fredag, februari 23, 2007

Saker försvinner (och kommer tillbaka)

Om ni stöter på en AIDS-röd iPod nano med dylik lasergravyr (från en låt av Magnetic Fields) , så är chansen stor att den tillhör den oärliga individen som stal min ur ett klädskåp på S.A.T.S.
So it goes.

Ett litet tillägg om internets oanade krafter. Bara dagar efter den här postningen hittar jag helt oväntat först mina vita lurar och sedan själva iPoden i torktumlaren (som just kört klart programmet skåptorrt). Den listiga tjuven har alltså inte bara norpat min ögonsten ur mitt klädskåp, men därefter även läst in sig på There is no why, inväntat rätt tillfälle att placera den i tvätten. Allt i syfte att då mig att framstå som en dumskalle. Men , kära läsare, det tänker vi ju inte tillåta. Saningen kommer slutligen alltid fram och den här gynnaren kommer säkert, heed my words, få sitt rättvisa straff.

För den intresserade kan tilläggas att iPoden, sånär på några nya repor, verkar vara oberörd av händelseförloppet och spelar musik som ingenting hade hänt. Den är även en smula renare. Förmodligen då den tvättats med liknande färger.

Litteraturen har blivit en chihuahua

Olle skriver träffsäkert om nya accessoarer för intellektuellt ängsliga män som undertecknad. Närmare bestämt Monocle, en ny tidskrift med ambitiöst anslag som alibi, men som egentligen är en conversation piece att nonchalant låta ligga frame ifall man får besök. Men det är väl egentligen inte så dumt att det fejkade oförfalskade djupet blir den nya önskvärda ytan.
Bilden kommer från Sharon Montroses bok Carry-Ons: Traveling Chihuahuas.

Det oändliga spelet

Final Fantasy är en fanatiskt älskad japansk spelserie som är svår att ignorera om man så bara är lite intresserad av dataspel. I dagarna släpps del XII i Sverige och av bevakningen att döma behöver ingen längre klaga på att kultursidorna ignorerar elektronisk underhållning. DN har exempelvis en trevlig recension och en intervju med speldoktorand på Gotlands Högskola. Mer fackmässiga, men inte mindre entusiastiska, recensioner finns bland anant på Eurogamer (som för säkerhets skull har recenserat spelet två gånger) och Edge.
Om man för tillfället inte har minst 30 timmar att investera i elektroniska äventyr så kan man ändå njuta av några av de vackra konceptskisserna som låg till grund för skapandet av speletvärlden.

måndag, februari 19, 2007

Längtar till Spook Country

William Gibson har på sin otroligt läs- och tänkvärda blog postat det fina omslaget till Engelska utgåvan av sin kommande bok. Jag kämpar emot frestelsen att kolla upp allt om den nya boken för att vara helt oskuldsfullt opåverkad när jag väl får den i min hand. Alldeles för mycket avslöjas i recensioner och förhandsmaterial. För att inte tala om trailers. De sistnämnda har dock en utmärkt funktion att de låter en slippa se de mindre intressanta filmerna genom att återge hela handlingen på 30 sekunder. Tiden som frigörs kan stället läggas på att se klippet som nämndes nedan ännu en gång.

Välvilligt hypnotiserad

Det finns en del att diskutera om mode. Nyttan, de ouppnåeliga idealens skadlighet för gemene man och kvinna, eller vilka exklusiviteten exkluderar eller vadsomhelst om klassklyftor.
Det är dock odiskutabelt att rörelserna hos tändsticksflickorna som mannekängar
Chanels Spring-Summer 2007 Haute Couture Show (av tydligen odödlige Karl Lagerfeld) får något magiskt över sig när det sätts mot indieprincessan Cat Power som spelar live på ett podium ovanför catwalken.
Jag vet inte vad det betyder men jag vet att jag inte kan låta bli att titta vidare, upplyft, fascinerad och fullständigt uppslukad.

lördag, februari 10, 2007

No no no, thank you

Som tur är, rättar tiden ut alla misstag. Man kan därför missa en riktigt bra film på bio men sedan bara se den på DVD, som om ingenting har hänt. Dessutom slipper man hype, recensioner och annat som kan störa ens kulturintag.
Thank you for smoking är en riktigt intelligent, rolig och rapp berättelse om lobbyisten Nick Nayder som försörjer sig på att få tobaksbolag att framstå i en mycket bättre dager än de förtjänar. Nick är moraliskt mycket flexibel och helt oberörd av begrepp som ansvar, logik och etik. En riktig bra manlig förebild helt enkelt.
Filmens blandning av onska, humor och verklighet får verklighetsskadade individer som undertecknad på ett enormt bra humör och kan därför rekommenderas i samma andetag som Wag the Dog eller serierna Deadwood, Oz samt Homicide (som samtliga faktiskt bidragit med skådespalare). Och det är mycket, myckety mycket bra sällskap.

onsdag, februari 07, 2007

Ett tusen och en anledningar

Det finns förstås tusen anledningar att slaviskt följa Vita Huset (jaja, West Wing)-skaparens Aaron Sorkins nya serie Studio 60. Fantastisk dialog, sympatiska (även sympatiskt osympatiska) karaktärer, intressanta intriger, elegant skådespeleri är några. Jag vill dock lyfta fram en särskild, ur seriens scenografi. Manusförfattaren Matt Albees (spelad av Chandler Bing) kontor utgör en av seriens oftare använda lokaler hänger en affish, som nästan orimligt ofta kommer med i bild. Affischen är den på bilden brevid och är ett forstorat omslag av ett gammalt nummer av Amerikanska livstillsmagasinens moder Life. Omslaget pryds av Humphrey Bogart och en inklistrad Woody Allen som i detta nummer, från 21:a mars 1969, skrivit en fingerad artikel om sit liv med Bogart.
Jag skriver inget mer utan låter det bara sjunka in.