There is no why

Yonkers

2011-02-27T17:28:00.000+01:00

Kärleken har en gräns

2010-12-08T21:14:00.001+01:00

James Blake - Limit to your love
Och hejdå 2010.

Hösten närmar sig

2010-08-12T22:12:00.001+02:00

Eibon är från Paris och det här heter Entering Darkness.

Zombiesommaren har börjat

2010-06-14T21:36:00.005+02:00

Med ett the Walking Dead maraton.

Så djävla dåligt, tyvärr

2010-06-04T18:20:00.002+02:00

Jag hade höga förväntningar på SALEM.
Musiken var slapp, långsam och suggestiv. De syntes inte på några bilder. Skivorna går inte att få tag i. Det går inte ens att hitta mp3:or via de vanliga kanalerna.
Och sen ser man det här på YouTube.

Så djävla dåligt.

Framåt istället för bakåt

2010-05-06T22:45:00.002+02:00

Kele Okereke med något som får mig att vilja titta framåt istället för bakåt i musikhistorien

Skräphästar i rörelse

2010-02-25T19:44:00.002+01:00

Otroligt vackra skräphästar av Sayaka Ganz.

En biltur i solen

2010-02-08T08:33:00.001+01:00

1:a oktober 2009.

Ensemble Pittoresque

2010-02-04T20:50:00.001+01:00

Ensemble Pittoresque med Just shine on me och 1981 års bleka vision av framtiden, som sedan visade sig vara bra mycket trevligare and den faktiska bleka framtiden.

Den vardagligaste overkligheten

2010-01-26T08:29:00.006+01:00

En Philip K Dick artikel i LA Times och jag längtar åter efter att vardagen ska upplösas i overklighet.

Kurt skriver hem, 29:e maj 1945

2010-01-13T08:38:00.004+01:00

Ett brev Kurt Vonnegut skriver på väg hem efter fångenskapen i slutet av 2:a världskriget.

FROM:

Pfo. K. Vonnegut, Jr.,
12102964 U. S. Army.

TO:

Kurt Vonnegut,
Williams Creek,
Indianapolis, Indiana.

Dear people:

I'm told that you were probably never informed that I was anything other than "missing in action." Chances are that you also failed to receive any of the letters I wrote from Germany. That leaves me a lot of explaining to do -- in precis:

I've been a prisoner of war since December 19th, 1944, when our division was cut to ribbons by Hitler's last desperate thrust through Luxemburg and Belgium. Seven Fanatical Panzer Divisions hit us and cut us off from the rest of Hodges' First Army. The other American Divisions on our flanks managed to pull out: We were obliged to stay and fight. Bayonets aren't much good against tanks: Our ammunition, food and medical supplies gave out and our casualties out-numbered those who could still fight - so we gave up. The 106th got a Presidential Citation and some British Decoration from Montgomery for it, I'm told, but I'll be damned if it was worth it. I was one of the few who weren't wounded. For that much thank God.

Well, the supermen marched us, without food, water or sleep to Limberg, a distance of about sixty miles, I think, where we were loaded and locked up, sixty men to each small, unventilated, unheated box car. There were no sanitary accommodations -- the floors were covered with fresh cow dung. There wasn't room for all of us to lie down. Half slept while the other half stood. We spent several days, including Christmas, on that Limberg siding. On Christmas eve the Royal Air Force bombed and strafed our unmarked train. They killed about one-hundred-and-fifty of us. We got a little water Christmas Day and moved slowly across Germany to a large P.O.W. Camp in Muhlburg, South of Berlin. We were released from the box cars on New Year's Day. The Germans herded us through scalding delousing showers. Many men died from shock in the showers after ten days of starvation, thirst and exposure. But I didn't.

Under the Geneva Convention, Officers and Non-commissioned Officers are not obliged to work when taken prisoner. I am, as you know, a Private. One-hundred-and-fifty such minor beings were shipped to a Dresden work camp on January 10th. I was their leader by virtue of the little German I spoke. It was our misfortune to have sadistic and fanatical guards. We were refused medical attention and clothing: We were given long hours at extremely hard labor. Our food ration was two-hundred-and-fifty grams of black bread and one pint of unseasoned potato soup each day. After desperately trying to improve our situation for two months and having been met with bland smiles I told the guards just what I was going to do to them when the Russians came. They beat me up a little. I was fired as group leader. Beatings were very small time: -- one boy starved to death and the SS Troops shot two for stealing food.

On about February 14th the Americans came over, followed by the R.A.F. their combined labors killed 250,000 people in twenty-four hours and destroyed all of Dresden -- possibly the world's most beautiful city. But not me.

After that we were put to work carrying corpses from Air-Raid shelters; women, children, old men; dead from concussion, fire or suffocation. Civilians cursed us and threw rocks as we carried bodies to huge funeral pyres in the city.

When General Patton took Leipzig we were evacuated on foot to ('the Saxony-Czechoslovakian border'?). There we remained until the war ended. Our guards deserted us. On that happy day the Russians were intent on mopping up isolated outlaw resistance in our sector. Their planes (P-39's) strafed and bombed us, killing fourteen, but not me.

