I en bittert tragikomisk vändning släpar Polens nepotistiska karikatyrer till makthavare en av landets kanske starkast lysande literära stjärnor i smutsen i sin kamp på så kallad historisk rättvisa. Storyn publiceras i Polska Newsweek och rapporteras även i DN.
Bröderna Kaczynski, som i Sveriges skulle motsvaras av en dubbel uppsättning populistiskt rättshavererande Bert Karlssons, har sedan de kom till makten grävt i arkiven efter upprättelse för den gångna tidens brott och brottslingar.
Den inkompetens med vilket detta har skett har resulterat i att många felaktigt utpekats som kollaboratörer, att det råder en paranoid hysteri i Polska medier som fylls av mer eller mindre grundlösa anklageser om vem som gjorde vad samt att exilpolacker som undertecknad åter får skämmas för moderslandets politik och längtar efter tiden då Polen endast kritiserades för att ha producerat en oväntat proggressiv påve.
Detta har skett i jakten på en rättvisa som är en helt fiktiv konstruktion. Med ofullständiga arkiv, oklara agendor och en genomgripande avsaknad av oberoende granskning kommer det man kallar rättvisa sannolikt bli en lika trovärdig konstruktion som systemet som begick dessa övergrepp till att börja med.
Vad mitt gamla hemland istället borde göra är att, som en annan av de anklagade vacker uttrycker här, förlika sig med historien och börja titta framåt. Framtiden är en oändligt mycket mer passande plats för inspirerande ledord som just rättvisa.
Hoppas nu endast på att vassare pennor än min ger den svenska bilden av den här styggelsen till politisk fars ett rättmätigt förvridet anlete.