torsdag, juni 18, 2009
tisdag, juni 16, 2009
tisdag, juni 09, 2009
Den elektroniska kulturens sista väktare
E3 mässan som hålls årligen för att visa spelindustrins framfötter infriar för varje år mindre av potentialen för fantastiskt berättande som jag tyckte mig se då jag för några år sen började fascineras av spelindustrins utveckling. Det som tycks återstår verkar vara olycklig korsning av Hollywoods mest profithungriga missfoster och en dyster anakronistisk imbecill machismodyrkan.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.
Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.
Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.
Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.
Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