Eight of us stole a team and wagon. We traveled and looted our way through Sudetenland and Saxony for eight days, living like kings. The Russians are crazy about Americans. The Russians picked us up in Dresden. We rode from there to the American lines at Halle in Lend-Lease Ford trucks. We've since been flown to Le Havre.

I'm writing from a Red Cross Club in the Le Havre P.O.W. Repatriation Camp. I'm being wonderfully well feed and entertained. The state-bound ships are jammed, naturally, so I'll have to be patient. I hope to be home in a month. Once home I'll be given twenty-one days recuperation at Atterbury, about $600 back pay and -- get this -- sixty (60) days furlough.

I've too damned much to say, the rest will have to wait, I can't receive mail here so don't write.

May 29, 1945

Love,

Kurt - Jr.

källan

Kycklingsoppa på polska

2010-01-11T21:21:00.001+01:00

2010 börjar 1982

2010-01-08T11:15:00.002+01:00

Urtos med La Grotta

Den oändliga grå flykten

2009-12-30T19:49:00.007+01:00

Vad kommer jag att minnas från kultur och konsumtionsåret 2009? Ingen aning.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.

Utan titel

2009-12-17T21:34:00.002+01:00

När man vill skära lite i trumhinnorna

2009-12-14T21:41:00.002+01:00

Piggna till med HEALTH Die Slow.

Den djävla dealen

2009-11-30T18:40:00.001+01:00

För att fira en besinningslöst brutalt brinnande likgiltighet för choklad.

Våldsamt fragmenterad information

2009-11-27T21:01:00.005+01:00

Extra [Ken Ishii] from Xix on Vimeo.

Ken Ishii har gjort en sång som heter Extra, med en djupt psykedelisk video jag erkänner att jag inte begriper så mkt av. Annat än att jag vill titta vidare. Och se om.

Önskar för övrigt att jag helt kunde avskriva Twitter som skit men William Gibsons "feed" håller förvånansvärt hög kvalité. Fattar bara inte hur jag ska hinna respektive orka följa allt det här?

Blir informationen blir så finfördelad och kompakt innehållsrik att den till slut blir meningslös?

Dreijer Ray

2009-11-25T20:04:00.001+01:00

Basic Space

2009-11-24T00:31:00.002+01:00

The xx - It's On with Alexa Chung - MTV Shows

The XX är numera en trio. Den lilla tjejen som verkade så stel och obekväm i alla bilder kanske verkligen kände sig så himla stel och obekväm. Och tyckte det var alldeles för jobbigt att slå igenom.
Hoppas hon mår bättre nu.
Och hoppas de återstående tre klarar av att turnera lite till.
Tills den 19:e januari på Debaser Slussen till exempel.

Betald musik låter lite lenare

2009-11-21T14:53:00.004+01:00

Jag har lyssnat på JJ-skivan sen den kom i somras. Via Spotify och musikbloggade mp3:or.
Nu gick jag och köpte den på iTunes. Och nu låter den fan i mig ännu bättre.

Hörnsten

2009-11-13T23:11:00.001+01:00

Den här var ju ännu finare.

No Age

2009-11-13T23:07:00.001+01:00

Fina små möss helt enkelt.

The xx

2009-11-07T14:30:00.003+01:00

Det var länge sen något kändes så självklart och så rätt som The xx.
Kanske sen Burial.
19:e Januari verkar bli en fin kväll på Debaser Slussen.

Det sjunde systemet

2009-10-26T21:09:00.002+01:00

Det var fina tider, det med.

Laga mat med mamma

2009-10-11T20:30:00.002+02:00

Jag har försökt laga mat med mamma. Oavsett hur det börjar så slutar det alltid att jag känner mig som en smutsig inkräktare i en operationssal. Allt jag gör är på något sätt fel vilket resulterar att jag surt ägnar mig åt att duka med menande ryckiga rörelser.
I Guardian finns fler historier om söner, mödrar och matlagning.
Sönerna ifråga är bland annat Gordon Ramsey och Alex James

Gör regn!

2009-10-08T22:09:00.002+02:00

Tom Waits ackompanjerad av Judah Bauer och Russel Simmins, förr i världen underskatadde som Blues Explosions rytmsektion.

Den gode Kurt

2009-10-05T20:51:00.003+02:00

Den fine mannen som verkligen inte gjort något ont för förtjäna att få ett citat snott av en medelmåttig 00-talsblogg som den här.

BMW i blom

2009-09-26T12:41:00.003+02:00

BMW Lovos.

45.33 x 8

2009-09-20T12:24:00.004+02:00

LCD Soundsystems monotont kontemplativa löpbanehouse i 8 versioner.

Slutet för den Amerikanska Undervärlden

2009-09-18T23:08:00.004+02:00

James Ellroy avslutar Underworld USA-trilogin med Blood’s A Rover.
Intervjuer och förhandsrecensioner antyder en kursändring i ton och känslomässig dynamik.
Bara det inte sker på bekostnad av dramatisk dynamik och språklig effektivitet.
De argumenterbart tidstypiska och sociologiskt förklarliga rasistiska arketyperna kvarstår tydligen intakta.

Hur jag lärde mig att uppskatta en ordentlig Nazistkalpering

2009-09-14T18:16:00.004+02:00

Det skedde förstås i biosalongen under Tarantinos Inglorious Basterds, sannolikt den mest underhållande film jag någonsin sett.

