onsdag, december 30, 2009
Den oändliga grå flykten
Vad kommer jag att minnas från kultur och konsumtionsåret 2009? Ingen aning.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.
torsdag, december 17, 2009
måndag, december 14, 2009
måndag, november 30, 2009
fredag, november 27, 2009
Våldsamt fragmenterad information
Extra [Ken Ishii] from Xix on Vimeo.
Ken Ishii har gjort en sång som heter Extra, med en djupt psykedelisk video jag erkänner att jag inte begriper så mkt av. Annat än att jag vill titta vidare. Och se om.
Önskar för övrigt att jag helt kunde avskriva Twitter som skit men William Gibsons "feed" håller förvånansvärt hög kvalité. Fattar bara inte hur jag ska hinna respektive orka följa allt det här?
Blir informationen blir så finfördelad och kompakt innehållsrik att den till slut blir meningslös?
Etiketter:
japan,
ken ishii,
konsumtion,
kultur,
manga,
singularity,
twitter,
video,
william gibson
onsdag, november 25, 2009
tisdag, november 24, 2009
Basic Space
The XX är numera en trio. Den lilla tjejen som verkade så stel och obekväm i alla bilder kanske verkligen kände sig så himla stel och obekväm. Och tyckte det var alldeles för jobbigt att slå igenom.
Hoppas hon mår bättre nu.
Och hoppas de återstående tre klarar av att turnera lite till.
Tills den 19:e januari på Debaser Slussen till exempel.
lördag, november 21, 2009
Betald musik låter lite lenare
Jag har lyssnat på JJ-skivan sen den kom i somras. Via Spotify och musikbloggade mp3:or.
Nu gick jag och köpte den på iTunes. Och nu låter den fan i mig ännu bättre.
Nu gick jag och köpte den på iTunes. Och nu låter den fan i mig ännu bättre.
Etiketter:
göteborg,
jj,
konsumtion,
kultur,
musik,
the tough alliance
fredag, november 13, 2009
lördag, november 07, 2009
måndag, oktober 26, 2009
söndag, oktober 11, 2009
Laga mat med mamma
Jag har försökt laga mat med mamma. Oavsett hur det börjar så slutar det alltid att jag känner mig som en smutsig inkräktare i en operationssal. Allt jag gör är på något sätt fel vilket resulterar att jag surt ägnar mig åt att duka med menande ryckiga rörelser.
I Guardian finns fler historier om söner, mödrar och matlagning.
Sönerna ifråga är bland annat Gordon Ramsey och Alex James
I Guardian finns fler historier om söner, mödrar och matlagning.
Sönerna ifråga är bland annat Gordon Ramsey och Alex James
Etiketter:
alex james,
guardian,
kultur,
mamma,
mat
torsdag, oktober 08, 2009
Gör regn!
Tom Waits ackompanjerad av Judah Bauer och Russel Simmins, förr i världen underskatadde som Blues Explosions rytmsektion.
måndag, oktober 05, 2009
Den gode Kurt
Den fine mannen som verkligen inte gjort något ont för förtjäna att få ett citat snott av en medelmåttig 00-talsblogg som den här.
Etiketter:
kultur,
kurt vonnegut,
litteratur,
Vonnegut
lördag, september 26, 2009
söndag, september 20, 2009
fredag, september 18, 2009
Slutet för den Amerikanska Undervärlden
James Ellroy avslutar Underworld USA-trilogin med Blood’s A Rover.
Intervjuer och förhandsrecensioner antyder en kursändring i ton och känslomässig dynamik.
Bara det inte sker på bekostnad av dramatisk dynamik och språklig effektivitet.
De argumenterbart tidstypiska och sociologiskt förklarliga rasistiska arketyperna kvarstår tydligen intakta.
Intervjuer och förhandsrecensioner antyder en kursändring i ton och känslomässig dynamik.
Bara det inte sker på bekostnad av dramatisk dynamik och språklig effektivitet.
De argumenterbart tidstypiska och sociologiskt förklarliga rasistiska arketyperna kvarstår tydligen intakta.
Etiketter:
60-tal,
bloods a rover,
brott och straff,
james ellroy,
litteratur,
noir
måndag, september 14, 2009
Hur jag lärde mig att uppskatta en ordentlig Nazistkalpering
Det skedde förstås i biosalongen under Tarantinos Inglorious Basterds, sannolikt den mest underhållande film jag någonsin sett.
Att Tarantino underhåller är ingen direkt nyhet men att det var de kammarspelslika segmenten som de var de allra mest hissnande och skrämmande roliga var lite av en överraskning i en historia som förväntades av utgöra en tunn slöja över metodiskt splatterifierade fascistsavrättningar i händerna på utvalda representanter för det utvalda folket.
Jag minns inte att jag så uppspelt längtat efter att se om en film redan under eftertexterna sedan jag överdoserade på socker och Tillbaka till framtiden nån gång hösten 1985.
