Det tar inte lång tid att komma hem. Efter en dag känns som om man överhuvudtaget inte varit borta. Och tankarna börjar vandra mot nästa resa. Det hjälper knappast att Stockhom ser ut som om det inte hänt nåt hänt sen 1897. Längtar efter nåt som bryter, nåt respektlöst, nåt visar att tiden har gått framåt. Längtar efter nåt av Zaha Hadid.
Vore man i New York så går man på utställningen på Guggenheim. I Stockholm undviker man Arkitekturmuseet som övverraskar med Bruno Matsson och Stadsbiblioteket (stor suck).
Vi är ständigt på väg till framtiden. Men är framme snart?