Att Tarantino underhåller är ingen direkt nyhet men att det var de kammarspelslika segmenten som de var de allra mest hissnande och skrämmande roliga var lite av en överraskning i en historia som förväntades av utgöra en tunn slöja över metodiskt splatterifierade fascistsavrättningar i händerna på utvalda representanter för det utvalda folket.

Jag minns inte att jag så uppspelt längtat efter att se om en film redan under eftertexterna sedan jag överdoserade på socker och Tillbaka till framtiden nån gång hösten 1985.

Faller för en frestelse

2009-09-08T22:35:00.009+02:00

Så länge jag kan minnas att jag har varit intresserad av gitarrer har jag varit besatt av att äga och spela på en Fender Jaguar.

Föga förvånande är de funktionella fundamenten för denna fatala fixering fruktansvärt fåtaliga.

Gitarren är i sitt originalskick inte särskilt spelbar på grund av fundamentala missräkningar som gör att de flesta som faktiskt ämnar använda sin Jaguar för att spela musik behöver byta ut centrala komponenter för att överhuvudtaget få gitarren spelbar.

Det kanske inte förvånar med att tanke på att upphovsmannen, geniet Leo Fender, helt missuppfattade rådande trender när satte igång med uppföljaren till den avskalade Telecastern och fulländade Stratocastern.

Leo trodde, i början av 60-talet, precis i sufrrockens födelse och strax innan British Invasion, att nästa stora grej skulle bli jazz.
Well, så blev det ju inte. Inte alls, skulle man kunna säga.

Och även om man nu råkade gilla jazz så ville man knappast ha en Jaguar. Den lät helt fel. Skarpt och skränigt. Istället för varmt och murrigt.

Jaguaren, och den lika olycksaliga systermodellen Jazzmastern, floppade fruktansvärt. Produktionen upphörde och de gitarrer som tillverkades förde tynande tillvaro på musikaffärernas dammigaste vrår.

Ända till mitten av 80-talet vill säga, då mer eller mindre avantgardistiska figurer som Robert Smith, Kevin Shields och (väldigt oväntat) funkunderbarnet John Frusciante plockade upp de fula djungelkattungarna på var sitt håll. Och det var i deras i vissa fall väldigt klumpiga och tekniskt tafatta händer (Frusciante undantagen) som missfostren hittade sin egen lilla röst.
Att rösten, som vissa påstår, var unik är en kraftig överdrift (det låter som helt enkelt som en Fendergitarr).

Men på bandfotona fanns det ingen bättre accessoar för att signalera att man var annorlunda. Lika tydligt som en konstigt ovårdad frisyr, en riktigt sur min, diametralt motsatt både de L'Oreal Studio Line hårsprayade Colgate-leende popstjärnorna, de Levi's-501 formstöpta rockrebellerna eller de tunnhåriga bokstavstroende bluesdinosaurierna signalerade Jaguaren att handlade om nåt helt annorlunda. Kanske inte särskilt bra. Men helt klart (då, på 80-talet) jävligt annorlunda och jävligt snyggt (för desigenen var gudabenådad redan från den första dagen).

Så nu, som jag har lovat mig själv att alltid bemöta mitt livs största frestelser, har det sannolikt blivit dags för att falla.

Ramadub

2009-09-05T00:21:00.001+02:00

Skitstövlar

2009-09-02T09:54:00.002+02:00

Hollywood Babylon

2009-08-24T22:25:00.005+02:00

Efter ett antal mer eller mindre lyckade försök att läsa vanliga deckare är jag tillbaka i James Ellroys solkiga knä. Närmare bestämt i början av Big Nowhere.

Den här gången kontextualiserar jag det sviniga skumrasket med gangstertrivia på nätet.
Och den dåliga vanan att fylla huvudet med skräpkultur och skvaller driver mot värre excesser.

Som Kenneth Angers sannolikt sjukt sannigsbefriade Hollywood Babylon (som fö inspirerat Misfits lika beroendeframkallande decerebrerade vrål).

Öster om eden

2009-08-08T20:11:00.001+02:00

Nya Taken by Trees.

Ser fram emot kukrock av bästa märke

2009-08-05T00:40:00.004+02:00

Virtuosa rockmusiker avser tydligen förenas i en superensamble som redan nu stinker förföriskt av alltför många avslagna plastmuggsöl i regn, lera och maskulina excesser på framför västvärldens största festivalscener.

Det kommer inte vara vackert eller subtilt. Men det har alla möjligheter att bli sjukt jäkla imbecillunderbart. Och gud vet att männen i generationerna för vilka nedanstående efternamn bär mening kippar efter genrekodade endimensionella kickar som fiskar på land kippar efter vatten.

Sålunda,

Heil Homme
Heil Grohl
Heil Jones

En tår i ögat på en gammal whigger

2009-07-17T08:58:00.002+02:00

Barack Obama talar till National Association for the Advancement of Colored People (NAACP) på ett sätt som fuktar ögonen hos en person som mellan 13 och 18 lyssnade på så mycket hiphop att han inbillade sig att delar av ens själ var svart.

“They might think they’ve got a pretty jump shot or a pretty good flow,” Mr. Obama said, “but our kids can’t all aspire to be LeBron or Lil Wayne. I want them aspiring to be scientists and engineers, doctors and teachers, not just ballers and rappers. I want them aspiring to be a Supreme Court justice. I want them aspiring to be president of the United States of America.”

