Så det här är det nya emoåret?

Och jag känner inte att något är annorlunda. Ben Gibbard och hans tungsinta medmusikanter påminner om att det alltid finns en baksida. Ifall man hade glömt detta fundamentala axiom.

Själv hoppas jag dock på mindre tonårsangst och mer tonårslust. Dock gärna i widescreen.