Visar inlägg med etikett fulländning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fulländning. Visa alla inlägg

måndag, september 14, 2009

Hur jag lärde mig att uppskatta en ordentlig Nazistkalpering

Det skedde förstås i biosalongen under Tarantinos Inglorious Basterds, sannolikt den mest underhållande film jag någonsin sett.

Att Tarantino underhåller är ingen direkt nyhet men att det var de kammarspelslika segmenten som de var de allra mest hissnande och skrämmande roliga var lite av en överraskning i en historia som förväntades av utgöra en tunn slöja över metodiskt splatterifierade fascistsavrättningar i händerna på utvalda representanter för det utvalda folket.

Jag minns inte att jag så uppspelt längtat efter att se om en film redan under eftertexterna sedan jag överdoserade på socker och Tillbaka till framtiden nån gång hösten 1985.

tisdag, oktober 21, 2008

120 minuter episkt ingenting

Det finns inga särskilda detaljer eller partier på Stars of the Lid and Their Refinement of the Decline som gör att musiken någonsin känns väldigt angelägen.

Inga stora gester. Inga ekvilibristiska instrumentorgier. Inga manierade känsloyttringar. Inga förbannelser över undermåligt uppfattade förhållanden. Inga tomma jeansmodesponsrade rop på revolution.

Istället finns det oändliga mängder kontemplativt spirande mot nya former av det som varit och det som är.

Sålunda en perfekt allegori över det ständigt flyktigt närvarande nuet.

Ett nu som i det här fallet är klockan 08.31 tisdagen den 21:a Oktober 2008