Att Tarantino underhåller är ingen direkt nyhet men att det var de kammarspelslika segmenten som de var de allra mest hissnande och skrämmande roliga var lite av en överraskning i en historia som förväntades av utgöra en tunn slöja över metodiskt splatterifierade fascistsavrättningar i händerna på utvalda representanter för det utvalda folket.
Jag minns inte att jag så uppspelt längtat efter att se om en film redan under eftertexterna sedan jag överdoserade på socker och Tillbaka till framtiden nån gång hösten 1985.
Etiketter:
eufori,
extas,
film,
fulländning,
humor,
inglorious basterds,
kammarspel,
kultur,
perfektion,
quentin tarantino,
underverk,
våld
tisdag, september 08, 2009
Faller för en frestelse
Så länge jag kan minnas att jag har varit intresserad av gitarrer har jag varit besatt av att äga och spela på en Fender Jaguar.
Föga förvånande är de funktionella fundamenten för denna fatala fixering fruktansvärt fåtaliga.
Gitarren är i sitt originalskick inte särskilt spelbar på grund av fundamentala missräkningar som gör att de flesta som faktiskt ämnar använda sin Jaguar för att spela musik behöver byta ut centrala komponenter för att överhuvudtaget få gitarren spelbar.
Det kanske inte förvånar med att tanke på att upphovsmannen, geniet Leo Fender, helt missuppfattade rådande trender när satte igång med uppföljaren till den avskalade Telecastern och fulländade Stratocastern.
Leo trodde, i början av 60-talet, precis i sufrrockens födelse och strax innan British Invasion, att nästa stora grej skulle bli jazz.
Well, så blev det ju inte. Inte alls, skulle man kunna säga.
Och även om man nu råkade gilla jazz så ville man knappast ha en Jaguar. Den lät helt fel. Skarpt och skränigt. Istället för varmt och murrigt.
Jaguaren, och den lika olycksaliga systermodellen Jazzmastern, floppade fruktansvärt. Produktionen upphörde och de gitarrer som tillverkades förde tynande tillvaro på musikaffärernas dammigaste vrår.
Ända till mitten av 80-talet vill säga, då mer eller mindre avantgardistiska figurer som Robert Smith, Kevin Shields och (väldigt oväntat) funkunderbarnet John Frusciante plockade upp de fula djungelkattungarna på var sitt håll. Och det var i deras i vissa fall väldigt klumpiga och tekniskt tafatta händer (Frusciante undantagen) som missfostren hittade sin egen lilla röst.
Att rösten, som vissa påstår, var unik är en kraftig överdrift (det låter som helt enkelt som en Fendergitarr).
Men på bandfotona fanns det ingen bättre accessoar för att signalera att man var annorlunda. Lika tydligt som en konstigt ovårdad frisyr, en riktigt sur min, diametralt motsatt både de L'Oreal Studio Line hårsprayade Colgate-leende popstjärnorna, de Levi's-501 formstöpta rockrebellerna eller de tunnhåriga bokstavstroende bluesdinosaurierna signalerade Jaguaren att handlade om nåt helt annorlunda. Kanske inte särskilt bra. Men helt klart (då, på 80-talet) jävligt annorlunda och jävligt snyggt (för desigenen var gudabenådad redan från den första dagen).
Så nu, som jag har lovat mig själv att alltid bemöta mitt livs största frestelser, har det sannolikt blivit dags för att falla.
Föga förvånande är de funktionella fundamenten för denna fatala fixering fruktansvärt fåtaliga.
Gitarren är i sitt originalskick inte särskilt spelbar på grund av fundamentala missräkningar som gör att de flesta som faktiskt ämnar använda sin Jaguar för att spela musik behöver byta ut centrala komponenter för att överhuvudtaget få gitarren spelbar.
Det kanske inte förvånar med att tanke på att upphovsmannen, geniet Leo Fender, helt missuppfattade rådande trender när satte igång med uppföljaren till den avskalade Telecastern och fulländade Stratocastern.
Leo trodde, i början av 60-talet, precis i sufrrockens födelse och strax innan British Invasion, att nästa stora grej skulle bli jazz.
Well, så blev det ju inte. Inte alls, skulle man kunna säga.
Och även om man nu råkade gilla jazz så ville man knappast ha en Jaguar. Den lät helt fel. Skarpt och skränigt. Istället för varmt och murrigt.
Jaguaren, och den lika olycksaliga systermodellen Jazzmastern, floppade fruktansvärt. Produktionen upphörde och de gitarrer som tillverkades förde tynande tillvaro på musikaffärernas dammigaste vrår.
Ända till mitten av 80-talet vill säga, då mer eller mindre avantgardistiska figurer som Robert Smith, Kevin Shields och (väldigt oväntat) funkunderbarnet John Frusciante plockade upp de fula djungelkattungarna på var sitt håll. Och det var i deras i vissa fall väldigt klumpiga och tekniskt tafatta händer (Frusciante undantagen) som missfostren hittade sin egen lilla röst.
