John McCains cameo på Mad Men

Det kan knappast ha varit ett sammanträffande att den, efter en stroke gravt förvirrade och hjärnskadade, fadern till Betty Draper i Mad Men såg ut som en carbonkopia på den grånade republikanske presidentkandidaten.

Den västerländska civilisationen når sin kulmen

Den västerländska kulturen når sitt absoluta kulmen när HBO börjar sända den sista säsongen av världens bästa tv-serie The Wire.

Det är ca 2008 år sen något lika stort hände.

På bilden, Baltimores mest sympatiska crackhuvud, Bubbles.

Högtid för frosseri i dödssynder

Snart är det ju faktiskt Jul.
Århundraden av korrumperade religiösa, kommersiella, borgerliga, mångkulturella traditioner smälts ihop till ett Strindbergskt helvete av omöjliga sociala sammanhang.

Mitt recept för att hantera denna vår tids och civilisations största högtid är att sänka förväntningarna. Maximalt. Ett sätt att göra det är att släppa alla onödiga konventioner om rätt och fel, fint och fult, bör och ska, etc och etc. Att bara vara sitt mest basala, icke-reflekterande och njutningsfullt decerebrerade jag.

Det är långt ifrån lätt att släppa bilden av sig själv som lite bättre än vad man faktiskt är. Därför är det viktigt att öva. Min träningsmetod har varit ett tvångsmässigt frosseri i Dexter, den påkostade Showtime-produktionen om en pastellfärgad seriemördare i det evigt svettiga Miami.

Efter 24 timmar (två säsonger) vällustigt förpackade dödssynder är man redo att möta vadsomhelst. Även omänskligheter som julhandel, julbord eller julmys

Journalistikprofessor tittade på tv i 9 år

Dagens DN Debatt handlar om hur andelen svenska program i SVT och TV4 har förändrats under de senaste åren.

Journalistikprofessorn, Kent Asp, har, efter 9 år, kommit fram till att de har blivit lite mindre svenskt på tv och att TV4 har en mer kommersiell inriktning än SVT men mindre kommersiell än TV3 och Kanal5 (sic!).

Tyvärr nämns det (i artikeln, det finns tydligen en längre rapport) inget om den historiska kontexten inom vilken denna förändring har skett. Att tittarna blir allt bättre på engelska, att vi reser mer och är mer intresserade av omvärlden, högre integration med EU och, för guds skull, internet med Pirate Bay, YouTube osv osv.

Utan ett vidare perspektiv är det inte mycket att debattera.

The Wire Season Five

Snart...

Hellre sexism än sex (på tv)

Efter att ha smygittat på ett urval av höstens nya amerikanska tv-serier anar jag att ett tabu är på utdöende.

HBO:s nya Tell Me you Love Me är ett lågmält drama kring ett antal medelklassintellektuella individers relationsproblem. I synnerhet är sex ett problemområde intrigerna kretsade osentimentalt kring detta tills ganska nyligen (i USA) tabubelagda område. Karaktärerna tänker på sex, pratar om sex, drömmer om sex, har terapisamtal om sex och har faktiskt också sex. I utdragna naturalistiska samlagsscener, a lá Short Bus. Presentationen i övrigt är dock tacksamt lågmäld, återhållsam och påminner mycket om Dogma 95. Fast drygt 10 år senare... Hos en (undertecknad) europé resulterar nakenchocken därför bara i ett något höjt ögonbryn och viss otålighet inför att handlingen äntligen ska fortskrida framåt. Vilket den gör om än väldigt långsamt. Ett avsnitt är för lite för att bedöma en HBO-serie men förväntningarna är inte direkt skyhöga. Det finns roligare saker än att obekvämt skruva på sig i tv-soffan.

En annan sexfixerad serie är Californication med X-files David Duchovny i huvudrollen. David spelar Hank Moody (...) en utbränd succéförfattare som stillar sin prestationsångest med sex, sprit och allmänt amoraliskt uppträdande. I pilotavsnittet har han sex med fyra olika kvinnor, varav en minderårig, stöter (full och inför sin tonåriga dotter) på sin ex-fru och är till råga på allt allmänt ohygienisk. Jag tror att amoralen är menad att vägas mot Davids charmiga uppsyn och kvicka repliker. Det känns mer som en lite otålig väntan på att vänkretsen gör en intervention och inkvarterar Hank på nån prisvärd konkurrent till Betty Ford.

Mad Men som nog är den roligaste i sammanhanget. Mad Men handlar nämligen inte bara om sex utan också om vardagen på en stor reklambyrån nån gång i början på 60-talet. Förutom en precist utmejslad estetik oxh en vägg av cigarettrök bjuder Mad Men på betraktelser kring reklamens genomslagskraft på en ännu inte desensitiviserad allmänhet, maktspel, antydningar inför den förestående hippieran och sist men inte minst en enorm massa sexism och rasism. De sista kryddorna är så fascinerande att man är villig att förlåta den något trevande handlingen bara i väntan på nästa sextrakasseri, heteronormativa kommentar och nyp i stjärten på den söta sekreteraren som inte kan replikera på nåt annat sätt än nervöst fnitter. Vet inte varför det är så fascinerande. Vet bara att jag på tv föredrar sexism framför sex .

TINW tipsar: Juni 2007

Queens of the Stone Age - Era Vulgaris
Shan Sa - Girl who played go
Rome - Säsong 2
Joni Mitchell - Blue
Jonathan Saffron Foer - Extremely loud & incredibly close