Nästa år tänkte jag gå tillbaka några snäpp i utecklingen genom att säga upp mina RSS-prenumerationer.
Tio kärleksfulla små filmer om djur.
Tio viktiga små filmer om universum.
John Frusciante skriver fascinerande om hur han ser matematiken i musiken. Fascinerande läsning från en obildad före detta knarkare.
Tomas Alfredssons film på John Ajvide Lindqvists bok är precis så underbart vackert nedtonad och formsäker som man kunde önska att all Svensk film borde vara i spåren efter Ingmar Bergman.Girlfriend in a Coffin
Vampire, it was really nothing
The Queen Is Undead
Billy Bludd
I Started Someone I Couldn't Finish
Douglas Gordon and Philippe Parreno fångar 90 minuter massiv koncentration av det gröna fältets shackmästare.
Om man letar riktigt noga på New York Times så går det att hitta artiklar som inte handlar om dagens stora händelse.
Att offentligt diskutera en enskild mans överlevnadschanser är inte vidare smakfullt men hur ska man annars förhålla sig till riskerna att västvärldens största ekonomi kan hamna i händerna på en sanolikt bigott vetenskapsblind shopoholic till dålig mor.
Det finns inga särskilda detaljer eller partier på Stars of the Lid and Their Refinement of the Decline som gör att musiken någonsin känns väldigt angelägen.
James White gör fina saker som tar mig tillbaka till när jag var liten och mina drömmar om rymden var renderade i wireframes.
Bike Snob NYC är bland det roligaste som finns att läsa på internet.
...om man parafraserar Stan Lees Spindelmannen.
Marina Orlova tar sig an den dumdristigt ambitiösa uppgiften att lära ut språkvetenskap till de obildade och perverterade massorna på YouTube. Hon ser dock till att använda precis allt som står till hennes förfogande och lyckas tack vare sina ansenliga kvinnliga behag (utöver sina dubbla examen) locka miljoner tittare att se och höra henne härleda ordstammar från indoeuropeiska urspråk.
Om all vetenskap presenterades på det här sättet skulle vi inte ha problem med världsledare som ifrågasätter evolutionen.
Det kan knappast ha varit ett sammanträffande att den, efter en stroke gravt förvirrade och hjärnskadade, fadern till Betty Draper i Mad Men såg ut som en carbonkopia på den grånade republikanske presidentkandidaten.
Ända sen jag blev kär i Jack White har jag hoppats att hans framgångar på något sätt är en symbol för att något står rätt till i världen. Att en stor begåvning med avsevärd integritet och en kompromisslös estetik har kunnat få så stora framgångar borde ju liksom betyda något.
Huruvida världen faktiskt mår bättre i och med Jack är väl inte helt klart. Klart är däremot att jag absolut inte vill se någon annan vid kontrollerna för ljudspåren till världens största varumärken.
Jag ser ingen annan som skulle lyckas subvertera en Coca-cola snutt till en hoppfull påminnelse om acceptans. Eller som i det här fallet skapar ett machomjukt ljudspår till Daniel Craigs James Bond, den västerländska manlighetens tydligaste ideal.
James Bond förtjänar fö en helt egen reflektion som outsinlig källa till manliga komplex men det får bli en annan gång.
En vacker dag kommer vi tröttna på den New Yorkska lokalpatriotismen. En vacker dag, men inte riktigt än.
xkcd är en geekig men mycket smart webserie som den här gången prydligt ch i logarutmisk skala illustrerar avstånden i vårt universum genom fina strecktecknade figurer.
HBO ska tydligen, via Tom Hanks produktionsbolag, ta sig an James Ellroy genom att dramatisera den, ännu oavslutade, American Underworld trilogin.
Microsofts nya, Seinfeldskapade, kampanj är ju faktiskt riktigt bra. Som Cult of Mac konstaterar så frångår den Apples numera väldigt trötta elitistmanér till förmån för ett betydligt bredare och mänskligare anslag.
Märkligt nog är det ju helt tvärtom när det gäller företagens respektive produktfilosofier.
Joseph Stiglitz är väldigt disktinkt i sin kritik av det amerkanska ekonomiväsendet och den rådande ekonomiska politiken i en kommentar i Guardian."We had become accustomed to the hypocrisy. The banks reject any suggestion they should face regulation, rebuff any move towards anti-trust measures - yet when trouble strikes, all of a sudden they demand state intervention: they must be bailed out; they are too big, too important to be allowed to fail."
Justice får mig mest att längta tillbaka till Daft Punks Discovery men den här videon har ett litet eget rengbågskimrande liv.
Wired har ett galleri med löjliga och löjligt realistiska fordonskoncept tillverkade av fiktiva Cosmic Motors. Fordonen och har skapats av en designer som heter David Simon som helt uppenbart inte haft några problem med att inte växa upp.
Ovan en lus, nogrannt nedtecknad av renässansmannen Robert Hooke.
Det kräver en övermänsklig vilja att inte jämrande klaga på den senaste årstiden.
New York Times sammanställer en del fina bildserier för de som någonstans innombords när ett motorintresse.
Till skillnad från Laika fick rymdhundarna Belka och Strelka återvända från sin rymdresa 1960. Den lyckliga historien slutar inte vid landningen då Strelka dessutom senare fick hundvärldens första kändisvalpar varav en fick ett hem hos en viss varmt ihågkommen humanist som ofta kallades JFK.
Gorillaz Olympiska promosnutt för BBC Sport är förmodligen årets finaste låt och dessutom en vacker fanfar inför 00-talets sannolikt viktigaste politiska händelse sedan 2001
Eskil Steenberg gör ett spel som heter Love.
