Sexualpolitik med stänk av Mariachi

Sångtitlar som I Want To Be The Boy To Warm Your Mother's Heart, We're Going to Be Friends eller I'm Finding It Harder to Be a Gentleman har tydligt visat att White Stripes är ett band med hjärtat på rätt ställe. I och med det och Meg och Jack Whites säkra navigerande mellan rockens klyschor har de blivit förbluffande positiva förebilder för många musikintresserade ungdomar. Särskilt om man jämför med det söta lilla bandets sexualiserade, kriminaliserade och generellt degenererade grannar på världens topplistor.
På den senaste skivan Icky Thump slås det ytterligare slag mot en värld av tonåriga horor och hallickar.
Polemiken blir extra intressant i Conquest, en oväntat Mariachi-rockig cover på något dammiga 50-talsikonen Patti Page.
I ett mysigt mikropunk-arrangemang spetsat med humoristiskt Tre Amigos-blås avfärdar Conquest den manliga jakten på sexuella erövringar med en svidande sensmoral där den kvinnliga listen vänder historien som så att den slutar i ett gulligt bröllop. År 2007 kan jag på rak hand inte komma på nåt radikalare musikaliskt uttryck.
Det vore intressant om detta skulle bli ett första steg mot att återetablera kärnfamiljen i rocklyriken. Efter snart 60 år av konstanta kulturella rebellaktioner mot denna institution är det erhört uppfriskande att för en gångs skull få stampa takten till klassiska kristna värderingar

Och precis vad är det man vill enas om?

Jag hoppade för en tid sen på Ola Larsmo när han diskuterade motiven till kulturstöd i DN. Idag berörs frågan av vår kulturminister i en debattartikel i DN. Frågan är bara vad det är som ska debatteras?
Efter att ha lusläst artikeln hittar jag inga som helst antydningar till uttalade målsättningar för kulturpolitiken. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth väjer konsekvent från att formulera sina avsikter med att återkommande trycka på vikten av enighet.
Enighet över tid är en konsekvens av likvärdiga avsikter och målsättningar. Den uppkommer enklast om någon, säg en person med inflytande och resurser, uttrycker en konkret plan. Först därefter kan enighet (eller oenighet) uppkomma. Det går liksom inte att börja från slutet.
Vad är det för konkreta målsättningar regeringen har för att motivera de 10 miljarderna i kulturbudgeten?
Om inget svar kan ges tycker jag vi skall lägga undan några kronor på att ta ett lite längre lunchmöte och diskutera frågan.

Sex tusen kalla

Avslöjandena om CIA:s mindre politisk korrekta förehavanden i början på 60-talet är ingen överraskning för alla fans av kriminallitteraturens Dostoyevski. James Ellroys senare romaner har alla kretsat kring korruptionen i det amerikanska rättsväsendet med särskild förkärlek för CIA:s dåliga samvete.
Om man vill läsa en fabulerad men oerhört sammansatt och trovärdig version av hädelserna kring aktiviteterna i Kuba rekommenderas just Ellroys The Cold Six Thousand. Allra helst i den engelska versionen där Ellroys kompakta språk bombarderar läsaren med så många intryck, tankar och händelser att man ibland tappar andan. Välskrivna recensioner finns bla. hos NYT och Salon.

New York sätter fart på sommaren

Cool Hunting påminner om att den bästa festen alltid är någon annanstans. New Yorks MoMA:s Tensta Konsthall-variant PS1 förbereder en Summer Warm-Up med DFA, Juan McLean, Dennis Ferrer och andra hipsterakter en genomsnittliga bloggare ääälskar sen deras första blandband (och ofta känner via någons flickväns syrra). Det lär bli alldeles alldeles, alldeles, alldeles underbart...
Inte mycket att göra åt i det här fallet annat än att förbereda sig på olika former av "du skulle varit där". Och låtsas att Accelerator är ett evenemang av internationell rang och inte bara ett betal-Popaganda.
Bilden kommer från ett videoverk av albanske konstnären Adrian Paci som jag såg på PS1 för drygt ett år sedan (när jag skulle se en Pixar-utställning på MoMA). Det består av två skärmar uppställda mittemot varandra. På den ena finns en albansk-amerikanskt barn som sjunger en visa för sina äldre släktingar i Albanien som finns på den andra skärmen. Så fort barnet sjungit en vers svarar släktingarna med sjunga samma bit i kör tills de har kommit igenom hela sången.