Att rösten, som vissa påstår, var unik är en kraftig överdrift (det låter som helt enkelt som en Fendergitarr).
Men på bandfotona fanns det ingen bättre accessoar för att signalera att man var annorlunda. Lika tydligt som en konstigt ovårdad frisyr, en riktigt sur min, diametralt motsatt både de L'Oreal Studio Line hårsprayade Colgate-leende popstjärnorna, de Levi's-501 formstöpta rockrebellerna eller de tunnhåriga bokstavstroende bluesdinosaurierna signalerade Jaguaren att handlade om nåt helt annorlunda. Kanske inte särskilt bra. Men helt klart (då, på 80-talet) jävligt annorlunda och jävligt snyggt (för desigenen var gudabenådad redan från den första dagen).
Så nu, som jag har lovat mig själv att alltid bemöta mitt livs största frestelser, har det sannolikt blivit dags för att falla.
lördag, september 05, 2009
onsdag, september 02, 2009
måndag, augusti 24, 2009
Hollywood Babylon
Efter ett antal mer eller mindre lyckade försök att läsa vanliga deckare är jag tillbaka i James Ellroys solkiga knä. Närmare bestämt i början av Big Nowhere.
Den här gången kontextualiserar jag det sviniga skumrasket med gangstertrivia på nätet.
Och den dåliga vanan att fylla huvudet med skräpkultur och skvaller driver mot värre excesser.
Som Kenneth Angers sannolikt sjukt sannigsbefriade Hollywood Babylon (som fö inspirerat Misfits lika beroendeframkallande decerebrerade vrål).
Den här gången kontextualiserar jag det sviniga skumrasket med gangstertrivia på nätet.
Och den dåliga vanan att fylla huvudet med skräpkultur och skvaller driver mot värre excesser.
Som Kenneth Angers sannolikt sjukt sannigsbefriade Hollywood Babylon (som fö inspirerat Misfits lika beroendeframkallande decerebrerade vrål).
Etiketter:
50-tal,
babylon,
hollywood,
hollywood babylon,
james ellroy,
kultur,
l.a.,
misfits,
skräpkultur
lördag, augusti 08, 2009
onsdag, augusti 05, 2009
Ser fram emot kukrock av bästa märke
Virtuosa rockmusiker avser tydligen förenas i en superensamble som redan nu stinker förföriskt av alltför många avslagna plastmuggsöl i regn, lera och maskulina excesser på framför västvärldens största festivalscener.
Det kommer inte vara vackert eller subtilt. Men det har alla möjligheter att bli sjukt jäkla imbecillunderbart. Och gud vet att männen i generationerna för vilka nedanstående efternamn bär mening kippar efter genrekodade endimensionella kickar som fiskar på land kippar efter vatten.
Sålunda,
Heil Homme
Heil Grohl
Heil Jones
Det kommer inte vara vackert eller subtilt. Men det har alla möjligheter att bli sjukt jäkla imbecillunderbart. Och gud vet att männen i generationerna för vilka nedanstående efternamn bär mening kippar efter genrekodade endimensionella kickar som fiskar på land kippar efter vatten.
Sålunda,
Heil Homme
Heil Grohl
Heil Jones
Etiketter:
led zeppelin,
musik,
nirvana,
queens of the stone age,
rock
fredag, juli 17, 2009
En tår i ögat på en gammal whigger
Barack Obama talar till National Association for the Advancement of Colored People (NAACP) på ett sätt som fuktar ögonen hos en person som mellan 13 och 18 lyssnade på så mycket hiphop att han inbillade sig att delar av ens själ var svart.
“They might think they’ve got a pretty jump shot or a pretty good flow,” Mr. Obama said, “but our kids can’t all aspire to be LeBron or Lil Wayne. I want them aspiring to be scientists and engineers, doctors and teachers, not just ballers and rappers. I want them aspiring to be a Supreme Court justice. I want them aspiring to be president of the United States of America.”
Etiketter:
barack obama,
hip hop,
kultur,
politik,
tonår
tisdag, juli 14, 2009
torsdag, juli 09, 2009
Spionsommar i Panama istället
Vädret i småland är för tillfället ur led. Det som återstår är nederbörd i olika former.
Lyckligtvis främjar smattret mot fönsterrutorna fri flykt i tanken och särskilt flykt in i välskrivna spionäventyr i mellanamerika.
Lyckligtvis främjar smattret mot fönsterrutorna fri flykt i tanken och särskilt flykt in i välskrivna spionäventyr i mellanamerika.
lördag, juli 04, 2009
torsdag, juni 18, 2009
tisdag, juni 16, 2009
tisdag, juni 09, 2009
Den elektroniska kulturens sista väktare
E3 mässan som hålls årligen för att visa spelindustrins framfötter infriar för varje år mindre av potentialen för fantastiskt berättande som jag tyckte mig se då jag för några år sen började fascineras av spelindustrins utveckling. Det som tycks återstår verkar vara olycklig korsning av Hollywoods mest profithungriga missfoster och en dyster anakronistisk imbecill machismodyrkan.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.
Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.
Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.
Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.
Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.
Etiketter:
fumito ueda,
ico,
kapitalism,
kapitulation,
kultur,
shadow of the colossus,
spel,
the last guardian
måndag, maj 18, 2009
Journalistik var visst ordet
Maciej Zaremba berättar (ännu) en fascinerande historia i dagens DN.
Med ett metodiskt lugn klarläggs en tråkig historias alla komponenter. Halvsanningar skiljs från lögner. Intressen, intressenter och deras innebörds förhållanden kartläggs pedagogiskt. Och till sist formuleras en trovärdig hypotes som beaktat alla fakta förklarar hur historien egentligen utvecklades. Sannolikt och sanningsenligt utvecklades.
Inser att jag rycks med i artikeln på ett sätt som är helt annorlunda mot det loja tillstånd i vilket jag normalt bläddrar i en dagstidning. Jag blir engagerad. Jag lär mig, blir visare, blir klokare.
Funderade på vad jag skulle kalla det här fantastiska sättet att förmedla historier ur verkligheten. Sen slog det mig att det redan finns ett bra ord. Ett ord som normalt används för att beskriva artikelns diametrala motsatser.
Ordet är journalistik.
Med ett metodiskt lugn klarläggs en tråkig historias alla komponenter. Halvsanningar skiljs från lögner. Intressen, intressenter och deras innebörds förhållanden kartläggs pedagogiskt. Och till sist formuleras en trovärdig hypotes som beaktat alla fakta förklarar hur historien egentligen utvecklades. Sannolikt och sanningsenligt utvecklades.
Inser att jag rycks med i artikeln på ett sätt som är helt annorlunda mot det loja tillstånd i vilket jag normalt bläddrar i en dagstidning. Jag blir engagerad. Jag lär mig, blir visare, blir klokare.
Funderade på vad jag skulle kalla det här fantastiska sättet att förmedla historier ur verkligheten. Sen slog det mig att det redan finns ett bra ord. Ett ord som normalt används för att beskriva artikelns diametrala motsatser.
Ordet är journalistik.
lördag, maj 16, 2009
Invandringspolitik från en galax långt långt bort
I District-9 får Neil Blomkamp ätnligen göra långfilmsdebut efter ett stort antal lovande, smarta och smutsiga futuristiska kortfilmer och reklamsnuttar.
Hyser hopp om att science-fiction cinematografins falnande fackla äntligen hittas och plockas upp någonstans där Ridley Scotts tappade den efter sina mästerverk.
fredag, maj 08, 2009
Fortsätt tänka annorlunda
Även om jag inte saknar min borttappade iPhone lika mycket som jag trodde så är jag fortfarande lika fascinerad av framtiden med och kring Apple. Tills någon annan inom eller utanför Apple kan ersätta honom förblir Steve Jobs (när- eller frånvarande) en inspiration för förändring.
Det här faktiskt monumentala porträttet är är inte bara inspirerat outan tom skapat ur textmassan från Think Different, Apples kanske mest lyckade kampanj.
Det här faktiskt monumentala porträttet är är inte bara inspirerat outan tom skapat ur textmassan från Think Different, Apples kanske mest lyckade kampanj.
Etiketter:
apple,
inspiration,
kultur,
monument,
steve jobs
torsdag, april 30, 2009
Mänsklighetens (förmodade) resning
Jacob Bronowski gamla i BBC-dokumentären The Ascent of Man där matematikern och filosofen fångar det mänskliga med lika delar intelligens, vetenskap, förfining, verbal förmåga och inte minst inspiration.
En viss kontrast uppstår mot vardagens banaliteter.
Etiketter:
ascent of man,
bbc,
filosofi,
historia,
jacob bronowski,
kultur
onsdag, april 29, 2009
söndag, april 12, 2009
#116
Del Tha Funkee Homosapien med Get it right now eller "svart musik svarta inte längre lyssnar på", #116 enligt stuff white people like. Förklarar mig härmed skyldig
Etiketter:
90-tal,
hip hop,
kultur,
musik,
stuff white people like
onsdag, april 08, 2009
20 år design och republik
Apropå 20 så var det 20 år sedan den inflytelserika designrepubliken The Design Republic utropades.
Creative Review blickar tillbaka på tDR:s uppgång och fall.
När jag läser artikeln inser jag hur mycket tDR inverkade på estetiken som under 90-talet symboliserade de progressiva rörelserna inom både dansmusik och nätkultur.
Och jag minns hur jag på min 23årsdag tillbringade hela natten framför min Playstation spelandes Wipeout 2097 vars futuristiska racing ramades in av tDR:s grafik och ackompanjerades av Photek, Daft Punk och FSOL.
Creative Review blickar tillbaka på tDR:s uppgång och fall.
När jag läser artikeln inser jag hur mycket tDR inverkade på estetiken som under 90-talet symboliserade de progressiva rörelserna inom både dansmusik och nätkultur.
