Vilken soppa. Alltså Iran, USA, kärnvapnen och oljan. I söndags bröt en vän med analytiskt sinnelag ner varför USA troligen kommer vilja bomba Iran innan årets slut. Enkelt sammanfattat handlar det om USA:s vilja att kontrollera oljan i mellanöstern, Irans skinande nya kärnkraft, hotet mot Israel som brottas men Sharons bortgång och Hamas tillträde samt FN:s frånvaro av handlingskraft.
Mitt tunga dagen-efter-huvud kunde inte ens omfamna ens en bråkdel av komplexiteten men efter några dagars långsamt smältande börjar det hela falla på plats. Och platsen det faller på är den där man tvivlar starkt på demokrati, parlamentariska processer och att världen överhuvudtaget utvecklats sen medeltiden. 00-talet är helt enkelt då den globala feodalismen förenas och tar över. Nästan så man längtar tillbaka till kalla kriget.
Och till råga på allt är det deklarationstider.
Under tiden får man glädjas åt de små sakerna. Som att man i Köpenhamn fortfarande får röka inomhus. Den förföriska doften av inomhusrökning, sprit och dyra parfymer på snobbiga Grill & Bar (drinkar á 120 DKK) väckte så många vackra (och tårfyllda, bokstavligt) minnen från uterlivet á lá sen t 90-tal att det blev omöjligt att inte röka en symbolisk cigarett.
Bilden säger nog egentligen allt. Det är en stor och oförfalskad glädje att förfalla i dåliga vanor. Och så stigmatiserad som rökningen blivit sen i somras blir längtan efter uteserveringar, och att fylla alveolerna med rök från Golouises, Gitanes eller några andra prettocigaretter, helt olidlig. "Here comes the relapse" som liraren som hämtar upp Mike Skinner på torken i videon till "When I wasn't famous".
Eller kolla på Good Night and Good Luck.
