Mysigt mystiska mumlanden

Kode9 har skivbolaget Hyperdub, har upptäckt Burial och har gjort den här fina låten tillsammans med Spaceape som bidrar med sina mysigt mystiska mumlanden.

Innerst inne är vi alla kattanter

Eller hur?

Ursäkta ev felstavning

Om vi sov med varandra

Trodde ärligt talat aldrig att jag, efter 80-talets excesser och Bill Clintons obehagliga framträdande skulle uthärda en saxofon i en poplåt. I det här fallet är det ju omöjligt att vara så ytlig.

Romeo Void måste dessutom vara ett av världens absolut bästa bandnamn.

Dom vill veta i Tensta

Senaste åren har jag ganska aktivt undvikit svensk hip hop. Anledningen att allt jag stött mest låtit som en förolämpning mot allt som gjorde att jag älskade musikstilen under 80- och 90-talet.

Döm så av min förvåning när jag via en Grammis (av alla sätt att hitta musik på) hittar Adam Tensta som lika svängigt som stilsäkert uppdaterar Rebel MC att till garageuppfarterna utanför Stockholms tullar.

Undrar vad jag mer har missat?

Du är oskyldig när du drömmer

Tom Waits framför en fin sång från Franks Wild Years.

3 & 7 & hur man bör objektifiera kvinnor i rockmusik

Queens of the Stone Age ger en relevant uppdatering i hur man bör objektifiera och sexualisera unga kvinnor i rocken. Med referenser till Russ Myers Faster, Pussycat! Kill! Kill! o Quentin Tarantinos Death Proof påminns vi om det eviga sanningen att rockmusikens orubbliga fundament vilar på en härligt oändlig och obotlig dumhet.

Den omvälvande kraften av tio

Den västerländska civilisationen når sin kulmen

Den västerländska kulturen når sitt absoluta kulmen när HBO börjar sända den sista säsongen av världens bästa tv-serie The Wire.

Det är ca 2008 år sen något lika stort hände.

På bilden, Baltimores mest sympatiska crackhuvud, Bubbles.

Ett urgulligt tecknat fadermord

Studio Ghiblis senaste verk är en kontroversiell tolkning av Ursula K Le Guins Övärldstrilogi.

Ursprungligen tänkt att regisseras av det åldrande geniet Hayao Myiazaki som fick författarinnans unika personliga tillstånd att böja till berättelsen efter eget huvud. Hayao tog på sig detta ärofulla uppdrag men projektet kom inte realiseras under pga en redan stor arbetsbörda i kombination med tidskrävande hantverksmetoder och perfektionistiska ambitioner.

Istället klev Hayaos son Goro in i projektet. Trots sin fars uttalade förmaningar och utan någon erfarenhet av film tog sonen ( som dittills verkat som arkitekt) över regissörsrollen.
Faderns farhågor om sonens tillkortakommanden inom filmmediet besannades när slutresultatet, Tales from Earthsea (Gedo Senki på japanska , Legender från Övärlden på svenska) nedgjordes av Japans inhemska kritikerkår som ansåg att Goros försök överhuvudtaget inte kunde mäta sig med faders mästerverk som därmed släpades i smutsen. Filmen valdes till och med till "Worst movie ever" i Bunshun's Raspberry Awards.

Även Ursula K Le Guin har reseverat sig mot filmen via ett diplomatiskt uttalande på sin hemsida som författarinnan kände sig tvungen att publicera efter att Goro, troligen avsiktligt, misstolkat ett neutralt ömdöme om filmen som Ursula kände sig tvungen att uttala i Goros närvaro.

Det verkliga dramat ligger sålunda i relationen mellan Hayao och Goro, och är därför kanske en historia som aldrig kommer berättas men det finns anledning att tro att Goro definitivt inte är helt ok med att ha vuxit upp i sin faderns skugga när han väljer att inleda sin debut med ett från boken fullständigt fristående fadermord.

I ljuset av ovanstående blir det inte särskilt svårt att tolka illustrationen på filmaffischen

Enorm kärlek till och från Hawaii

Israel Kamakawiwoʻole var stor, god och hade en fantastisk röst. Bilderna i videon inkluderar Iz begravning då hans aska ströddes i havet.

Kaliforniadrömmar

Väck mig när verkligheten matchar sången.

Ingen brådska, om det behövs kan jag kan sova i hundra år.