Den oändliga grå flykten

Vad kommer jag att minnas från kultur och konsumtionsåret 2009? Ingen aning.
Det minimalistiska spelet Canabalt fångar dock något centralt i sin pixliga, monokroma ultrareducerade kontext.
Att förgäves fly genom grå industrilandskap. Utan att veta vad man flyr från. Utan att veta vad det är man flyr mot. Och utan att veta om flykten sker mot ett mål, en respit, en möjlighet att vinna.
Kanske finns bara flykten.

The xx

Det var länge sen något kändes så självklart och så rätt som The xx.
Kanske sen Burial.
19:e Januari verkar bli en fin kväll på Debaser Slussen.

Okomplicerad komplicerad fulländning

Steve Reich

Piano Phase

med koreografi.

del 1/2
del 2/2

Stockholm ist sehr minimal, ach ja!

DN skriver om att det inte finns nåt att klaga på vad gäller Stockholms technoscen. Mina klubbhoppingskills är inte helt färska så jag inte personligen rekommendera klubbarna som nämns (med undantag för snortrevliga Bricolage), men av bokningarna att döma har vi ingenting att skämmas för. Michael Mayer, Ricardo Villalobos och stadens egna the Field utgör en klart eklektisk blandning (inom parantes hoppas jag på att Gui Boratto ska dyka upp med sin svenneminimal-hit Beautiful Life). Stockholm är helt enkelt sjukt minimalt .
Spitzenklasse!
Härmed uppmanas alla, inklusive undertecknad, att genast nyttja denna sagolika infrastruktur. Man ska inte tro det blir en bra technosommar om inte nån sätter fart.

Edit: En kommentar gör gällande att Gui spelade i stan för en månad sedan. Sjukt pinsamt. Lägger härmed ner att kommentera klubbscener.