Behandla mig som din mamma

2009-07-14T10:01:00.002+02:00

Jack White i ännu en skepnad.
The Dead Weather - Treat Me Like Your Mother

Spionsommar i Panama istället

2009-07-09T09:12:00.004+02:00

Vädret i småland är för tillfället ur led. Det som återstår är nederbörd i olika former.

Lyckligtvis främjar smattret mot fönsterrutorna fri flykt i tanken och särskilt flykt in i välskrivna spionäventyr i mellanamerika.

Diorama

2009-07-04T11:33:00.000+02:00

Heavi Metal nån gång 1984

2009-06-18T15:00:00.002+02:00

Fisz och Emade fortsätter med ännu mer fulländad musik på polska

En fransk sommardröm

2009-06-16T17:19:00.001+02:00

Gary from Gary on Vimeo.

Den elektroniska kulturens sista väktare

2009-06-09T10:02:00.005+02:00

E3 mässan som hålls årligen för att visa spelindustrins framfötter infriar för varje år mindre av potentialen för fantastiskt berättande som jag tyckte mig se då jag för några år sen började fascineras av spelindustrins utveckling. Det som tycks återstår verkar vara olycklig korsning av Hollywoods mest profithungriga missfoster och en dyster anakronistisk imbecill machismodyrkan.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.

Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.

Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.

Journalistik var visst ordet

2009-05-18T09:36:00.003+02:00

Maciej Zaremba berättar (ännu) en fascinerande historia i dagens DN.

Med ett metodiskt lugn klarläggs en tråkig historias alla komponenter. Halvsanningar skiljs från lögner. Intressen, intressenter och deras innebörds förhållanden kartläggs pedagogiskt. Och till sist formuleras en trovärdig hypotes som beaktat alla fakta förklarar hur historien egentligen utvecklades. Sannolikt och sanningsenligt utvecklades.

Inser att jag rycks med i artikeln på ett sätt som är helt annorlunda mot det loja tillstånd i vilket jag normalt bläddrar i en dagstidning. Jag blir engagerad. Jag lär mig, blir visare, blir klokare.

Funderade på vad jag skulle kalla det här fantastiska sättet att förmedla historier ur verkligheten. Sen slog det mig att det redan finns ett bra ord. Ett ord som normalt används för att beskriva artikelns diametrala motsatser.

Ordet är journalistik.

Invandringspolitik från en galax långt långt bort

2009-05-16T14:01:00.004+02:00

I District-9 får Neil Blomkamp ätnligen göra långfilmsdebut efter ett stort antal lovande, smarta och smutsiga futuristiska kortfilmer och reklamsnuttar.

Hyser hopp om att science-fiction cinematografins falnande fackla äntligen hittas och plockas upp någonstans där Ridley Scotts tappade den efter sina mästerverk.

Fortsätt tänka annorlunda

2009-05-08T12:16:00.004+02:00

Även om jag inte saknar min borttappade iPhone lika mycket som jag trodde så är jag fortfarande lika fascinerad av framtiden med och kring Apple. Tills någon annan inom eller utanför Apple kan ersätta honom förblir Steve Jobs (när- eller frånvarande) en inspiration för förändring.

Det här faktiskt monumentala porträttet är är inte bara inspirerat outan tom skapat ur textmassan från Think Different, Apples kanske mest lyckade kampanj.

Mänsklighetens (förmodade) resning

2009-04-30T17:50:00.005+02:00

Jacob Bronowski gamla i BBC-dokumentären The Ascent of Man där matematikern och filosofen fångar det mänskliga med lika delar intelligens, vetenskap, förfining, verbal förmåga och inte minst inspiration.

En viss kontrast uppstår mot vardagens banaliteter.

Rullskridskor och rock

2009-04-29T10:19:00.001+02:00

Systrarna Deal!

#116

2009-04-12T19:47:00.003+02:00

Del Tha Funkee Homosapien med Get it right now eller "svart musik svarta inte längre lyssnar på", #116 enligt stuff white people like. Förklarar mig härmed skyldig

20 år design och republik

2009-04-08T17:41:00.004+02:00

Apropå 20 så var det 20 år sedan den inflytelserika designrepubliken The Design Republic utropades.
Creative Review blickar tillbaka på tDR:s uppgång och fall.
När jag läser artikeln inser jag hur mycket tDR inverkade på estetiken som under 90-talet symboliserade de progressiva rörelserna inom både dansmusik och nätkultur.
Och jag minns hur jag på min 23årsdag tillbringade hela natten framför min Playstation spelandes Wipeout 2097 vars futuristiska racing ramades in av tDR:s grafik och ackompanjerades av Photek, Daft Punk och FSOL.

Heja G20!

2009-04-02T19:50:00.005+02:00

Resultatet av det nyligen avlsutade G20-mötet i London blev 29 punkter som för en lekman låter som om man faktiskt vill förändra något i världens finansiella system. Inte dåligt alls (det blir nästa 1,5 punkt per deltagande nation).

