Jag hatar design. Hatar. Hatar design. Under 2008 har ordet design orsakat mig så många grava allergiska reaktioner och kräkattacker att jag ständigt går på antiinflamatoriska mediciner och vägrar inta fast föda så fort jag tvingas närma mig någon av metropolernas så kallade gallerior.Det är så fruktansvärt avskyvärt hur det småborgeliga pysslandet, samlandet, filandet och fejandet har upplyfts till en dygd som flödar genom varje ögonblick av våra liv. Från väckarklockan, tandborsten, kylskåpet, kaffemuggarna (och kaffet!) och sen konstant hela dagen tills man somnar i sänkläder i något högaktuellt attraktivt mönster.
Guardians exposé över aktuella Brittiska frimärken som hyllar imperiets mest ikoniska former är långt ifrån det värsta exemplet på denna avgydadyrkan men hindrar mig inte från att intensivt längta till mörkaste medeltiden då det enda tillåtna avbilden var en döende Jesus uppspikad på ett kors.
Gud vet att jag inte är obefläckad. Men gud vet att jag kämpar.
