tisdag, mars 27, 2007

Varför vi litar på varandra

Tillbaka i stan. Lite brunare, lite spänstigare och klart mer optimistisk (men det det ordnar sig säkert snart).
Är även något mer beläst. Har lyckats avsluta David Seabrights Company of Strangers som legat i bokhyllan halvläst i säkert ett halvår. Inskaffade den efter att ha läst ut Jared Diamonds väldigt intressanta, om än bitvis gaggiga, Collapse (som för övrigt rekommenderas till alla läskunniga människor på denna planet). Prof. Diamond går i sin bok igenom hur ett antal på sin tid väldigt framstående kulturer dukade under eftersom de inte förmådde hitta/realisera rationella lösningar på grundläggande problem. Sensmoralen är förstås riktad mot vår egen tid, den västerländska kulturen och kan trots Diamonds styvfaderliga ton inte ignoreras. Collapse utgör i kombination med Al Gores An Inconvinient Truth den mest övertygande mijlöpropagandan någonsin. Förhoppningsvis tillräckligt övertygande.
Beklagar sidospåret, Company of Strangers inhandlades i alla fall då jag ville lära mig lite om de ekonomiska förutsättningarna för vår kultur. Hur ekonomin växte fram och blev en allt mer central del av vårt samhälle. Seabrights bok beskriver tyvärr inte detta förlopp på sättet jag hade tänkt mig. Däremot beskriver den olika kulturella förutsättningar och fördelar för handel mellan individer som inte är delar arvsanlag (dvs inte tillhör samma familj). Seabright förklarar varför det är fördelaktigt att lita på varandra, dela arbetsuppgifter, komma överens om betalningsmedel, skapa banker samt hur stadsbildning och sociala nätverk är centrala för den ekonomiska utvecklingen. Allt är väldigt intressant men ger inte den historien jag var ute efter. Boktips mottages därför tacksamt.
I övrigt läste jag Joyce Carol Oates novella (som jag lärt mig att en längre novell heter) Beasts som var oerhört fint skriven (och oändligt mer underhållande än Seabright) och Kapuscinskis Imperium om hans erfarenheter av Ryssland och Sovjetunionen. Den senare är värd att återkomma till vid ett senare tillfälle men under tiden kan jag rekommendera en text i New Yorker som beskriver Ryszards första utlandsvistelse, som en väldigt grön ungdomsreporter.