60 fot Jesus

Scienceblogs besöker ett nyöppnat Intelligent Design-"museum" och får bland annat se en fin 60-fots Jesus. En mindre variant hade naturligtvis varit otänkbar. Enligt mina källor är den här skulpturen dock helt i linje med rekommendationerna för avbildningar av den heliga sonen avsedda för utomhusbruk, och för att håna hundratals år av rationellt tänkande.

Socialistiska mullvadar vi minns: Krtek

En konsekvens av att växa upp bakom järnridån var att utbudet av barnprogram var avgränsat till produktioner från Warszawapakten. Disney var ju en ambassadör för det västerländska förfallet och tilläts med mycket stor skepsis inverka på barnen vid några få tillfällen om året.
Istället fick man som barn njuta av socialistisk konformistiska animationer från tex. Sovjet, Tjeckien, Polen och Östtyskland.
För min dåvarande smak var dessa fullständigt tillräckliga och säkert mindre skadliga än Staffan Westerbergs formexperiment vid samma tid.
Vad jag minns, var det enda jag led av att jag inte fick tillräckligt med tecknat.
En av de roligare bekantskaperna från denna tid var den lakoniska tjeckiska mullvaden, Krtek. Krtek skapades av Zdenek Miller och var en lugn, blyg och mycket fåordig mullvad som tenderade att hamna i en hel del uppbyggliga äventyr mot bakgrund av det dynamiskt framväxande socialistiska samhället.
Utöver vad jag lyckas tyda ur Krteks japanska fansite har jag inte lyckats hitta några återutgåvor av Krteks äventyr. Jag hoppas verkligen att de så småningom görs tillgängliga så att jag får tillfälle att återuppleva min lyckligt indoktrinerade barndom.
Under tiden får jag väl hålla till godo med YouTubes Krtek-urval.

Om skadeglädje

Att livet inte handlar om rättvisa brukar väl tydligt etableras för de flesta med mer än 15 minuters livserfarenhet. Ibland snubblar man dock över mekanismer i verkligheten som kan skapa illusioner av en högre makt. Som när Wall Street Journal gräver ner sig i alla olycksstatistiken för exotiska sportbilar och finner att de flesta orimligt dyra, snabba och exklusiva fordon har en förbluffande låg halveringstid när de väl lämnar drömmarna och möter verkligheten. I sällskap med överraskande imbecilla förare. Läs och njut. Och för ännu mer, ähum, skadeglädje, rekommenderas Wrecked Exotics.
Ber för övrigt känsliga läsare om ursäkt för ordvitsen. Investerade säkert tio minuter i sökandet alternativa titlar men till slut fanns det bara ett val.
Bilden föreställer en oförlåtligt demolerad Ferrari GTO

Precis allt vi behöver veta om Steve Jobs

Antar att kombinationen New York Mag och Steve Jobs gör att jag inte behöver ta upp den här mannens inverkan på de tekniska delarna av populärkulturen på ett bra tag (säkert flera veckor).
Ordet vi söker är uttömmande.
Illustrationen är knyckt direkt från artikeln