Och jag minns hur jag på min 23årsdag tillbringade hela natten framför min Playstation spelandes Wipeout 2097 vars futuristiska racing ramades in av tDR:s grafik och ackompanjerades av Photek, Daft Punk och FSOL.
Etiketter:
90-tal,
daft punk,
design,
futurism,
kultur,
playstation,
the designers republic,
wipeout
torsdag, april 02, 2009
Heja G20!
Resultatet av det nyligen avlsutade G20-mötet i London blev 29 punkter som för en lekman låter som om man faktiskt vill förändra något i världens finansiella system. Inte dåligt alls (det blir nästa 1,5 punkt per deltagande nation).
Tråkigt nog har media ägnat lika mycket uppmärksamhet åt de traditionella missnöjda gormandet som sker utanför varje sådant möte. Den där blodige blonde mannen kortklippte mannen vars stora merit verkar vara att ha fått näsblod har varit med på så många framsidor att man undrar om hans grimaserande och förmågan att pricka poliser med kastade flaskor varit lika viktigt återuppbyggnaden av världsekonomin.
Nog om detta.
Nu vill jag bara rikta ett stort varmt och personligt tack till alla deltagarna:
Tråkigt nog har media ägnat lika mycket uppmärksamhet åt de traditionella missnöjda gormandet som sker utanför varje sådant möte. Den där blodige blonde mannen kortklippte mannen vars stora merit verkar vara att ha fått näsblod har varit med på så många framsidor att man undrar om hans grimaserande och förmågan att pricka poliser med kastade flaskor varit lika viktigt återuppbyggnaden av världsekonomin.
Nog om detta.
Nu vill jag bara rikta ett stort varmt och personligt tack till alla deltagarna:
- Argentine Republic
Her Excellency Cristina Fenandez de Kirchner
President of the Argentine Republic
- Australia
The Honourable Kevin Rudd
Prime Minister of Australia
- Federative Republic of Brazil
His Excellency Luiz Inácio Lula da Silva
President of the Federative Republic of Brazil
- Canada
The Right Honourable Stephen Harper, PC
Prime Minster of Canada
- People's Republic of China
His Excellency Hu Jintao
President of the People's Republic of China
- France (French Republic)
His Excellency Mr Nicolas Sarkozy
President of the French Republic
- Federal Republic of Germany
Her Excellency Dr Angela Merkel
Chancellor of the Federal Republic of Germany
- Republic of India
His Excellency Dr Manmohan Singh
Prime Minister of the Republic of India
- Republic of Indonesia
His Excellency General TNI (Ret) Dr H Susilo Bambang Yudhoyono
President of the Republic of Indonesia
- Republic of Italy
His Excellency Silvio Berlusconi
Prime Minister of the Republic of Italy
- Japan
His Excellency Taro Aso
Prime Minister of Japan
- Mexico (United Mexican States)
His Excellency Felipe Calderon Hinojosa
President of the United Mexican States
- Kingdom of the Netherlands
His Excellency Dr Jan Peter Bakenende
Prime Minister of the Kingdom of the Netherlands
- Republic of Korea
His Excellency Lee Myung-bak
President of the Republic of Korea
- Russia Federation
His Excellency Dmitry A Medvedev
President of the Russian Federation
- Kingdom Saudi Arabia
The Custodian of the Two Holy Mosques
King Abdullah bin Abdul Aziz Al Saud GCB GCMG
- Republic of South Africa
His Excellancy Kgalema Motlanthe
President of the Republic of South Africa
- Kingdom of Spain
His Excellency José Luis Rodríguez Zapatero
Prime Minister of the Kingdom of Spain
- Republic of Turkey
His Excellency Recep Tayyip Erdog˘an
Prime Minister of the Republic of Turkey
- United States of America
The Honourable Barack Obama
President of the United States of America
To ensure balanced regional representation the Chair of The New Partnership for Africa’s Development (NEPAD), the Chair of the Association of South East Asian Nations (ASEAN) and the President of the EU Commission are also invited:
- New Partnership for Africa’s Development (NEPAD)
His Excellency Meles Zenawi
Chair of NEPAD (and Prime Minister, Ethiopia)
- Association of Southeast Asian Nations (ASEAN)
His Excellency Abhisit Vejjajiva
Chair of ASEAN (and Prime Minister of Thailand)
- European Commission
His Excellency José Manuel Barroso
President of the European Commission
- European Council
His Excellency Mirek Topolanek
President of the European Council
(and Prime Minister of the Czech Republic)
In addition, the Prime Minister is also inviting the heads of key international institutions including the United Nations, World Bank and International Monetary Fund to contribute to relevant parts of the agenda.
