Den gode Kurt

Den fine mannen som verkligen inte gjort något ont för förtjäna att få ett citat snott av en medelmåttig 00-talsblogg som den här.

There is no why II: Revenge of lower drives

Hur gärna jag än vill skriva något stilla eftertänksamt i postningen efter den som annonserade Kurt Vonneguts bortgång, kan jag inte. Under de senaste dagarna har jag istället hetskonsumerat mer eller mindre blodiga filmer om Andra Världskriget. Figting rats of Tobruk, A bridge too far, Patton, The longest day, Saving private Ryan, Stalingrad, Enemy at the gates osv osv. Samtliga känns som mer eller mindre uttalade förolämplingar mot Vonnegut.
Ibland är det tydligen för svårt att upprätthålla en civiliserat korrekt yta. Istället fylls mina sinnen av svartvita män som dör och dödar i trubbiga definitioner av manlighet, patriotism och mänsklighet. Svettig förbrödning i skyttegravarna, offervilja för den stora saken och mod under beskjutning. Kanske är det bara ett absurt avund på den desperata situationens avsaknad av oändlig (oändligt kvävande) valfrihet. Vi mot dom. Döda eller dödas. Vänner och finder. Tänk om det vore så enkelt...
Nästa stopp längs den nedåtgående spiralen blir Grindhouse. Där finns inte ens pretentioner att skildra nåt verkligt eller viktigt. Bara en fascination för det extrema. Extremt utsatta, våldsamma, smala, kommersiella, meningslösa i att fira den primala glädjen i små ögonblick av fullständig moralisk frihet.

Kurt Vonnegut avled idag

Ännu ett sorgligt besked. Kurt Vonnegut avled idag på Manhattan. New York Magazine avstår (som en av få) smakfullt från att citera den där meningen från Slakthus 5:

- Kurt Vonnegut died in Manhattan last night. He was 84 and battling a brain injury after a bad fall, and we won't insult you, or him, with a half-sentence recap of his career.

Bilden är en promotionposter för Happy Birthday, Wanda June, en pjäs Kurt själv tyckte han hade misslyckats att skriva. Oavsett hans intentioner, kommunicerar den (som alla hans verk) en djup humanism jag fortsätter försöka ingjuta i mitt eget liv.
Tack, Kurt.