Apropå årets Pride fångar Andres Lokko problemet med den evigt confettibeströdda homokonservatismen.Jag har alltid varit väldigt imponerad av hur framstående homosexuella män kontinuerligt förfinat det manliga uttrycket. Oscar Wilde, Evelyn Waugh, Truman Capote, Stephen Fry, Douglas Coupland och Tyler Brûlé mfl lyckades/lyckas både att skänka manligheten välbehövlig sofistikation samtidigt som de, otvunget och trovärdigt, verkade/verkar som ambassadörer för sin (numera väl inte särskilt?) kontroversiella läggning.
Vilket väldigt starkt ifrågasätter nyttan av den plumpa och banala förevändningen för öltält som kallas stolthet.
