måndag, juni 26, 2006

Hellre förr än senare

VM blir allt roligare att följa. Dramatíken ökar för varje match, även om det inte alltid följs av ett ökat skönspel.
För sveriges del slutar det väldigt typiskt, med att halta igenom gruppspelet utan att imponera och därefter åka ut. Vad man vill minnas är kanske andra halvleken mot England. Vad jag kommer minnas är dels de tolv första minuterna mot Tyskland, paralyserade och helt chanlsösa, och dels de sista tjugo, tandlösa, apatiska och till råga på allt i en defensiv uppställning. Ingen vacker slutscen.
Det finns (inom sportjournmalistiken) oändligt mycket att säga om det här men det är kanske mest relevant:
  • Att inse att de nu är fyra år till nästa VM
  • Att en stor del av nuvarande truppen inte kommer vara aktuella för spel då
  • Att nuvarande spelsystem inte klarar av att vinna mot jämnbördiga nationer och kollapsar mot bättre (på pappret alltså)
  • Att fotbollen går mot tekniskt spel längs marken oavsett omo det gäller backlinje, mittfält eller anfall
  • Att epoken Lagerbäsk (hi hi), förr eller senare, kommer få ett slut, och att förr är att föredra då det ger mer tid att rensa ut, hitta nytt, bygga om och ställa in.

söndag, juni 04, 2006

Är vi framme snart?

Det tar inte lång tid att komma hem. Efter en dag känns som om man överhuvudtaget inte varit borta. Och tankarna börjar vandra mot nästa resa.
Det hjälper knappast att Stockhom ser ut som om det inte hänt nåt hänt sen 1897. Längtar efter nåt som bryter, nåt respektlöst, nåt visar att tiden har gått framåt. Längtar efter nåt av Zaha Hadid.
Vore man i New York så går man på utställningen på Guggenheim. I Stockholm undviker man Arkitekturmuseet som övverraskar med Bruno Matsson och Stadsbiblioteket (stor suck).
Vi är ständigt på väg till framtiden. Men är framme snart?