Kaliforniens saftigaste garage

Om man letar riktigt noga på New York Times så går det att hitta artiklar som inte handlar om dagens stora händelse.

Som den här fina artikeln om härliga gröna bilmekaniker.

McCain vs Melanom

Att offentligt diskutera en enskild mans överlevnadschanser är inte vidare smakfullt men hur ska man annars förhålla sig till riskerna att västvärldens största ekonomi kan hamna i händerna på en sanolikt bigott vetenskapsblind shopoholic till dålig mor.

John McCains cameo på Mad Men

Det kan knappast ha varit ett sammanträffande att den, efter en stroke gravt förvirrade och hjärnskadade, fadern till Betty Draper i Mad Men såg ut som en carbonkopia på den grånade republikanske presidentkandidaten.

Oljeberoende

Fyra minuter och sju sekunder om den annalkande undergången.

How to prove the existence of God in 1 minute eller nu är det dags att ge upp

Gårdagens SVT dokumentär om fanatiska amerikanska kristna får en ifrågasätta om det verkligen inte är dags för en undergång. Efter några inblickar i hur man i godhetens namn hjärntvättar hemskolade barn att bibeln innehåller dinosaurier, arrangerar jesusbilträffar, kör genom drive-in kyrkor och bibelinspirerade minigolfbanor finns det liksom överväldigande argument för att kasta in handduken.

Filmklippet ovan är ett exempel på denna korrumperade kristna retorik som tas upp på fortafarande aktiva Pharyngulabloggen som följer Creationismrörelsens deprimerande framsteg i bland annat skolpolitiken.

En liten tröst är att det i det här sammanhanget ständigt är väldigt nära till skratt.

Satellit firar 50 varv runt solen

Det har skrivits en hel del om den sovjetiska rymdfarten i och med 50-årsjubiléet av Sputnik.
New York Times har flera fina artiklar och åskådliga diagram. För att sätta ytterligare lite guldkant på firandet kommer Valentina Tereshkova, världens första kvinnliga astronaut, att besöka Washington DC och , misstänker jag , Smithsonian Air and Space Museum.

Titillation för fred?

Scarlett Johansson kommer underhålla amerikanska trupper i Irak. I och med det håller hon igång den stolta amerikanska traditionen av att låta Hollywoods yppigare ungmöer motivera unga män att dö för sitt lands mer eller mindre kontroversiella utrikespolitik.
Företeelsen startade 1941 i och med bildandet av USO Camp Shows som under efterkrigstiden skeppade celebriteter mellan amerikanska konflikter. James Cagney, Bing Crosby, Marlene Dietrich och Fred Astaire besökte amerikanska förband under andra världskriget medan Jayne Mansfield (på bilden) och Marilyn Monroe motiverade männen som stred i Korea.
Det är väldigt sorgligt att världen inte har utvecklats längre än att de väpnade konflikternas realiteter kan maskeras med bröd och skådespel och tits och ass. Och att man alltid kan förlita sig på att den politiskt dominerande drivkraften strålar från ett manligt libido.

Sorgliga reliker från en rutten tid

Året är 1957. Platsen är USA. Klu Klux Klan härjar i södern. I Little Rock vill konservativa vindar förhindra att färgade elever delar skola med vita. Det kalla kriget stegras ytterligare via Eisenhoverdoktrinen. Någonstans i den kulturella periferin förfinar Mark Rothko sin abstrakta expressionism och Jack Keruac publicerar första upplagan On the Road, men det här är inte deras tid. Det här är Elvis tid.
I Tulsa i Arkansas sänks en tidskapsel högtidligt ner i marken framför domstolen. Kapseln ska stolt vittna om den rådande tidens framsteg. Innehållet domineras av en enorm befenad Plymouth Belvedere i vitt och guld. I övrigt innehåller kapseln en amerikansk flagga, diverse skivor och annan popkultur samt brev från lokala dignitärer som medverat i jippot.
När kapseln öppnas 50 år senare är innehållet ruttet. Bilen har helt uppslukats av rost medan skivorna och övriga dokument blivit till betydelselösa reliker med visst samlarvärde för blinda nostalgiker.
Tiden är inte nådig mot ytliga, blint självförhärligande, politiska gester.