Ett år av monsterbiografier

Enligt Wired kommer vi i år bombarderas av marknadsföring för ännu fler infantila melodramer om män som tonårsmoloket tyngs av superkrafter.
Vågar man hoppas på att bioåret 2010 ger en vuxnare massmarknadsmotreaktion?

Det mest fulländade konstverket någonsin

Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.

Walle-E är fulländad på alla punkter: den berättar en själfull historia, den refererar skickligt till alla tiders klassiker, den bryter ny teknisk mark, den förenar otroligt försiktigt minimalt historieberättande med actionslapstick, den roar för stunden, den väcker tankar, den berör på lång sikt och sist men inte minst så är den så fantastiskt skickligt förenar konstnärligheten med tillgänglighet att den kan helt lugnt ses i ett hav av fyraåriga kissnödiga ungar som kommer vara lika förtrollade som alla andra.

Det finns ett hav av referenser och scener att lyfta ut som kan exemplifiera alla superlativen ovan men det vore orättvist att lyfta ut enskilda sekvenser ur en kontinuitet som så ovanligt demonstrerar styrkorna i filmen som medium.

Death Proof för friare media

Efter att ha betalat 90 kr för nöjet av en halv bioupplevelse har jag aldrig kännt mig mer sugen på att bryta mig ur filmbranschens trånga bojjor. I och med internet är det ju fullständigt omöjligt att förstå varför man dels måste vänta i månader från den Amerikanska premiären och dels, som i det här fallet, råka ut för en sämre produkt. Sämre som i fjärmad från skaparens ursprungliga vision.
Varför ska mitt filmutbud bestämmas av Bröderna Weinstein, deras imbecilla marknadsbolag eller SF:s trögtänkta förhandlare och strateger? Vad vet de om min smak, min humor eller mina tillfälliga nycker som gör att de kan bestämma när jag ser mina filmer och hur jag ser mina filmer?
Nada.