Alldeles för blå

Som många andra, har jag en tendens att fästa mig vid musikaliska självmördare. Är det bara en morbid fascination? En ytlig krydda till de musikaliska upplevelserna? Eller finns det faktiskt nåt speciellt som faktiskt förenar fallna hjältar som Elliott Smith, Chet Baker, Nick Drake och Donny Hathaway?