Högtid för frosseri i dödssynder

Snart är det ju faktiskt Jul.
Århundraden av korrumperade religiösa, kommersiella, borgerliga, mångkulturella traditioner smälts ihop till ett Strindbergskt helvete av omöjliga sociala sammanhang.

Mitt recept för att hantera denna vår tids och civilisations största högtid är att sänka förväntningarna. Maximalt. Ett sätt att göra det är att släppa alla onödiga konventioner om rätt och fel, fint och fult, bör och ska, etc och etc. Att bara vara sitt mest basala, icke-reflekterande och njutningsfullt decerebrerade jag.

Det är långt ifrån lätt att släppa bilden av sig själv som lite bättre än vad man faktiskt är. Därför är det viktigt att öva. Min träningsmetod har varit ett tvångsmässigt frosseri i Dexter, den påkostade Showtime-produktionen om en pastellfärgad seriemördare i det evigt svettiga Miami.

Efter 24 timmar (två säsonger) vällustigt förpackade dödssynder är man redo att möta vadsomhelst. Även omänskligheter som julhandel, julbord eller julmys

Eggo é a única mini-lavadora

Man kan bli knäpp på att formgivningen av totalt banala vardagsprylar upptar så mycket av vår tid. Varje gång någon nämner ännu en sak som är postmodern och /eller funktionellt går det rysningar genom kroppen.
Jag misstänker nämligen att det är just den fixeringen som kommande generationer kommer håna oss för. Att vi, iklädda japanska designerjeans, shoppade polypropenplast i roliga färger former på Designtorget och investerade i Arne Jacobsen-fåtöljer medan jorden gick under.
Ibland dyker det dock upp prylar som kan vara värda att offra lite av världsaltet för. Som den här fullständigt avväpnande äggformade Brasilianska minitvättmaskinen. Jag menar, hur ska man kunna tycka illa om en pryl som man bara vill krama?
Det är något jag tänker på under denna härligt soliga semesterstartsöndag.
Hittades via Coolhunting