En fransk sommardröm

Gary from Gary on Vimeo.

De olympiska dubaporna är här

Gorillaz Olympiska promosnutt för BBC Sport är förmodligen årets finaste låt och dessutom en vacker fanfar inför 00-talets sannolikt viktigaste politiska händelse sedan 2001

Det mest fulländade konstverket någonsin

Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.

Walle-E är fulländad på alla punkter: den berättar en själfull historia, den refererar skickligt till alla tiders klassiker, den bryter ny teknisk mark, den förenar otroligt försiktigt minimalt historieberättande med actionslapstick, den roar för stunden, den väcker tankar, den berör på lång sikt och sist men inte minst så är den så fantastiskt skickligt förenar konstnärligheten med tillgänglighet att den kan helt lugnt ses i ett hav av fyraåriga kissnödiga ungar som kommer vara lika förtrollade som alla andra.

Det finns ett hav av referenser och scener att lyfta ut som kan exemplifiera alla superlativen ovan men det vore orättvist att lyfta ut enskilda sekvenser ur en kontinuitet som så ovanligt demonstrerar styrkorna i filmen som medium.

Persepolis, Persepolis

Marjane Satrapis berättelse har fantastiskt djup och sällsynt lättillgänglighet som både bok och film.

Det digitalt onda med det digitalt goda

Den digitala animationen har tagit över. Man kan gråta över det handtecknade hantverkets förfall men vad hjälper det?
En tröst är dock att de digitala verktygen lika gärna används för att casha in på brand recognition i Transformers, som för att berätta ännu en hjärtvärmande originell historia i Pixars Ratatouille.
Om man vill köpa en biobiljett för att se tio minuters fläskiga digitala effekter som ramats in i 80 minuter av något som endast på håll kan misstas för handling, rekommenderas Michael Bays nya opus. Om man dock, utav någon outgrundlig anledning, är intresserad av en lika raffinerad som lättillgänglig blandning av filmkonst och klassiskt berättande rekommenderas Brad Birds senaste mästerverk.

Socialistiska mullvadar vi minns: Krtek

En konsekvens av att växa upp bakom järnridån var att utbudet av barnprogram var avgränsat till produktioner från Warszawapakten. Disney var ju en ambassadör för det västerländska förfallet och tilläts med mycket stor skepsis inverka på barnen vid några få tillfällen om året.
Istället fick man som barn njuta av socialistisk konformistiska animationer från tex. Sovjet, Tjeckien, Polen och Östtyskland.
För min dåvarande smak var dessa fullständigt tillräckliga och säkert mindre skadliga än Staffan Westerbergs formexperiment vid samma tid.
Vad jag minns, var det enda jag led av att jag inte fick tillräckligt med tecknat.
En av de roligare bekantskaperna från denna tid var den lakoniska tjeckiska mullvaden, Krtek. Krtek skapades av Zdenek Miller och var en lugn, blyg och mycket fåordig mullvad som tenderade att hamna i en hel del uppbyggliga äventyr mot bakgrund av det dynamiskt framväxande socialistiska samhället.
Utöver vad jag lyckas tyda ur Krteks japanska fansite har jag inte lyckats hitta några återutgåvor av Krteks äventyr. Jag hoppas verkligen att de så småningom görs tillgängliga så att jag får tillfälle att återuppleva min lyckligt indoktrinerade barndom.
Under tiden får jag väl hålla till godo med YouTubes Krtek-urval.