Min lördag kunde börjat bättre. Jag vaknade med bara ett öga. Det högra förblev slutet. När jag sedan tvingade upp en smal springa framför spegeln så röjdes ett blålila iris mot en ondskefullt röd ögonglob.Efter lite eftertanke insåg jag att det nog var en olycklig konsekvens av en överilad gest repade ögat när jag plockade ut mina hårda linser igår natt. Och inte led i förvandlingen till Antikrist.
Lyckligtvis kröp jag, i min förtvivlan, inte tillbaka in i (vad som verkade vara) min krypta utan drog på mig solglasögonen för att överge det dimmigt synliga för en värld av nya ljud.
Närmare bestämt kröp jag in i löjligt söta Annie Clarks debut som St Vincent. Marry me utgör ett inbjudande landskap av otvunget kantig konstrock smyckat med mängder av smarta, knasiga och sympatiska detaljer. Och sålunda en fullgod ersättning för en ovälkomnande och grym verklighet.