Tråkigt nog har media ägnat lika mycket uppmärksamhet åt de traditionella missnöjda gormandet som sker utanför varje sådant möte. Den där blodige blonde mannen kortklippte mannen vars stora merit verkar vara att ha fått näsblod har varit med på så många framsidor att man undrar om hans grimaserande och förmågan att pricka poliser med kastade flaskor varit lika viktigt återuppbyggnaden av världsekonomin.
Nog om detta.

Nu vill jag bara rikta ett stort varmt och personligt tack till alla deltagarna:

Argentine Republic
Her Excellency Cristina Fenandez de Kirchner
President of the Argentine Republic
Australia
The Honourable Kevin Rudd
Prime Minister of Australia
Federative Republic of Brazil
His Excellency Luiz Inácio Lula da Silva
President of the Federative Republic of Brazil
Canada
The Right Honourable Stephen Harper, PC
Prime Minster of Canada
People's Republic of China
His Excellency Hu Jintao
President of the People's Republic of China
France (French Republic)
His Excellency Mr Nicolas Sarkozy
President of the French Republic
Federal Republic of Germany
Her Excellency Dr Angela Merkel
Chancellor of the Federal Republic of Germany
Republic of India
His Excellency Dr Manmohan Singh
Prime Minister of the Republic of India
Republic of Indonesia
His Excellency General TNI (Ret) Dr H Susilo Bambang Yudhoyono
President of the Republic of Indonesia
Republic of Italy
His Excellency Silvio Berlusconi
Prime Minister of the Republic of Italy
Japan
His Excellency Taro Aso
Prime Minister of Japan
Mexico (United Mexican States)
His Excellency Felipe Calderon Hinojosa
President of the United Mexican States
Kingdom of the Netherlands
His Excellency Dr Jan Peter Bakenende
Prime Minister of the Kingdom of the Netherlands
Republic of Korea
His Excellency Lee Myung-bak
President of the Republic of Korea
Russia Federation
His Excellency Dmitry A Medvedev
President of the Russian Federation
Kingdom Saudi Arabia
The Custodian of the Two Holy Mosques
King Abdullah bin Abdul Aziz Al Saud GCB GCMG
Republic of South Africa
His Excellancy Kgalema Motlanthe
President of the Republic of South Africa
Kingdom of Spain
His Excellency José Luis Rodríguez Zapatero
Prime Minister of the Kingdom of Spain
Republic of Turkey
His Excellency Recep Tayyip Erdog˘an
Prime Minister of the Republic of Turkey
United States of America
The Honourable Barack Obama
President of the United States of America

To ensure balanced regional representation the Chair of The New Partnership for Africa’s Development (NEPAD), the Chair of the Association of South East Asian Nations (ASEAN) and the President of the EU Commission are also invited:

New Partnership for Africa’s Development (NEPAD)
His Excellency Meles Zenawi
Chair of NEPAD (and Prime Minister, Ethiopia)
Association of Southeast Asian Nations (ASEAN)
His Excellency Abhisit Vejjajiva
Chair of ASEAN (and Prime Minister of Thailand)
European Commission
His Excellency José Manuel Barroso
President of the European Commission
European Council
His Excellency Mirek Topolanek
President of the European Council
(and Prime Minister of the Czech Republic)

In addition, the Prime Minister is also inviting the heads of key international institutions including the United Nations, World Bank and International Monetary Fund to contribute to relevant parts of the agenda.

United Nations
His Excellency Ban Ki-moon
Secretary General of the United Nations
World Bank
The Honourable Robert Zoellick
President of the World Bank
International Monetary Fund
Mr Dominique Strauss-Kahn
Managing Director of the International Monetary Fund
World Trade Organisation
Mr Pascal Lamy
Director General of the World Trade Organisation
Financial Stability Forum
Professor Mario Draghi
Chairman of the Financial Stability Forum

Honda <3 Misslyckanden

2009-03-31T09:35:00.001+02:00

Hondas propaganda tar en märkligt fin och anspråkslös ton. Om alla reklam kunde vara så ärlig och vilsam...

F1

2009-03-30T19:18:00.002+02:00

Nu är 2009 års säsong igång ! Wooo!

Låt det dö på TV4

2009-03-28T18:59:00.002+01:00

Anna Järvinen ackompanjerad av Dungen, helt plötsligt på loj morgontv.

En förevändning för dans 2009

2009-03-25T08:51:00.004+01:00

The Juan McLean - One Day (DFA) kunde inte låta bättre.

Antikvariska excesser

2009-03-23T08:39:00.004+01:00

Williams Gibsons vanligtvis sparsamma blogg har för tillfället förvandlats till en lekplats för kittlande kitschig kuriosa.

Antikvariefynden gästbloggas av Jack Womack, en annan SF-författare med en mer begränsad bibliografi.
Man förstår var tiden går åt.

Fotot kommer från "Frog Raising For Pleasure and Profit by Albert "Originator of Canned Frog Legs" Broel, Marlboro House, 1954 (orig. late 1930s)."

Inget nytt om Elliott Smith

2009-03-16T17:41:00.003+01:00

En ostrukturerad dokumentärfilm om Elliot Smith streamas på Pitchfork.

Den lyckas väl inte med att säga något intressant om sitt objekt men lyckas rätt väl med att vara generellt indie och inkluderar några fina framföranden av bla Waltz #2.