Virtuellt semestertips: EVE Online

Med starka skribenter, intressanta vinklar och oöverträffad motståndskraft mot marknadshype fortsätter Eurogamer vara min huvudsakliga källa till information om vad som händer i den elektroniska spelvärlden.
I den här artikeln beskrivs isländska EVE Online som samlar över 200 000 spelare vars kollektiva handlingar avgör spelets regler, utveckling och politiska struktur. Genom att spelmakarna under de snart tio år spelet har existerat, konsekvent undvikit att bestämma för mycket har EVE-spelarna , till skillnad mot de flesta andra onlinespel som tex World of Warcraft, fått möjlighet att skapa och forma sin egen kultur utifrån sina egna handlingar.
EVE är därför mycket mer än ett spel utan ett hittills väldigt lyckat och intressant social experiment vars historia garanterat kommer lägga grunden för de framtida communities som siktar högra än att levla orcher för 10 USD i månaden..
Jag har själv ännu inte besökt denna virtuella kontinent men ämnar göra detta i sommar då min tid och min hårdvara förhoppningsvis tillåter lite vidare virtuella äventyr.
See you out there.

Sorgliga reliker från en rutten tid

Året är 1957. Platsen är USA. Klu Klux Klan härjar i södern. I Little Rock vill konservativa vindar förhindra att färgade elever delar skola med vita. Det kalla kriget stegras ytterligare via Eisenhoverdoktrinen. Någonstans i den kulturella periferin förfinar Mark Rothko sin abstrakta expressionism och Jack Keruac publicerar första upplagan On the Road, men det här är inte deras tid. Det här är Elvis tid.
I Tulsa i Arkansas sänks en tidskapsel högtidligt ner i marken framför domstolen. Kapseln ska stolt vittna om den rådande tidens framsteg. Innehållet domineras av en enorm befenad Plymouth Belvedere i vitt och guld. I övrigt innehåller kapseln en amerikansk flagga, diverse skivor och annan popkultur samt brev från lokala dignitärer som medverat i jippot.
När kapseln öppnas 50 år senare är innehållet ruttet. Bilen har helt uppslukats av rost medan skivorna och övriga dokument blivit till betydelselösa reliker med visst samlarvärde för blinda nostalgiker.
Tiden är inte nådig mot ytliga, blint självförhärligande, politiska gester.

En nykter betraktelse av en berusande framtid

Efter ännu en superhypad, livebloggad, sönderanalyserad keynote har världen fått ytterligare några glimtar av hur de begåvade arbetsmyrorna kring Infinite Loop planerar att subvertera visionerna av vår digitala framtid.
Själv förstår jag inte så mycket men tycker om de fägglada bilderna, den brådmogna voiceovern och mest av allt de kliniska demonstrationerna av tekniken bakom iPhone. De senare andas en hyperoptimistisk futurism som skulle kunna härledas till det Lucky Strike-leende 50-talet.
Om man dock är intresserad av en nyktrare betraktelse av vad som egentligen hände innaför Steve Jobs reality dostortion field rekommenderar jag Daring Fireballs sakligt konkreta analys.

Helt orimligt bra söndagsläsning

Något sent på kvällen lyckades jag äntligen få ro att sätta mig med dagens tjocka DN. Ett triumferande ögonblick efter att i veckor slösaktigt ha slängt olästa tidningar i pappersinsamlingen.
Investeringen i att följa med i samtiden betalade sig omdelbart. I dagens DN fanns nämligen Maciej Zarembas gripande reportage från den bortglömda undantagsstaten Kosovo, ett uppslag om med ett reportage från inspelningen av sjätte säsongen av världens bästa polisserie The Wire och, i söndagsdelen, en djupdykning i moderna nordamerikanska indianreservat.
Ni som läser tidningar, och inte bara prenumererar, är det alltid så här bra?
Fotot är taget av Herbert Nott nån gång på 40-talet

