Visar inlägg med etikett afrika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett afrika. Visa alla inlägg

torsdag, december 18, 2008

Tio små filmer om djur

Tio kärleksfulla små filmer om djur.

Det är lika lönlöst som hjärtlöst att stå emot klippet om hur en lejonunges fosterföräldrar flera år senare, med livet som insats, besöker sin vuxna skyddsling på den afrikanska savannen.

tisdag, februari 05, 2008

Pojken i bubblan

Ett av Paul Simons kanske vackraste ögonblick. Och en påminnelse om att "nya Graceland" inte är en jämförelse att lättviktigt kast omkring sig apropå aktuella lättviktiga ivy league afropoppare .

onsdag, september 19, 2007

Ikaros i polypropen

En väldigt vacker historia om en sydafrikansk kille vars liv började när han, 12 år gammal byggde, en egen paraglider av plastpåsar och stulna rep.

Hello Africa

Awesome tapes from Africa är en otroligt bra blogg.
Den gör vad den lovar och har på kort tid mångdubblat mitt, tills helt nyligen mikroskopiska, intag av Afrikansk kultur.
Tycker särskilt mycket om Mah Damba och Kante Manfila, bägge från Mali.

måndag, juli 02, 2007

En Afrikaspecial gör ingen sommar

Bläddrade i Vanity Fairs omskrivna Afrika-nummer över en snabb bagel på stora Akademibokhandeln. Tänkte på hur de välmenande budskapen, djupgående analyserna, goda initiativen fick en märklig bismak när de ramades in av annonser för Prada-solglasögon, specialbeställda Raymod Weil klockor smyckade med 13 000 safirer, Mercedesar, Marc Jacobs och andra usual suspects i en värld av framgång och flärd.
Den ena sidan bad mig ifrågasätta det västerländska konsumtionsmönstret och dess exploaterande konsekvenser medan den andra artigt men bestämt ryckte i ärmen och bad mig lägga ut 3 000 kronor på att skyla mina ögon med lite plast och krom som formats i Milano. Den ena sidan såg inflytelserika människor enas kring en "god sak", den andra tyckte att Bono kramade Desmond Tutu som om han vore sommarens hetaste accessoar, typ en limiterad väska från Louis Vuitton.
Istället för engagemang, förvirring.
Och alternativet, att inte göra något specialnummer alls, skulle ju förstås ännu sämre.
Så det är bara att finna sig i att Vanity Fair lindrar sitt/kändisarnas och mitt dåliga samvetet under några välmenande minuter innan det mediala guldfiskminnet (liksom mitt) tappar Afrika ur tankarna och ersätter en kontinent av orättvisa med någon helt meningslös distraktion.
Tänk om Vanity Fair gjorde ett år av specialnummer om Afrika...