Efter att ha smygittat på ett urval av höstens nya amerikanska tv-serier anar jag att ett tabu är på utdöende.
HBO:s nya Tell Me you Love Me är ett lågmält drama kring ett antal medelklassintellektuella individers relationsproblem. I synnerhet är sex ett problemområde intrigerna kretsade osentimentalt kring detta tills ganska nyligen (i USA) tabubelagda område. Karaktärerna tänker på sex, pratar om sex, drömmer om sex, har terapisamtal om sex och har faktiskt också sex. I utdragna naturalistiska samlagsscener, a lá Short Bus. Presentationen i övrigt är dock tacksamt lågmäld, återhållsam och påminner mycket om Dogma 95. Fast drygt 10 år senare... Hos en (undertecknad) europé resulterar nakenchocken därför bara i ett något höjt ögonbryn och viss otålighet inför att handlingen äntligen ska fortskrida framåt. Vilket den gör om än väldigt långsamt. Ett avsnitt är för lite för att bedöma en HBO-serie men förväntningarna är inte direkt skyhöga. Det finns roligare saker än att obekvämt skruva på sig i tv-soffan.
En annan sexfixerad serie är Californication med X-files David Duchovny i huvudrollen. David spelar Hank Moody (...) en utbränd succéförfattare som stillar sin prestationsångest med sex, sprit och allmänt amoraliskt uppträdande. I pilotavsnittet har han sex med fyra olika kvinnor, varav en minderårig, stöter (full och inför sin tonåriga dotter) på sin ex-fru och är till råga på allt allmänt ohygienisk. Jag tror att amoralen är menad att vägas mot Davids charmiga uppsyn och kvicka repliker. Det känns mer som en lite otålig väntan på att vänkretsen gör en intervention och inkvarterar Hank på nån prisvärd konkurrent till Betty Ford.
Mad Men som nog är den roligaste i sammanhanget. Mad Men handlar nämligen inte bara om sex utan också om vardagen på en stor reklambyrån nån gång i början på 60-talet. Förutom en precist utmejslad estetik oxh en vägg av cigarettrök bjuder Mad Men på betraktelser kring reklamens genomslagskraft på en ännu inte desensitiviserad allmänhet, maktspel, antydningar inför den förestående hippieran och sist men inte minst en enorm massa sexism och rasism. De sista kryddorna är så fascinerande att man är villig att förlåta den något trevande handlingen bara i väntan på nästa sextrakasseri, heteronormativa kommentar och nyp i stjärten på den söta sekreteraren som inte kan replikera på nåt annat sätt än nervöst fnitter. Vet inte varför det är så fascinerande. Vet bara att jag på tv föredrar sexism framför sex .
