Semester i fulländning/förfall

I Alperna kunde inget vara naturligare att rehydrera en utarbetad kropp med en godtycklig blandning öl, vin och sprit.

Att detta anakronistiska band mellan alkohol och motion bevarats så väl i de otillgängligare regionerna av Europa är förmodligen ett lika bra exempel som något på hur ofattbart konservativa dessa idylliska bergsbyar egentligen är.

Ingenting har förändrats här på hundratals år. Gastronomi, arkitektur och livsfilosofi i fullständigt stillastående. Ingen kinarestaurang så långt ögat kan se. Men inte heller någon McDonalds

Är det fullkomlig fulländning eller förödande förfall?
Jag vet bara att jag skulle kunna tänka mig en vecka till.

Att upplösas i vitt

Dags för en liten rekreationspaus. Far och jag försvinner iväg till "Dolomiternas pärla" Val Di Fiemme.
Efter nästan ett decennium i Frankrikes fem stora system, med spridda visiter i Österrike och Schweiz, är det första gången Italien får ära att stå värd för den traditionella Alpveckan. Hoppas i vanlig ordning på mycket snö, mjuka hopp, pittoreska höglandsitalienare i traditionell mundering (Prada Sport?), kulinariska höjder och på kvällarna varm alkohol av något slag. Eller, som det också kallas, fullständig och oförfalskad lycka
När det är avklarat kan man med gott samvete bädda ner sig med de böcker som hamnat i att läsa/läsa ut högen.
Återkommer med ett urval av de lästa och icke lästa i sann Nick Hornby-stil.
Bilden är tagen av Vincent Skoglund för Burton.