Den oändliga grå flykten

Vad kommer jag att minnas från kultur och konsumtionsåret 2009? Ingen aning.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.

Den elektroniska kulturens sista väktare

E3 mässan som hålls årligen för att visa spelindustrins framfötter infriar för varje år mindre av potentialen för fantastiskt berättande som jag tyckte mig se då jag för några år sen började fascineras av spelindustrins utveckling. Det som tycks återstår verkar vara olycklig korsning av Hollywoods mest profithungriga missfoster och en dyster anakronistisk imbecill machismodyrkan.
Allt är förstås dränkt i blod, tuttar och explosioner.

Man kunde tro att det kunde finnas några förmildrande campigt exploitationperspektiv. Men då spelföreteelsens enorma tillväxt har lockat de största företagen slås alla form av personliga uttrycks fullständigt samman till förmån för förmodade målgruppsmatchningar.

Endast ett exempel på ett konstnärligt perspektiv förmår höja sig över bruset, mest som en sorglig påminnelse om vad som kunde vara. Fumito Uedas The Last Guardian.

Move Your Body, white boy

Whitest Boy Alive avslutade gårdagens konsert på Strand med en härligt dumeuforisk cover av Marshall Jeffersons Move your body. En perfekt avslutning på en perfekt kväll.

Den här versionen kommer med lite fint försnack från Grand Theft Auto: San Andreas egna DJ-tysk: Hans Oberlander.

Procedural kärlek

Eskil Steenberg gör ett spel som heter Love.

I Love skapas miljöerna av en smart algoritm som utifrån förutbestämda kriterier genererar komplexitet som ska vara tilltalande och underhållande. Och dessutom väldigt vackert.

I sin blogg delar Eskil även med sig av intressanta funderingar om spelmediets möjligheter och begränsningar
som medium att förmedla upplevelser långt utöver förströelse.

Hurra för sönderhypade kriminellt korrupta dystopier

De skotska spelutvecklarna Rockstar har nyligen färdigställt den senaste delen i av Grand Theft Auto.
Eftersom GTA IV att det sannolikt kommer bli årets mest hypade och ekonomiskt mest betydande händelse i den västerländska underhållningsindustrin är det lätt att glömma den otroliga fingertoppskänsla hos dessa spelutvecklare som skapat denna otroligt sofistikerade satiriska skildringen av ett fullständigt moraliskt bankrutt Nordamerika.

Trots att de kriminella miljöerna och den flagranta våldet är en betydande del av spelupplevelsen är det ändå inte dessa medialt sönderanalyserade beståndsdelar som gör upplevelsen av GTA mest minnesvärd. Det är istället den tragikomiska desperationen som förenar seriens lika huvudpersoner där de fångats i en kriminellt korrupt dystopi helt utan möjligheter att göra något annat än att delta i mardrömmen.

GTA är minst lika formmässigt fulländat som The Wire men borde egentligen applåderas ännu mer
för att de når individer som normalt lever helt fria från någon som helst tillgång till intelligent samhällskritisk kultur.

Kanske som om Lars von Trier fick spela in Die Hard 4.0.

Ett värdigt virtuellt kyrkogårdsbesök

Skulle kanske passa bättre på Allhelgonahelgen men även påsken för ju tankarna till döden.

The Graveyard är ett stillsamt virtuellt kyrkogårdsbesök som kan betraktas som ett spel men som nog snarare är ett sorts mycket vackert och poetiskt interaktivt virtuellt konstverk.

Det tar bara några minuter att uppleva The Graveyard som kan laddas ner till både Mac och PC från spelets hemsida.

Via Wired

Dimensioner för dummies

Portal är ett nytt smart spel som bygger på såna där hål i världen som vissa teckande figurer brukade hamna i när man var liten.
Verkar väldigt kul. Se bara på Wireds pedagogiska figur här brevid.

Kalla det psykomatistik

Snart kommer ett spel som heter Halo 3. Det skulle kunna vara helt ointressant för alla som inte spelar spel men jag skulle ändå vilja peka er mot en spännande artikel om hur Microsoft lägger ner sjukt mycket resurser på att eliminera all frustration ur spelupplevelsen.
De mäter allt: svordomsfrekvens, minspel, var i munnen man har tungan, flackande med blicken, hålögdhet, rynkor i pannan och you name it. Allt för att maximera lyckan.
Tänk om nån kunde göra motsvarande med andra moment i livet, typ restaurangbesök, flygresor eller arbetsuppgifter...

Upplös mig högre, ropade jag mot skyarna

I sviterna av WWII-fascinationen blev jag helt besatt att skaffa en xbox 360. Kände att jag skulle bli djupt olycklig om jag inte fick skjuta mer saker. Monster, zombies, nazister, you name it.
Men för att träda in i den aktuella spelgenerationen på ett respektabelt sätt krävs det även en investering i hög upplösning, HDTV, och att hitta den heliga graalen i det överhettade marknadssegmentet kräver sin man (uteslutande män som jagar). Begrepp som HDTV, HDMI, DVI, 720p, 720i, 1080i, uppskalning mfl kan lätt driva en ovan shoppare till vansinne. Jag ser dock mig själv som en väldigt modig och uthållig marknadsresearcher som normalt lätt kan identifiera en produkt som passar min kombination av sofistikation/snålhet.
Döm då av min förvåning när jag, efter idogt plöjande av recensioner och forum, upptäcker att det inte går att hitta en vettig platt tv till ett rimligt pris. Till och med om man går upp i helt orimliga prisklasser finns det alltid nåt irriterande fel. Fel upplösning, fel kontakter, brus, dålig betraktningsvinkel, eftersläpningar, svag kontrast, urblekta färger, ojämn bakgrundsbelysning, dåliga garantier, stora variationer mellan exemplar, brummande ljud osv osv osv.
Efter att då ha bestämt för att avstå LCD eller plasma tills tillverkarna lärt sig tillverka apparater som faktiskt håller det som utlovats, tänkte jag lösa medelst en större, 20 el 24-tums, datorskärm. Ännu en runda av frenetisk reserch tar vid. Och resulterar i ännu en besvikelse. Det går inte att göra ett bra köp. För, även om man lägger ner sjuka pengar på sitt inköp, kan din skärm innnehålla en eller två sk döda pixlar, vilket inte ger bytesrätt enligt gällande garantier.
Man förväntas alltså acceptera att stirra på sitt misslyckade köp under hela produktens livslängd. Samtidig som personen brevid/efter som köpte precis samma prudukt för samma belopp kan slippa besväret och få en helt perfekt enhet.
Situationen liknar ett konsumtionshelvete som för tankarna till Dante Alighieris reseskildringar.
Resultatet blev att jag helt struntade i det hela. HDTV:n och de virtuella monstrsitetena får vänta.
Under tiden inriktar jag min passion på Korpenfotboll, ett engagemang hittills helt befriat från oheliga associationer.