Anemi som filosofi

Sveriges internationella profil som en nytänkande och modern nation återspeglas knappast i huvudstadens arkitektur. I vår Bullerby till huvudstad har det ju inte fått hända något intressant sen, jag vet inte, fuktskadorna på Moderna?
Högkonjunkturen till trots verkar ju alla samtal om Slussen, Norra Stations-området inte resultera i en enda lyftkran på vår skyline.
Nyfunkisen i Hammarby Sjöstad och Fredhäll är tydligen allt vi får i form av nytänkande.
För att någon utveckling ska ske krävs det att någon är tillräckligt visionär och modig för att formulera ett tydligt mål. Så, när de sk progressiva krafterna uttrycker sig om planerade påbyggnader i Klara-kvarteren enligt citatet i DN-artikeln : "En central målsättning har varit, och är, att ge liv och attraktivitet åt det offentliga, gemensamma rummet, heter det i ett tjänsteutlåtande från stadsbyggnadskontoret." blir den anemiska utvecklingen väldigt begriplig.

TINW tipsar: Juni 2007

Queens of the Stone Age - Era Vulgaris
Shan Sa - Girl who played go
Rome - Säsong 2
Joni Mitchell - Blue
Jonathan Saffron Foer - Extremely loud & incredibly close

Det tryckta ordet är dött (igen)

Vassa Eggen bidrar med ytterligare koordinater som vidgar mina tankars horisonter.
Eller, om jag nu hade skrivit för att det skulle vara lätt att förstå, Vassa Eggen bidrar med en till bra länk.
Print is Dead visar alla tecken på att vara en anmärkningsvärt djup källa för bibliofila exkursioner kring det tryckta ordet ständigt annalkande hädangång. Med exempel som länkar till supernördiga artiklar om diverse författares favorittypsnitt.
Hey ho, let's go.
Bilden har ingen särskild anknytning till texten men kommer från en trevlig Flickr-grupp kring gamla Penguin pocket

Den slutgiltiga utopin: del II

Suck. Ligger efter i att följa Wireds bloggar och har därmed säkert lyckats missa massor av viktigheter.
Som att Ambitiösa arkitektbyrån Foster + Partners planerar en utopisk stad i Dubai som ska bli fullständigt utsläppsneutral. Alltså inte tillföra koldioxid eller andra växthusgaser till atmosfären och inte producera något avfall som behöver hanteras (deponeras utanför stadens gränser). Kort sagt en fin liten utopi.
Vi sänder hjärtliga lyckönskningar och hoppas de inte nedslås av utopiernas historiskt begränsade framgångar.
Och under tiden lyssnar vi på ett annat ilsket kreativt gäng som envisas med att komponera svårt förhärligande ljudspår till det lustfyllda förfallet.

Death Proof för friare media

Efter att ha betalat 90 kr för nöjet av en halv bioupplevelse har jag aldrig kännt mig mer sugen på att bryta mig ur filmbranschens trånga bojjor. I och med internet är det ju fullständigt omöjligt att förstå varför man dels måste vänta i månader från den Amerikanska premiären och dels, som i det här fallet, råka ut för en sämre produkt. Sämre som i fjärmad från skaparens ursprungliga vision.
Varför ska mitt filmutbud bestämmas av Bröderna Weinstein, deras imbecilla marknadsbolag eller SF:s trögtänkta förhandlare och strateger? Vad vet de om min smak, min humor eller mina tillfälliga nycker som gör att de kan bestämma när jag ser mina filmer och hur jag ser mina filmer?
Nada.

En i ugnen

Nu har jag lyckats tvätta min iPod nano för andra gången (nu 40° snabbprogram med liknande färger). Den här gången, till skillnad från förra, upptäckte jag dock misstaget innan torktumlaren.
Eftersom det ändå verkade relevant att så snart som möjligt få ut vattnet så tryckte jag in ipoden i den gamla vanliga ugnen. Mikro kändes lite väl suicidalt.
Efter 15 min på 50° kan jag konstatera att min röda kompis åter spelar The Tough Alliance:s nya som om ingenting hänt.
Tvivlar på att Apple rekommenderar sånt här men det funkade för mig.
Ni gör det på egen risk.