Move Your Body, white boy

2009-03-15T18:45:00.002+01:00

Whitest Boy Alive avslutade gårdagens konsert på Strand med en härligt dumeuforisk cover av Marshall Jeffersons Move your body. En perfekt avslutning på en perfekt kväll.

Den här versionen kommer med lite fint försnack från Grand Theft Auto: San Andreas egna DJ-tysk: Hans Oberlander.

Hip Hop 1995

2009-03-13T11:06:00.002+01:00

Om hela 90-talet hade låtit som The Nonce så skulle vi aldrig behövt ett 00-tal. Som månarna runt jorden hade vi lika gärna kunnat snurra runt i de där looparna för evigt.

Hur vi flyger

2009-03-10T08:20:00.001+01:00

Wired berättar och illustrerar.

En värld av små småländska insekter

2009-03-09T20:14:00.003+01:00

Det är med stor glädje jag noterar att den lovande unge fotografen Emil Ericsson fått välförtjänt uppmärksamhet för sin ambitiösa utställning med foton på Småländska insekter.

Enligt källor nära mästerfotografen har de många utställningsbesökarna ( med undantag av några väldigt förvirrade rättshaverister) visat stor uppskattning för de genomarbetade fotografierna.

Semester i fulländning/förfall

2009-03-08T19:29:00.005+01:00

I Alperna kunde inget vara naturligare att rehydrera en utarbetad kropp med en godtycklig blandning öl, vin och sprit.

Att detta anakronistiska band mellan alkohol och motion bevarats så väl i de otillgängligare regionerna av Europa är förmodligen ett lika bra exempel som något på hur ofattbart konservativa dessa idylliska bergsbyar egentligen är.

Ingenting har förändrats här på hundratals år. Gastronomi, arkitektur och livsfilosofi i fullständigt stillastående. Ingen kinarestaurang så långt ögat kan se. Men inte heller någon McDonalds

Är det fullkomlig fulländning eller förödande förfall?
Jag vet bara att jag skulle kunna tänka mig en vecka till.

På väg in i det vita

2009-02-28T13:38:00.001+01:00

Champoluc är inte Alaska.
Men så är jag inte heller David Benedek.

De vitaste pojkarna

2009-02-25T21:01:00.003+01:00

Laddar just ner nya skiva Rules med Whitest Boy Alive men jag längtar ändå efter att få köpa den, helst på vinyl jag aldrig kommer spela, för att det är så sällsynt med musik jag så helhjärtat kan ta till mig.

Helgonkitsch

2009-02-18T17:51:00.001+01:00

När världen är ond brukar jag fly in i kitsch.

60-tal är att föredra eftersom jag kan dela fascinationen med mina förädrar som var med och får ypperligt tillfälle att säga att deta var bättre förr.

Om hon hade ett hjärta

2009-02-15T10:39:00.004+01:00

Karin Dreijer/Fever Ray gör fantastisk musik men frågan är om det verkligen magiska är vilka videos des inspirerar.

Första If I had a heart är ungefär lika vacker och lika skrämmande som Låt den rätte komma in.

If I Had A Heart from Fever Ray on Vimeo.

Den andra, When I Grow Up, ska tydligen bli ännu bättre. Se bara fotot högst upp.

Fredagen den Tango

2009-02-13T10:26:00.001+01:00

Carlos Gardel nån gång på 20- eller 30-talet

Evolutionens fader fyller 200 år

2009-02-12T14:01:00.005+01:00

200 år efter Charles Darwins födelse sammanfattar Guardian den store vetenskapsmannens (7 år gammal på bilden) liv och verk.

Jag föredrar Twitter

2009-02-11T08:49:00.007+01:00

Olle tipsar om en intressant men lite feg Twitter-artikel i New York Mag.

Skribenten verkar inte kunna bestämma sig om han ska hoppa på hypen eller avfärda det hela som en fluga. För det vore väl pinsamt att inte fatta nästa Google samtidigt som man inte vill se dum ut om det hela floppar.

Själv tror jag mycket mer på Twitter än på Facebook. Jag tror också att alla mobiler, laptops etc kommer ha någon sorts twitterfunktion inbyggd inom fem år.

Sådeså.

Steven Levy skriver förresten om sociala skuld i samband med moderna kommunikationsprotokoll men kommer fram till att det är lugnt och att allt ordnar sig.

Bilden en screenshot från Hahlo, en smart Twittervariant för iPhone

Konstfack svarar med osammanhängande dravel

2009-02-09T20:23:00.009+01:00

"Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack ger sin syn på aktionen och konstens förmåga att beröra i samtiden" står det i DN.

En korrektare formulering vore "Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack visar fullständig brist på verklighetsförankring och illustrerar detta med imbecilla cirkelresonemang som saknar all relevans utanför institutionens fläckiga fikabord".

Vad det handlar om är ett bus på liknande som radioprogrammet Hassans busringningar där personer i serviceroller tvingas ta sig an påhittade knasiga resonemang. Skämtet sker på de uppringdas bekostnad som har mycket liten möjlighet att fösvara sig då deras arbetsbeskrivning tvingar dem att handskas med knasigheter så länge dessa faller inom verksamhetsområdet.

När det gäller Hassans busringningar räddas resultatet av en fingertoppskänslig och mänsklig humor samt detta grundläggande kriterium att ingen faktisk skada är skedd.