Lyssnade på Nevermind idag .
Bloc Partys nya rytmiska vykort från inspelningen av deras tredje (förhoppningsvis lite mindre överarbetade än den andra) skiva.
Den här bleka texten är att faktiskt föredra framför den hemska officiella videon.
Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.
Alexej Totarenkos projekt City of Shadows åskådliggör hur vidunderliga människor är i större antal men glömmer inte att även lyfta fram de små magiska ögonblick som plötsligt uppenbaras i vardagens flöde.
En liten galleri med ASCII konst hos Wired.
My Bloody Valentine spelar igen efter 15 års tystnad.
Tydligen låter det lika mäktigt som oförfalskat.
Kanske som You made me realise ovan, live från Amsterdam 1989.
Stephen Fry delar med sig av ett mycket långt tal som tydligen skulle handla om BBC:s framtid men istället mestadels innehåller tillbakablickar mot public service imperiets glansdagar.
Smithsonian's Air & Space Museum utser 10 flygplanskonstruktioner som förändrade historien.
BMW:s omdiskuterade chefsdesigner Chris Bangle ifrågasätter om bilar behöver plåt.
Gårdagens SVT dokumentär om fanatiska amerikanska kristna får en ifrågasätta om det verkligen inte är dags för en undergång. Efter några inblickar i hur man i godhetens namn hjärntvättar hemskolade barn att bibeln innehåller dinosaurier, arrangerar jesusbilträffar, kör genom drive-in kyrkor och bibelinspirerade minigolfbanor finns det liksom överväldigande argument för att kasta in handduken.
Filmklippet ovan är ett exempel på denna korrumperade kristna retorik som tas upp på fortafarande aktiva Pharyngulabloggen som följer Creationismrörelsens deprimerande framsteg i bland annat skolpolitiken.
En liten tröst är att det i det här sammanhanget ständigt är väldigt nära till skratt.
Weezers nya översympatiska video är helt omöjlig att inte tycka om. Att de dessutom fångar geekrevanschismen på YouTube i sitt traditionella powertwee uttryck gör det så mycket mer intressant än allt annat som kompenserar bristen på innehåll och förankring i samtidskulturen med minimala ambitioner att faktiskt beröra någon.
Heja mainstream!
Honda Super Cub har föddes 1958 och har sedan har sålts i 60 miljoner exemplar och i 160 länder. Det gör den här moppen till det kanske mest demokratiska och icke-exklusiva motorfordonet någonsin.
Men i "It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry" lyckas Glasvegas vara ännu lite ännu lite självömkande och sorgligara.
Den här skivan är mycket märklig. Att se en Scarlett växa upp från sötkomplicerade tonåringen i Ghost World till actionobjektet i The Island var en sak men att sedan hitta henne granne med Tom Waits långt in i min egna (numera virtuella) skivhylla är väldigt märkligt.
Vad gör hon där? Där, bland mina de superspeciella uttryck jag valt att identifiera mig med och som blivit ljudspåret till mina mest personliga tankar och minnen?
Märkligt men definitivt väldigt intressant.
New York Magazine har en fin historia om hur en soldat räddar konst ur Bagdad.
Ekologiska motorcyklar som den här Suzukin kan få en att se fram emot nästa energikris.
Sebastien Telliers nya skiva handlar, som all fransk popmusik någonsin, om sex.
För ändå att göra det lite extra tydligt har Sebastien döpt den Sexuality samt påpekat ämnet i all amöjliga intervjuer. Det finns nu sålunda väldigt lite att missförstå.
Det är möjligt att denna övertydlighet är ett resultat av att Sebastiens tidigare verk missuppfattats handla om något annat. Som den fina La Ritournelle (ovan) från skivan Universe. Bägge dessa ord är förstås synonyma med sex på franska men har då tydligets misstolkats på den internationella arenan.
Jag har hört att franskan har 4 051 ord för sex. Jämför det med eskimåernas 99 ord för snö.
Fotografen Cedric Delsaux klipper in vardagen i specialeffekterna.
Wired har en hjärnspecial som innehåller flera intressanta artiklar.
De skotska spelutvecklarna Rockstar har nyligen färdigställt den senaste delen i av Grand Theft Auto.
Portishead spelade just hemma hos mig. De framförde sju fina sånger från sin senaste skiva Third som jag har sett fram emot sen ca 1998. Fantastiskt nog kan bandet även framföra samma konsert hemma hos dig.
The Last Shadow Puppets skänker några underbara Ostalgiögonblick genom att fölägga debutvideon till Mother Russia (låter inte lika bra på svenska) och krydda med manskörer och stridsvagnar.
"Anti-Emo Riots Break Out Across Mexico" Eskalerande Emobashing i Mexico väcker protester och pro-Emo-demonstrationer där ungdomar försvarar sin rätt att vara Emo.
Lawrence Kiyoshi Shinoda gav form åt de klassiska tidiga versionerna av Corvette samt de fantasieggande prototyperna Mako Shark och Mako Shark II. Ett exmpel på när gårdagens drömmar om framtiden överglänser vad som blev den faktiska framtiden.
Skulle kanske passa bättre på Allhelgonahelgen men även påsken för ju tankarna till döden.
Marjane Satrapis berättelse har fantastiskt djup och sällsynt lättillgänglighet som både bok och film.
Vem kunde ana att det gick att göra en så oerhört känslig och smakfull tolkning av ett så fruktansvärt smaskigt och överexploaterat material?
White Stripes har precis släppt fina egna varianter, en för Jack och en för Meg, av de sympatiskt undermåliga Lomo-kamerorna, men de verkar redan slut. : (
 |  |
