Ensemble Pittoresque

Ensemble Pittoresque med Just shine on me och 1981 års bleka vision av framtiden, som sedan visade sig vara bra mycket trevligare and den faktiska bleka framtiden.

Den vardagligaste overkligheten

En Philip K Dick artikel i LA Times och jag längtar åter efter att vardagen ska upplösas i overklighet.

Invandringspolitik från en galax långt långt bort

I District-9 får Neil Blomkamp ätnligen göra långfilmsdebut efter ett stort antal lovande, smarta och smutsiga futuristiska kortfilmer och reklamsnuttar.

Hyser hopp om att science-fiction cinematografins falnande fackla äntligen hittas och plockas upp någonstans där Ridley Scotts tappade den efter sina mästerverk.

Över till CERN

I skrivande stund återskapar tappra fysiker Big Bang.
Sjukt tufft.

Historien är tydligen väääldigt lång

Ovan en lus, nogrannt nedtecknad av renässansmannen Robert Hooke.

Illustrationen härstammar från Micrographia som publicerades 1664 i vilken Hooke myntade begreppet cell som del av en organisk organism.

Hooke förekommer i romanerna i Neal Stephensons Baroque Cycle vars 8 delar hittills effektivt avskräckt från alla ansatser att ta sig an arbetet att (i det här fallet ganska bokstavligt) ta sig igenom historien. Måhända kan hans aktuella bok Anathem vara mera lättläst men dess 960 sidor antyder att inte heller den är någon picknick.

Måste smart verkligen vara lika med långrandigt?

Belka och Strelka

Till skillnad från Laika fick rymdhundarna Belka och Strelka återvända från sin rymdresa 1960. Den lyckliga historien slutar inte vid landningen då Strelka dessutom senare fick hundvärldens första kändisvalpar varav en fick ett hem hos en viss varmt ihågkommen humanist som ofta kallades JFK.

I en galax långt långt bort

En Photoshoptävling samlar klassisk konst som transplanterats med Star Wars-referenser.

Det mest fulländade konstverket någonsin

Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.

Walle-E är fulländad på alla punkter: den berättar en själfull historia, den refererar skickligt till alla tiders klassiker, den bryter ny teknisk mark, den förenar otroligt försiktigt minimalt historieberättande med actionslapstick, den roar för stunden, den väcker tankar, den berör på lång sikt och sist men inte minst så är den så fantastiskt skickligt förenar konstnärligheten med tillgänglighet att den kan helt lugnt ses i ett hav av fyraåriga kissnödiga ungar som kommer vara lika förtrollade som alla andra.

Det finns ett hav av referenser och scener att lyfta ut som kan exemplifiera alla superlativen ovan men det vore orättvist att lyfta ut enskilda sekvenser ur en kontinuitet som så ovanligt demonstrerar styrkorna i filmen som medium.

Kejserliga vaktstyrkan tar en rökpaus

Fotografen Cedric Delsaux klipper in vardagen i specialeffekterna.

Stanley Kubrick, rockvideoregissör

Referensdystopin vi inte tillåts glömma

Ridley Scott är en rätt bitter gammal man som efter 25 år äntligen blivit färdig med att finputsa sitt mästerverk.

När filmen ursprungligen släpptes 1982 var det i en version som hafsades ihop efter påtryckningar från marknadsavdelningen som tvingade fram en klyschig deckar-voiceover och ett lyckligare slut. Ridley Scott ältar den här orättvisan i alla intervjuer och det trots att han 1991 fick göra en Directors cut som tag bort voiceovern och la till en mysko drömscen med en enhörning.

Nu, efter 25 år, kommer dock Blade Runner: Final Cut, den superultradefinitiva utgåvan. Filmen får därmed, enligt upphosmannen, en värdig (och dyr) humorbefriad akademisk liksvepning för dess status som ett referensverk inom den moderna filmkonsten.
Den blir dock samtidigt lika dammigt konventionell som alla klassiker som är så bra att det är onödigt att se dem.
Vi får kämpa för att hålla entusiasmen uppe.

Förresten, enligt intervjun Wired har Ridley fortfarande inte läst Philip K Dicks bok som filmen baseras på.

Dimensioner för dummies

Portal är ett nytt smart spel som bygger på såna där hål i världen som vissa teckande figurer brukade hamna i när man var liten.
Verkar väldigt kul. Se bara på Wireds pedagogiska figur här brevid.

Retrofuturism i verkligheten

Som ett försiktigt fan av Formel 1 cirkusen har jag ofta fått förklara fascinationen för en "sport" som handlar om pengar, teknik, politik och reaktionsförmåga. Mitt svar har varit att det intressanta just ligger i just den unika kombinationen pengar, teknik, politik och reaktionsförmåga, men mest för döva öron.

Nu verkar det som om formel 1 kanske kan få en värdig motsvarighet i luften. Rocket Racing League har skapats av grundaren till X Prize (först till rymden och tilbaka vinner) Peter Diamandis (!) och är ännu ett initiativ att sparka raketteknologin (och därmed rymdfarten) ytterligare några snäpp in i framtiden.
De första provflygningarna sker tydligen under oktober vilket innebär att vi innan årets slut äntligen lyckas infria ågra av 50-talets febrigaste raketdrömmar.

Inte mig emot. Det vore för sorgligt om jag inte fick tillfälle att lämna denna jord innan jag måste lämna denna jord.

Jag har sett framtiden

Den finns att beskåda på Magasin 3 i frihamnen på supercharmiga utställningen To be continued....

James Turell har fångat den i ett oerhört välregisserat rumsbygge som elegant nollställer sinnena och sedan låter dem långsamt försöka fånga vad som först verkar vara en dörr till himmelriket, sedan en oändlig frid men slutligen visar sig vara en portal som leder in i vår framtid.

SvD intervjuar männen bakom konsthallen (som fö är ett av de bättre argumenten för ett Stockholmsliv) medan DN hyllar med en invecklad recension, men låt inte det avskräcka.

Bilden föreställer inte framtiden utan kommer från James Turells tidigare verk, Knowing Light

Filmhösten börjar i Alphaville

Det verkar som om det blir höst i år igen. Bäst man förbereder flyktvägar in i biomörkret. Här är en som som dessutom harmonierar med senare tids ökande frankofili.

Det här är marknadsföring

Om man är någorlunda sugen på att förstå hur kamouflerade kommersiella krafter inverkar på utvecklingen av det moderna globala informationssamhället så är det lämpligt att intressera sig för William Gibsons kommande bok, Spook Country.
William Gibson har allt tydligare valt att skifta sitt berättande från spekulativ science fiction till ett häpnadsväckande klarsynt analyserande av det fascinerande fusionen mellan kultur och kommersialism som som för varje dag sluter sig allt tätare kring det vi kallar våra liv.
Jag ser oerhört mycket fram emot att stimulera tanken med den kommande boken och njuter under tiden även av hans PR-turné som redan resulterat i några välformulerade intervjuer, som i Wired , New York Times och New York Magazine .
Bilden föreställer en skiss på den futuristiska Sino Tower som var Paul Rudolphs bidrag till Sino Land Skyscraper competition, 1989