Vitt brus

My Bloody Valentine spelar igen efter 15 års tystnad.

Tydligen låter det lika mäktigt som oförfalskat.

Kanske som You made me realise ovan, live från Amsterdam 1989.

6 minuter sömn

Osofistikerad monotoni i dess allra vackraste form.

Sleeps Dragonaut från debutskivan blev tyvärr höjden på karriären. Bandet fick ett rejält skivkontrakt som medlemmarna blåste på stora Orange-rörförstärkare och Hash. Under inflytandet av dessa investeringar spelade de in nästa skiva som bestod av ett enda riff som sträcktes ut över drygt 60 minuter. Den inofficiella titeln var Dopesmoker.

Skivbolaget ville förstås inte släppa skivan och efter diverse bråk och interna konflikter splittrades medlemmarna ut i diverse andra stonerkonstellationer.

Om är den kanske den intressantaste och består av trummor, bas och oändligt tålmodig metalpsykedelia.

Dioramadrömmar

Fransmannen Didier Massard ställer ut drömska dioramor ut i Boston.

Via CoolHunting

Musikoneurologi på amfetamin

Oliver Sachs, neurologen som är känd för populärpatologiska böcker och för att ha förkroppsligats av Robin Williams i filmatiseringen av hans Awakenings, är aktuell med en ny bok och en kort men drogromatisk intervju hos Wired.
Nya Musicophilia: Tales of Music and the Brain verkar otroligt spännande eftersom jag ofta funderat på varför man egentligen gillar speciella vågformade (enligt vissa teorier) mönster i förträngningarna mellan luftens molekyler.

Illustrationen är stulen från ett psykedeliskt skivomslag