På gott och ont definierar man sig själv och andra utifrån vad de gör. Och eftersom den urbana västerländska livsstilen till stor del bygger på konsumtion är det som grundar domslutet.Du kanske tror att du kommer undan för att du konsumererar väldigt lite. Och helt struntar i mode och trender. Sorry, mate, det är också ett mönster och ett som säger att du inte hänger med.
Mode är en inte obetydlig del av mitt konsumtionsmönster. Jag har funit mig i detta och på senare tid till och med bejakat faktumet utifrån att jag faktiskt har professionella intressen i området. Vilket trots smart reverse psychology inte lindrat besattheten vid vissa märken och produkter. Situationen har dessutom förvärrats av min senaste pusher, CP Company. Ett italienskt märke som gör sjukt genomarbetade casualplagg med en finish to die for. Det senare rent bokstavligt av svält då priset för desas små konstverk ligger långt över min ekonomiska komfortzon. Tack vare ingripanden från vänner har jag styrts bort från ruinens brant men det har inte hindrat att en stor del abv min vakna tillbringas på bolagets site och i en fantasivärld där allt är CP (avsiktlig tvetydighet).
Det som återstår ägnas åt min lokala Fashion Week, trevligt bevakad av Bon, och njutande av Tiger of Swedens flashpresentation av årets genomsvarta höst. Med viss nepotisk välvillighet på grund av det underbara ljudspåret min bror skapat, ingen har väl dött av lite nepotism?