- United Nations
His Excellency Ban Ki-moon
Secretary General of the United Nations
- World Bank
The Honourable Robert Zoellick
President of the World Bank
- International Monetary Fund
Mr Dominique Strauss-Kahn
Managing Director of the International Monetary Fund
- World Trade Organisation
Mr Pascal Lamy
Director General of the World Trade Organisation
- Financial Stability Forum
Professor Mario Draghi
Chairman of the Financial Stability Forum
Etiketter:
barack obama,
ekonomi,
framtid,
g20,
globalisering,
jorden,
konsumtion,
kultur,
politik
tisdag, mars 31, 2009
Honda <3 Misslyckanden
Hondas propaganda tar en märkligt fin och anspråkslös ton. Om alla reklam kunde vara så ärlig och vilsam...
Etiketter:
bilism,
honda,
kultur,
marknadsföring,
propaganda,
reklam
måndag, mars 30, 2009
lördag, mars 28, 2009
onsdag, mars 25, 2009
måndag, mars 23, 2009
Antikvariska excesser
Williams Gibsons vanligtvis sparsamma blogg har för tillfället förvandlats till en lekplats för kittlande kitschig kuriosa.
Antikvariefynden gästbloggas av Jack Womack, en annan SF-författare med en mer begränsad bibliografi.
Man förstår var tiden går åt.
Fotot kommer från "Frog Raising For Pleasure and Profit by Albert "Originator of Canned Frog Legs" Broel, Marlboro House, 1954 (orig. late 1930s)."
Antikvariefynden gästbloggas av Jack Womack, en annan SF-författare med en mer begränsad bibliografi.
Man förstår var tiden går åt.
Fotot kommer från "Frog Raising For Pleasure and Profit by Albert "Originator of Canned Frog Legs" Broel, Marlboro House, 1954 (orig. late 1930s)."
Etiketter:
antikvariat,
böcker,
kitsch,
kultur,
kuriosa,
william gibson
måndag, mars 16, 2009
Inget nytt om Elliott Smith
En ostrukturerad dokumentärfilm om Elliot Smith streamas på Pitchfork.
Den lyckas väl inte med att säga något intressant om sitt objekt men lyckas rätt väl med att vara generellt indie och inkluderar några fina framföranden av bla Waltz #2.
Etiketter:
dokumentär,
elliott smith,
film,
kultur,
musik,
pitchfork
söndag, mars 15, 2009
fredag, mars 13, 2009
tisdag, mars 10, 2009
måndag, mars 09, 2009
En värld av små småländska insekter
Det är med stor glädje jag noterar att den lovande unge fotografen Emil Ericsson fått välförtjänt uppmärksamhet för sin ambitiösa utställning med foton på Småländska insekter.
Enligt källor nära mästerfotografen har de många utställningsbesökarna ( med undantag av några väldigt förvirrade rättshaverister) visat stor uppskattning för de genomarbetade fotografierna.
Enligt källor nära mästerfotografen har de många utställningsbesökarna ( med undantag av några väldigt förvirrade rättshaverister) visat stor uppskattning för de genomarbetade fotografierna.
Etiketter:
andy warhol,
foto,
insekter,
kultur,
småland
söndag, mars 08, 2009
Semester i fulländning/förfall
I Alperna kunde inget vara naturligare att rehydrera en utarbetad kropp med en godtycklig blandning öl, vin och sprit.
Att detta anakronistiska band mellan alkohol och motion bevarats så väl i de otillgängligare regionerna av Europa är förmodligen ett lika bra exempel som något på hur ofattbart konservativa dessa idylliska bergsbyar egentligen är.
Ingenting har förändrats här på hundratals år. Gastronomi, arkitektur och livsfilosofi i fullständigt stillastående. Ingen kinarestaurang så långt ögat kan se. Men inte heller någon McDonalds
Är det fullkomlig fulländning eller förödande förfall?
Jag vet bara att jag skulle kunna tänka mig en vecka till.
Att detta anakronistiska band mellan alkohol och motion bevarats så väl i de otillgängligare regionerna av Europa är förmodligen ett lika bra exempel som något på hur ofattbart konservativa dessa idylliska bergsbyar egentligen är.
Ingenting har förändrats här på hundratals år. Gastronomi, arkitektur och livsfilosofi i fullständigt stillastående. Ingen kinarestaurang så långt ögat kan se. Men inte heller någon McDonalds
Är det fullkomlig fulländning eller förödande förfall?
Jag vet bara att jag skulle kunna tänka mig en vecka till.
lördag, februari 28, 2009
onsdag, februari 25, 2009
De vitaste pojkarna
Laddar just ner nya skiva Rules med Whitest Boy Alive men jag längtar ändå efter att få köpa den, helst på vinyl jag aldrig kommer spela, för att det är så sällsynt med musik jag så helhjärtat kan ta till mig.
onsdag, februari 18, 2009
Helgonkitsch
När världen är ond brukar jag fly in i kitsch.
60-tal är att föredra eftersom jag kan dela fascinationen med mina förädrar som var med och får ypperligt tillfälle att säga att deta var bättre förr.
söndag, februari 15, 2009
Om hon hade ett hjärta
Karin Dreijer/Fever Ray gör fantastisk musik men frågan är om det verkligen magiska är vilka videos des inspirerar.