Anna Odells bus har potentiellt riskerat människoliv eller i alla fall mänskligt lidande eftersom personal och resurser har prioriterats från faktiskt behövande till en egoistisk självupptagen uppblåst konstfacksbrud.

Handlandet är kort sagt fullständigt ansvarslöst och helt oförsvarbart på ett rent personligt plan. I bästa fall kan det förklaras av att Anna Odell helt enkelt är lite blåst.

Att det försvaras av institutionsledningen gör dock det hela en väldigt oroväckande. Vad kommer dessa framstående vidsinnade pedagoger stödja härnäst? Bankrån, mordbrand, incest, barnporr? Oj, just det sista har ju redan skrivits in i läroplanen.

Det jag hoppas sker nu är att Stockholms Läns Landsting väljer att utföra lite konst på Anna Odell och Institutionsledningen varje gång de söker vård.
Kanske vägras de hjälp? Kanske ges de fel vård? Kanske spärras de alla in bland liknande samhällsfientliga individer?

Då skulle historien möjligen resultera i ett skämt som skulle platsa i Hassan.

Målningen är Han van Meegerens förfalskning av Vermeers Lärjungarna.

Den perfekta engelska snöbollen

2009-02-03T09:28:00.006+01:00

Engelsmännens hjälplöshet inför det senaste snöfallet har omvandlats i resolut handlingskraft. Här i form av Guardians väldigt nogranna guide för hur man gör den perfekta snöbollen.

Air France i nollgradiga vågor

2009-02-02T19:52:00.001+01:00

Videon till Air France No Excuses var verkligen jättefin.

Morrisseys sju tum

2009-02-01T18:05:00.004+01:00

Det är otroligt uppfriskande att se bitterfarfar äntligen bjuda lite på sig själv. Och dessutom sannolikt även ordvitsa lite med de sju tummen som döljer hans hemligaste delar.

Lika trevligt är att Moz ställer upp på småtrevliga och putslustiga intervjuer med Russel Brand.

Det tog visst bara 49 år att lämna tonåren.

Vroom Vroom 2009

2009-01-26T10:08:00.005+01:00

Årets F1-säsong kommer förmodligen innebära lite mindre massiva penningexcesser (bland de stallen som faktisk har råd att medverka).

Med lite tur kan detta kompenseras av de något vackrare och smäckrare bilarna som enligt årets FIA-regelverk tvingats dra ner på antalet och storleken på spoilers. Resultatet blir att bilarna ser ut de nedbantade vinthundar de faktiskt är.

Det påminnner om modet som krävs för att framföra 500kg kolfiber i 300 km/h centimeter framför en egocentrerad primadonna till världsmästare som i backspegeln entydigt visar att han inte tänker släppa en enda mm i hårnålen som rusar mot en i slutet på raksträckan.

Obamas assistent

2009-01-18T13:10:00.003+01:00

New York Times har en samling väldigt fina porträtt på personerna kring den nye presidenten.

På bilden den 24-årige Eugene Kang, presidentens specielle assistent.

...men synthundar är ok

2009-01-15T16:54:00.001+01:00

Bubblicious from Rex The Dog on Vimeo.

Jag hatar design

2009-01-13T17:56:00.006+01:00

Jag hatar design. Hatar. Hatar design. Under 2008 har ordet design orsakat mig så många grava allergiska reaktioner och kräkattacker att jag ständigt går på antiinflamatoriska mediciner och vägrar inta fast föda så fort jag tvingas närma mig någon av metropolernas så kallade gallerior.

Det är så fruktansvärt avskyvärt hur det småborgeliga pysslandet, samlandet, filandet och fejandet har upplyfts till en dygd som flödar genom varje ögonblick av våra liv. Från väckarklockan, tandborsten, kylskåpet, kaffemuggarna (och kaffet!) och sen konstant hela dagen tills man somnar i sänkläder i något högaktuellt attraktivt mönster.

Guardians exposé över aktuella Brittiska frimärken som hyllar imperiets mest ikoniska former är långt ifrån det värsta exemplet på denna avgydadyrkan men hindrar mig inte från att intensivt längta till mörkaste medeltiden då det enda tillåtna avbilden var en döende Jesus uppspikad på ett kors.

Gud vet att jag inte är obefläckad. Men gud vet att jag kämpar.

Att betrakta Gaza i framsidor

2009-01-05T16:10:00.007+01:00

BBC:s hjälpsamma guider till den israeliska pressen respektive palestinska pressen låter en följa bägge sidors skildring av konflikten. Även om språket är ogenomträngligt i både palestinska Al-Quds och israeliska Yediot Aharonot återstår det mycket information i bildredaktörernas val av människorna som får gestalta bägge sidors perspektiv.

Guardian bidrar dessutom med fina interaktiva kartor över både händelseförloppet dag för dag och dessutom den historiska bakgrunden.

Det har nog aldrig varit enklare att följa, i viss mån förstå och framför allt empatisera med de olika dimensionerna av den här till synes kroniska konflikten.

Ett år av monsterbiografier

2009-01-02T16:12:00.004+01:00

Enligt Wired kommer vi i år bombarderas av marknadsföring för ännu fler infantila melodramer om män som tonårsmoloket tyngs av superkrafter.
Vågar man hoppas på att bioåret 2010 ger en vuxnare massmarknadsmotreaktion?

