Om hippie Johnny

McCain vs Melanom

Att offentligt diskutera en enskild mans överlevnadschanser är inte vidare smakfullt men hur ska man annars förhålla sig till riskerna att västvärldens största ekonomi kan hamna i händerna på en sanolikt bigott vetenskapsblind shopoholic till dålig mor.

120 minuter episkt ingenting

Det finns inga särskilda detaljer eller partier på Stars of the Lid and Their Refinement of the Decline som gör att musiken någonsin känns väldigt angelägen.

Inga stora gester. Inga ekvilibristiska instrumentorgier. Inga manierade känsloyttringar. Inga förbannelser över undermåligt uppfattade förhållanden. Inga tomma jeansmodesponsrade rop på revolution.

Istället finns det oändliga mängder kontemplativt spirande mot nya former av det som varit och det som är.

Sålunda en perfekt allegori över det ständigt flyktigt närvarande nuet.

Ett nu som i det här fallet är klockan 08.31 tisdagen den 21:a Oktober 2008

Glitz

James White gör fina saker som tar mig tillbaka till när jag var liten och mina drömmar om rymden var renderade i wireframes.

Kryperi och servilitet

Ricky Gervais i Guardian.

Postbloggandets förkämpe

Bike Snob NYC är bland det roligaste som finns att läsa på internet. 

I grunden vass verbal kritik av cyklandet som popkulturellt fenomen men samtidigt en väldigt lyckad parodi på bloggandet som individuellt beteende och mediakanal (för att inte nämna tomt urskillningslöst tyckande/hatande)

Och som  sagt väldigt roligt. Som i den här fina postningen som kastrerar en meningslös livsstilsartikel i New York Times för att den saknar verklighetsförankring samtidigt som den kastar några välriktade ruttna ägg på pinsamma infantila uttryck hos en sannolikt imbecill hardcorecyklist. 

Med stora bröst kommer stort (pedagogiskt) ansvar

...om man parafraserar Stan Lees Spindelmannen.

Marina Orlova tar sig an den dumdristigt ambitiösa uppgiften att lära ut språkvetenskap till de obildade och perverterade massorna på YouTube. Hon ser dock till att använda precis allt som står till hennes förfogande och lyckas tack vare sina ansenliga kvinnliga behag (utöver sina dubbla examen) locka miljoner tittare att se och höra henne härleda ordstammar från indoeuropeiska urspråk.

Om all vetenskap presenterades på det här sättet skulle vi inte ha problem med världsledare som ifrågasätter evolutionen.

Vektordrömmar

Data video Rapture
Uploaded by naiverecords

John McCains cameo på Mad Men

Det kan knappast ha varit ett sammanträffande att den, efter en stroke gravt förvirrade och hjärnskadade, fadern till Betty Draper i Mad Men såg ut som en carbonkopia på den grånade republikanske presidentkandidaten.

Pojke möter flicka och ljuv kommersiell, men relevant, musik uppstår

Ända sen jag blev kär i Jack White har jag hoppats att hans framgångar på något sätt är en symbol för att något står rätt till i världen. Att en stor begåvning med avsevärd integritet och en kompromisslös estetik har kunnat få så stora framgångar borde ju liksom betyda något.

Huruvida världen faktiskt mår bättre i och med Jack är väl inte helt klart. Klart är däremot att jag absolut inte vill se någon annan vid kontrollerna för ljudspåren till världens största varumärken.

Jag ser ingen annan som skulle lyckas subvertera en Coca-cola snutt till en hoppfull påminnelse om acceptans. Eller som i det här fallet skapar ett machomjukt ljudspår till Daniel Craigs James Bond, den västerländska manlighetens tydligaste ideal.

James Bond förtjänar fö en helt egen reflektion som outsinlig källa till manliga komplex men det får bli en annan gång.