Med stora bröst kommer stort (pedagogiskt) ansvar

...om man parafraserar Stan Lees Spindelmannen.

Marina Orlova tar sig an den dumdristigt ambitiösa uppgiften att lära ut språkvetenskap till de obildade och perverterade massorna på YouTube. Hon ser dock till att använda precis allt som står till hennes förfogande och lyckas tack vare sina ansenliga kvinnliga behag (utöver sina dubbla examen) locka miljoner tittare att se och höra henne härleda ordstammar från indoeuropeiska urspråk.

Om all vetenskap presenterades på det här sättet skulle vi inte ha problem med världsledare som ifrågasätter evolutionen.

HBO Noir?

HBO ska tydligen, via Tom Hanks produktionsbolag, ta sig an James Ellroy genom att dramatisera den, ännu oavslutade, American Underworld trilogin.

Mina förväntningar är helt orimligt höga.

Efyterkrigsoptimism i stål och krom

New York Times sammanställer en del fina bildserier för de som någonstans innombords när ett motorintresse.

Den här handlar om när Detroit några år efter andra värdskriget drömde ljuvligt om en skinande konsumerismstisk framtid. Drömmarna fick form i vackra konceptbilar som placerades i lika vackra som bombastiska motortempel som hyllade den heliga handlingen av att köpa en ny bil.
En ny bil för dig, och en ny bil för Amerika.

På bilden, en 1938 Buick Y-Job.

Okomplicerad komplicerad fulländning

Steve Reich

Piano Phase

med koreografi.

del 1/2
del 2/2

Vad kan samhället förlåta?

Diskussionen kring den morddömde medicinstudenten på Karolinska Institutet är oerhört intressant. Den fångar in vilken grundinställning man har till den mänskliga potentialen att förändras, hur brott bör bestraffas och om man någonsin kan undslippa konsekvenserna av sina handlingar.

Jag fortsätter att fundera men tror att en stor vikt i bedömningen ligger just i begreppet förtroende och att förtroendet är något som tyvärr oåterkallerligen förbrukas i resultaten av ens handlingar.

Retrofuturism i verkligheten

Som ett försiktigt fan av Formel 1 cirkusen har jag ofta fått förklara fascinationen för en "sport" som handlar om pengar, teknik, politik och reaktionsförmåga. Mitt svar har varit att det intressanta just ligger i just den unika kombinationen pengar, teknik, politik och reaktionsförmåga, men mest för döva öron.

Nu verkar det som om formel 1 kanske kan få en värdig motsvarighet i luften. Rocket Racing League har skapats av grundaren till X Prize (först till rymden och tilbaka vinner) Peter Diamandis (!) och är ännu ett initiativ att sparka raketteknologin (och därmed rymdfarten) ytterligare några snäpp in i framtiden.
De första provflygningarna sker tydligen under oktober vilket innebär att vi innan årets slut äntligen lyckas infria ågra av 50-talets febrigaste raketdrömmar.

Inte mig emot. Det vore för sorgligt om jag inte fick tillfälle att lämna denna jord innan jag måste lämna denna jord.

En nykter betraktelse av en berusande framtid

Efter ännu en superhypad, livebloggad, sönderanalyserad keynote har världen fått ytterligare några glimtar av hur de begåvade arbetsmyrorna kring Infinite Loop planerar att subvertera visionerna av vår digitala framtid.
Själv förstår jag inte så mycket men tycker om de fägglada bilderna, den brådmogna voiceovern och mest av allt de kliniska demonstrationerna av tekniken bakom iPhone. De senare andas en hyperoptimistisk futurism som skulle kunna härledas till det Lucky Strike-leende 50-talet.
Om man dock är intresserad av en nyktrare betraktelse av vad som egentligen hände innaför Steve Jobs reality dostortion field rekommenderar jag Daring Fireballs sakligt konkreta analys.

Ctrl-C Ctrl-V var bättre förr

Det skär i min blinda framtidsoptimism när jag ser sånt här.
Ett tänkvärt test som illustrerar hur våra datorer under de senaste 20 åren blivit sämre och långsammare på att utföra de grundläggande funktionerna vi använder hundratals gånger om dagen.
För, jag menar, om vi inte är på väg framåt, var är vi då på väg?


Edit: Men så dyker Street View upp i Google Maps och allt ljust och fint igen.

En elektronisk värld håller andan

Det är inte långt kvar nu. Inte långt alls. Bara lite till.
Alltså tills Apple släpper iPhone och förändrar mina beteendemönster på det sätt som relevanta teknologiska innovationerna alltid förändrat oss.
Från nollan, hjulet, via Copernicus, Einstein, bröderna Wright, Marie Curie till Leo Fender och Wikipedia.
Men vem vet om det verkligen blir en succé? Världen är ju full av tvivlare. Full av riska-allergiska non-believers som trots det nya alternativets uppenbara fördelar väljer det sämre men redan invanda.
För mig är iPhone redan en succé. Den definierar idébilden av hur jag vill komunicera med mina vänner, hur jag vill arbeta, hur jag vill bära med mig mitt internet och min musik. Oavsett vilka som faktiskt köper iPhone så kommer den lämna efter sig glänsande tankar om en (kanske inte ännu realiserad) elegant uppkopplad framtid.
Lite som gamla Newton. Apples kommersiellt misslyckade handdator från tidiga 90-talet. Newton var nog mer revolutionerande än iPhone när den lanserades men välsignade ändå, med facit i hand, bara en liten grupp entusiastiska användare (som än idag håller liv i gårdagens framtid) innan den lades ner. Idéerna som föddes med Newton dog dock aldrig. De återföds med iPhone och fungerar inte de inte nu så kommer de fungera imorgon i iPhones efterträdare. Utvecklingen kommer aldrig att upphöra.
Men, mina kära tvivlare, man ska inte tro det blir framtid om inte nån sätter fart.

- Om parallellerna mellan Newton och iPhone
- Om att använda Newton idag

Bilden kommer från en Newton annons från 1994