Första If I had a heart är ungefär lika vacker och lika skrämmande som Låt den rätte komma in.
If I Had A Heart from Fever Ray on Vimeo.
Den andra, When I Grow Up, ska tydligen bli ännu bättre. Se bara fotot högst upp.
Första If I had a heart är ungefär lika vacker och lika skrämmande som Låt den rätte komma in.
If I Had A Heart from Fever Ray on Vimeo.
Den andra, When I Grow Up, ska tydligen bli ännu bättre. Se bara fotot högst upp.
fredag, februari 13, 2009
torsdag, februari 12, 2009
onsdag, februari 11, 2009
Jag föredrar Twitter
Olle tipsar om en intressant men lite feg Twitter-artikel i New York Mag.
Skribenten verkar inte kunna bestämma sig om han ska hoppa på hypen eller avfärda det hela som en fluga. För det vore väl pinsamt att inte fatta nästa Google samtidigt som man inte vill se dum ut om det hela floppar.
Själv tror jag mycket mer på Twitter än på Facebook. Jag tror också att alla mobiler, laptops etc kommer ha någon sorts twitterfunktion inbyggd inom fem år.
Sådeså.
Steven Levy skriver förresten om sociala skuld i samband med moderna kommunikationsprotokoll men kommer fram till att det är lugnt och att allt ordnar sig.
Bilden en screenshot från Hahlo, en smart Twittervariant för iPhone
Steven Levy skriver förresten om sociala skuld i samband med moderna kommunikationsprotokoll men kommer fram till att det är lugnt och att allt ordnar sig.
Bilden en screenshot från Hahlo, en smart Twittervariant för iPhone
Etiketter:
kommunikation,
kultur,
New york magazine,
twitter
måndag, februari 09, 2009
Konstfack svarar med osammanhängande dravel
"Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack ger sin syn på aktionen och konstens förmåga att beröra i samtiden" står det i DN.
En korrektare formulering vore "Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack visar fullständig brist på verklighetsförankring och illustrerar detta med imbecilla cirkelresonemang som saknar all relevans utanför institutionens fläckiga fikabord".
Vad det handlar om är ett bus på liknande som radioprogrammet Hassans busringningar där personer i serviceroller tvingas ta sig an påhittade knasiga resonemang. Skämtet sker på de uppringdas bekostnad som har mycket liten möjlighet att fösvara sig då deras arbetsbeskrivning tvingar dem att handskas med knasigheter så länge dessa faller inom verksamhetsområdet.
När det gäller Hassans busringningar räddas resultatet av en fingertoppskänslig och mänsklig humor samt detta grundläggande kriterium att ingen faktisk skada är skedd.
Anna Odells bus har potentiellt riskerat människoliv eller i alla fall mänskligt lidande eftersom personal och resurser har prioriterats från faktiskt behövande till en egoistisk självupptagen uppblåst konstfacksbrud.
Handlandet är kort sagt fullständigt ansvarslöst och helt oförsvarbart på ett rent personligt plan. I bästa fall kan det förklaras av att Anna Odell helt enkelt är lite blåst.
Att det försvaras av institutionsledningen gör dock det hela en väldigt oroväckande. Vad kommer dessa framstående vidsinnade pedagoger stödja härnäst? Bankrån, mordbrand, incest, barnporr? Oj, just det sista har ju redan skrivits in i läroplanen.
Det jag hoppas sker nu är att Stockholms Läns Landsting väljer att utföra lite konst på Anna Odell och Institutionsledningen varje gång de söker vård.
Kanske vägras de hjälp? Kanske ges de fel vård? Kanske spärras de alla in bland liknande samhällsfientliga individer?
Kanske vägras de hjälp? Kanske ges de fel vård? Kanske spärras de alla in bland liknande samhällsfientliga individer?
Då skulle historien möjligen resultera i ett skämt som skulle platsa i Hassan.
tisdag, februari 03, 2009
Den perfekta engelska snöbollen
Engelsmännens hjälplöshet inför det senaste snöfallet har omvandlats i resolut handlingskraft. Här i form av Guardians väldigt nogranna guide för hur man gör den perfekta snöbollen.
Etiketter:
calvin and hobbes,
england,
snö,
vinter
måndag, februari 02, 2009
söndag, februari 01, 2009
Morrisseys sju tum
Det är otroligt uppfriskande att se bitterfarfar äntligen bjuda lite på sig själv. Och dessutom sannolikt även ordvitsa lite med de sju tummen som döljer hans hemligaste delar.
Lika trevligt är att Moz ställer upp på småtrevliga och putslustiga intervjuer med Russel Brand.
Det tog visst bara 49 år att lämna tonåren.
Lika trevligt är att Moz ställer upp på småtrevliga och putslustiga intervjuer med Russel Brand.
Det tog visst bara 49 år att lämna tonåren.
Etiketter:
humor,
kultur,
mognad,
morrissey,
utveckling
måndag, januari 26, 2009
Vroom Vroom 2009
Årets F1-säsong kommer förmodligen innebära lite mindre massiva penningexcesser (bland de stallen som faktisk har råd att medverka).
