Och precis vad är det man vill enas om?

Jag hoppade för en tid sen på Ola Larsmo när han diskuterade motiven till kulturstöd i DN. Idag berörs frågan av vår kulturminister i en debattartikel i DN. Frågan är bara vad det är som ska debatteras?
Efter att ha lusläst artikeln hittar jag inga som helst antydningar till uttalade målsättningar för kulturpolitiken. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth väjer konsekvent från att formulera sina avsikter med att återkommande trycka på vikten av enighet.
Enighet över tid är en konsekvens av likvärdiga avsikter och målsättningar. Den uppkommer enklast om någon, säg en person med inflytande och resurser, uttrycker en konkret plan. Först därefter kan enighet (eller oenighet) uppkomma. Det går liksom inte att börja från slutet.
Vad är det för konkreta målsättningar regeringen har för att motivera de 10 miljarderna i kulturbudgeten?
Om inget svar kan ges tycker jag vi skall lägga undan några kronor på att ta ett lite längre lunchmöte och diskutera frågan.

Värdet av kultur

Ola Larsmo diskuterar det statliga kulturstödet i DN. Med jääättemånga ord. Och trots det slinker svaren på de grundläggande frågorna mellan raderna.

Vilka är de rationella argumenten för att staten ska investera i kultur ? Och hur fördelar vi stödet mellan olika kulturyttringar?

Det enda argumenten som framförs är slarviga hänvisningar till kulturens vikt för "demokratins fortlevnad".

Hur vet vi vilken kultur som stärker demokratin? Eller vilken kutur som inte gör det?
Vem förtjänar statens stöd?
Dick Bengtsson (bilden)? Geten på moderna? Gycklande Strindberguppsättningar? Operan? Rickard Hobert? Lukas Moodysson? Maria Blom? Gring0? Gröna Lund? Hultsfred? Hoodsfred?

Snälla, förklara det för mig. Jag vill verkligen argumentera för investeringar i kultur men det är inte lätt när tom experterna saknar relevanta argument.