Snart är det ju faktiskt Jul.Århundraden av korrumperade religiösa, kommersiella, borgerliga, mångkulturella traditioner smälts ihop till ett Strindbergskt helvete av omöjliga sociala sammanhang.
Mitt recept för att hantera denna vår tids och civilisations största högtid är att sänka förväntningarna. Maximalt. Ett sätt att göra det är att släppa alla onödiga konventioner om rätt och fel, fint och fult, bör och ska, etc och etc. Att bara vara sitt mest basala, icke-reflekterande och njutningsfullt decerebrerade jag.
Det är långt ifrån lätt att släppa bilden av sig själv som lite bättre än vad man faktiskt är. Därför är det viktigt att öva. Min träningsmetod har varit ett tvångsmässigt frosseri i Dexter, den påkostade Showtime-produktionen om en pastellfärgad seriemördare i det evigt svettiga Miami.
Efter 24 timmar (två säsonger) vällustigt förpackade dödssynder är man redo att möta vadsomhelst. Även omänskligheter som julhandel, julbord eller julmys
