Året är 1957. Platsen är USA. Klu Klux Klan härjar i södern. I Little Rock vill konservativa vindar förhindra att färgade elever delar skola med vita. Det kalla kriget stegras ytterligare via Eisenhoverdoktrinen. Någonstans i den kulturella periferin förfinar Mark Rothko sin abstrakta expressionism och Jack Keruac publicerar första upplagan On the Road, men det här är inte deras tid. Det här är Elvis tid.I Tulsa i Arkansas sänks en tidskapsel högtidligt ner i marken framför domstolen. Kapseln ska stolt vittna om den rådande tidens framsteg. Innehållet domineras av en enorm befenad Plymouth Belvedere i vitt och guld. I övrigt innehåller kapseln en amerikansk flagga, diverse skivor och annan popkultur samt brev från lokala dignitärer som medverat i jippot.
När kapseln öppnas 50 år senare är innehållet ruttet. Bilen har helt uppslukats av rost medan skivorna och övriga dokument blivit till betydelselösa reliker med visst samlarvärde för blinda nostalgiker.
Tiden är inte nådig mot ytliga, blint självförhärligande, politiska gester.