Adjöss till RSS

2008-12-27T16:56:00.007+01:00

Nästa år tänkte jag gå tillbaka några snäpp i utecklingen genom att säga upp mina RSS-prenumerationer.

Att följa bloggar har definitivt sina poänger men en man kan bara tillgodogöra sig så mycket trivia under ett liv.

Under 2009 tänkte jag försöka hitta nya applikationsområden för den hjärnkapacitet som förhoppningsvis frigörs genom att minska beroendet av byte size digital crack.

Det vore även trevligt att minska mängden svengelska.

Tio små filmer om djur

2008-12-18T16:22:00.003+01:00

Tio kärleksfulla små filmer om djur.

Det är lika lönlöst som hjärtlöst att stå emot klippet om hur en lejonunges fosterföräldrar flera år senare, med livet som insats, besöker sin vuxna skyddsling på den afrikanska savannen.

Tio små filmer om universum

2008-12-15T19:02:00.005+01:00

Tio viktiga små filmer om universum.
Av någon anledning är musikspåren kryddade med panflöjter. Det senare illustrerar varför vetenskap aldrig ska förmedlas av vetenskapsmän.

Hip hop i Lego

2008-12-14T17:45:00.003+01:00

Hip hop klassiker återskapade i minifigs via Format.

Apa

2008-12-11T11:35:00.002+01:00

Pixies - Monkey gone to heaven, 1989

1994

2008-12-09T11:25:00.001+01:00

Built to Spill - Car

Nat King Cole sjunger in 1:a advent

2008-11-30T13:07:00.002+01:00

Nattsim

2008-11-24T14:44:00.002+01:00

Heroin och matematik

2008-11-20T15:38:00.006+01:00

John Frusciante skriver fascinerande om hur han ser matematiken i musiken. Fascinerande läsning från en obildad före detta knarkare.

Liebe auf den ersten Blick

2008-11-13T21:31:00.002+01:00

Deutsch Amerikanische Freundschaft-Liebe Auf Den Ersten Blick

Låt definitivt den rätte komma in

2008-11-10T11:07:00.006+01:00

Tomas Alfredssons film på John Ajvide Lindqvists bok är precis så underbart vackert nedtonad och formsäker som man kunde önska att all Svensk film borde vara i spåren efter Ingmar Bergman.

Viket har lett till välförtjänt internationellt genomslag, i vissa fall med vissa komiska inslag, som kommentarerna på recensionen på Onions AV Club där läsarna överträffar varandra med att horrorifiera andra låttitlar av Morrissey och Smiths:

Girlfriend in a Coffin
Vampire, it was really nothing
The Queen Is Undead
Billy Bludd
I Started Someone I Couldn't Finish

90 minuter Zidane på Magasin3

2008-11-10T09:57:00.003+01:00

Douglas Gordon and Philippe Parreno fångar 90 minuter massiv koncentration av det gröna fältets shackmästare.

From the press release: The work focuses on French football player Zinédine Zidane, one of the greatest athletes of our time. During a game between his team at the time, Real Madrid, and Villareal on April 23, 2005, Zidane was monitored by 17 cameras registering his every step, movement and facial expression. Acting on behalf of the artists, the camera crew was guided by the renowned cinematographer Darius Khondji, famous for his work with "Delicatessen" (1991) and "Se7en" (1995). The soundtrack to the film was made specially by the Scottish band Mogwai.

Långt nere i hålet

2008-11-05T20:28:00.002+01:00

M.I.A. påminner om Waits, Wire och om att hon någonstans alla specialutvik i glansiga modemagasin är en relevant artist.

Kaliforniens saftigaste garage

2008-11-04T21:06:00.002+01:00

Om man letar riktigt noga på New York Times så går det att hitta artiklar som inte handlar om dagens stora händelse.

Som den här fina artikeln om härliga gröna bilmekaniker.

Marx

2008-11-02T17:29:00.002+01:00

Om hippie Johnny

2008-10-26T14:28:00.002+01:00

McCain vs Melanom

2008-10-24T17:50:00.006+02:00

Att offentligt diskutera en enskild mans överlevnadschanser är inte vidare smakfullt men hur ska man annars förhålla sig till riskerna att västvärldens största ekonomi kan hamna i händerna på en sanolikt bigott vetenskapsblind shopoholic till dålig mor.

120 minuter episkt ingenting

2008-10-21T08:20:00.007+02:00

Det finns inga särskilda detaljer eller partier på Stars of the Lid and Their Refinement of the Decline som gör att musiken någonsin känns väldigt angelägen.

Inga stora gester. Inga ekvilibristiska instrumentorgier. Inga manierade känsloyttringar. Inga förbannelser över undermåligt uppfattade förhållanden. Inga tomma jeansmodesponsrade rop på revolution.

Istället finns det oändliga mängder kontemplativt spirande mot nya former av det som varit och det som är.

Sålunda en perfekt allegori över det ständigt flyktigt närvarande nuet.

Ett nu som i det här fallet är klockan 08.31 tisdagen den 21:a Oktober 2008

Glitz

2008-10-19T14:29:00.005+02:00

James White gör fina saker som tar mig tillbaka till när jag var liten och mina drömmar om rymden var renderade i wireframes.