Den oändliga grå flykten

Vad kommer jag att minnas från kultur och konsumtionsåret 2009? Ingen aning.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.

Jag är en cyborg, men det är ok

2007 slutar med en andfådd suck. Hoppas 2008 blir minst lika händelserikt.

framför allt ser jag fram emot ännu fler fantastiska föreingar mellan kultur och teknik. Illustrerar den tanken med en trailer för Park Chan-wooks techno komedi I'm a cyborg but that's ok som jag missade på årets filmfestival.

Vad jag tror jag kommer minnas från 2007 är, Burials fanastiska Untrue, längtan efter iPhone, Johan Klings Darling, Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg, Alfonso Cuaróns Children of Men, William Gibsons Spook Country, ANC:s Mad Men, Feist på Cirkus, St Vincents Marry me, Cat Power som ljudspår till Karl Lagerfelds Haute Couture, To be continued... på Magasin 3 och David Harrowers Blackbird på Elverket.

iFry

Stephen Fry är en fantastisk man som visar sig dela min fascination för populärteknik i allmänhet och Apple i synnerhet men Stephen är ju så oändligt mycket mer vältalig.

Här även i sin nya kolumn i Guardian.

I väntan på iGodot

I väntan på iPhone (som tydligen är släkt med Godot) har man tid att fantisera kring de framtida möjligheterna med detta lilla tekniska underverk. Själv är jag väldigt sugen på att läsa.
Print is Dead skriver om hur en iPhone fungerar som läsverktyg.
Det finns anledning att tro att läsupplevelsen blivit långt behagligare jämfört med när jag för några år sedan forcerade Mörkrets hjärta på en gammal Palm Pilot med 160x160 monokroma pixlar.
Bilden ur en icke identifierad uppsättning av I väntan på Godot.

En elektronisk värld håller andan

Det är inte långt kvar nu. Inte långt alls. Bara lite till.
Alltså tills Apple släpper iPhone och förändrar mina beteendemönster på det sätt som relevanta teknologiska innovationerna alltid förändrat oss.
Från nollan, hjulet, via Copernicus, Einstein, bröderna Wright, Marie Curie till Leo Fender och Wikipedia.
Men vem vet om det verkligen blir en succé? Världen är ju full av tvivlare. Full av riska-allergiska non-believers som trots det nya alternativets uppenbara fördelar väljer det sämre men redan invanda.
För mig är iPhone redan en succé. Den definierar idébilden av hur jag vill komunicera med mina vänner, hur jag vill arbeta, hur jag vill bära med mig mitt internet och min musik. Oavsett vilka som faktiskt köper iPhone så kommer den lämna efter sig glänsande tankar om en (kanske inte ännu realiserad) elegant uppkopplad framtid.
Lite som gamla Newton. Apples kommersiellt misslyckade handdator från tidiga 90-talet. Newton var nog mer revolutionerande än iPhone när den lanserades men välsignade ändå, med facit i hand, bara en liten grupp entusiastiska användare (som än idag håller liv i gårdagens framtid) innan den lades ner. Idéerna som föddes med Newton dog dock aldrig. De återföds med iPhone och fungerar inte de inte nu så kommer de fungera imorgon i iPhones efterträdare. Utvecklingen kommer aldrig att upphöra.
Men, mina kära tvivlare, man ska inte tro det blir framtid om inte nån sätter fart.

- Om parallellerna mellan Newton och iPhone
- Om att använda Newton idag

Bilden kommer från en Newton annons från 1994