Med lite tur kan detta kompenseras av de något vackrare och smäckrare bilarna som enligt årets FIA-regelverk tvingats dra ner på antalet och storleken på spoilers. Resultatet blir att bilarna ser ut de nedbantade vinthundar de faktiskt är.
Det påminnner om modet som krävs för att framföra 500kg kolfiber i 300 km/h centimeter framför en egocentrerad primadonna till världsmästare som i backspegeln entydigt visar att han inte tänker släppa en enda mm i hårnålen som rusar mot en i slutet på raksträckan.
Med lite tur kan detta kompenseras av de något vackrare och smäckrare bilarna som enligt årets FIA-regelverk tvingats dra ner på antalet och storleken på spoilers. Resultatet blir att bilarna ser ut de nedbantade vinthundar de faktiskt är.
Det påminnner om modet som krävs för att framföra 500kg kolfiber i 300 km/h centimeter framför en egocentrerad primadonna till världsmästare som i backspegeln entydigt visar att han inte tänker släppa en enda mm i hårnålen som rusar mot en i slutet på raksträckan.
söndag, januari 18, 2009
Obamas assistent
New York Times har en samling väldigt fina porträtt på personerna kring den nye presidenten.
På bilden den 24-årige Eugene Kang, presidentens specielle assistent.
På bilden den 24-årige Eugene Kang, presidentens specielle assistent.
torsdag, januari 15, 2009
tisdag, januari 13, 2009
Jag hatar design
Jag hatar design. Hatar. Hatar design. Under 2008 har ordet design orsakat mig så många grava allergiska reaktioner och kräkattacker att jag ständigt går på antiinflamatoriska mediciner och vägrar inta fast föda så fort jag tvingas närma mig någon av metropolernas så kallade gallerior.
Det är så fruktansvärt avskyvärt hur det småborgeliga pysslandet, samlandet, filandet och fejandet har upplyfts till en dygd som flödar genom varje ögonblick av våra liv. Från väckarklockan, tandborsten, kylskåpet, kaffemuggarna (och kaffet!) och sen konstant hela dagen tills man somnar i sänkläder i något högaktuellt attraktivt mönster.
Guardians exposé över aktuella Brittiska frimärken som hyllar imperiets mest ikoniska former är långt ifrån det värsta exemplet på denna avgydadyrkan men hindrar mig inte från att intensivt längta till mörkaste medeltiden då det enda tillåtna avbilden var en döende Jesus uppspikad på ett kors.
Gud vet att jag inte är obefläckad. Men gud vet att jag kämpar.
Det är så fruktansvärt avskyvärt hur det småborgeliga pysslandet, samlandet, filandet och fejandet har upplyfts till en dygd som flödar genom varje ögonblick av våra liv. Från väckarklockan, tandborsten, kylskåpet, kaffemuggarna (och kaffet!) och sen konstant hela dagen tills man somnar i sänkläder i något högaktuellt attraktivt mönster.
Guardians exposé över aktuella Brittiska frimärken som hyllar imperiets mest ikoniska former är långt ifrån det värsta exemplet på denna avgydadyrkan men hindrar mig inte från att intensivt längta till mörkaste medeltiden då det enda tillåtna avbilden var en döende Jesus uppspikad på ett kors.
Gud vet att jag inte är obefläckad. Men gud vet att jag kämpar.
måndag, januari 05, 2009
Att betrakta Gaza i framsidor
BBC:s hjälpsamma guider till den israeliska pressen respektive palestinska pressen låter en följa bägge sidors skildring av konflikten. Även om språket är ogenomträngligt i både palestinska Al-Quds och israeliska Yediot Aharonot återstår det mycket information i bildredaktörernas val av människorna som får gestalta bägge sidors perspektiv.
Guardian bidrar dessutom med fina interaktiva kartor över både händelseförloppet dag för dag och dessutom den historiska bakgrunden.
Det har nog aldrig varit enklare att följa, i viss mån förstå och framför allt empatisera med de olika dimensionerna av den här till synes kroniska konflikten.
Guardian bidrar dessutom med fina interaktiva kartor över både händelseförloppet dag för dag och dessutom den historiska bakgrunden.
Det har nog aldrig varit enklare att följa, i viss mån förstå och framför allt empatisera med de olika dimensionerna av den här till synes kroniska konflikten.
fredag, januari 02, 2009
Ett år av monsterbiografier
Enligt Wired kommer vi i år bombarderas av marknadsföring för ännu fler infantila melodramer om män som tonårsmoloket tyngs av superkrafter.
Vågar man hoppas på att bioåret 2010 ger en vuxnare massmarknadsmotreaktion?
Vågar man hoppas på att bioåret 2010 ger en vuxnare massmarknadsmotreaktion?
Etiketter:
2009,
2010,
bio,
film,
konsumtion,
kultur,
monster,
skräpkultur,
superhjältar,
tonår
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)