BMW i blom

BMW Lovos.

20 år design och republik

Apropå 20 så var det 20 år sedan den inflytelserika designrepubliken The Design Republic utropades.
Creative Review blickar tillbaka på tDR:s uppgång och fall.
När jag läser artikeln inser jag hur mycket tDR inverkade på estetiken som under 90-talet symboliserade de progressiva rörelserna inom både dansmusik och nätkultur.
Och jag minns hur jag på min 23årsdag tillbringade hela natten framför min Playstation spelandes Wipeout 2097 vars futuristiska racing ramades in av tDR:s grafik och ackompanjerades av Photek, Daft Punk och FSOL.

Jag hatar design

Jag hatar design. Hatar. Hatar design. Under 2008 har ordet design orsakat mig så många grava allergiska reaktioner och kräkattacker att jag ständigt går på antiinflamatoriska mediciner och vägrar inta fast föda så fort jag tvingas närma mig någon av metropolernas så kallade gallerior.

Det är så fruktansvärt avskyvärt hur det småborgeliga pysslandet, samlandet, filandet och fejandet har upplyfts till en dygd som flödar genom varje ögonblick av våra liv. Från väckarklockan, tandborsten, kylskåpet, kaffemuggarna (och kaffet!) och sen konstant hela dagen tills man somnar i sänkläder i något högaktuellt attraktivt mönster.

Guardians exposé över aktuella Brittiska frimärken som hyllar imperiets mest ikoniska former är långt ifrån det värsta exemplet på denna avgydadyrkan men hindrar mig inte från att intensivt längta till mörkaste medeltiden då det enda tillåtna avbilden var en döende Jesus uppspikad på ett kors.

Gud vet att jag inte är obefläckad. Men gud vet att jag kämpar.

Glitz

James White gör fina saker som tar mig tillbaka till när jag var liten och mina drömmar om rymden var renderade i wireframes.

Maskinhud

BMW:s omdiskuterade chefsdesigner Chris Bangle ifrågasätter om bilar behöver plåt.

GINA-konceptet ersätter karossplåten med tyg och skapar en illusion av att vara något mycket mer levande än en bil. Skelettdelar rör sig under tyget som benknotor under hud och ändrar bilens geometri på ett sätt som känns läskigt anatomiskt korrekt.

Och när bilen öppnar och sluter strålkastarna ser det definitivt ut som en fascinerande ondskefull vuxenversion av Pixars sympatiska bilkaraktärer från Cars.

Kurvig som Mako Shark II

Lawrence Kiyoshi Shinoda gav form åt de klassiska tidiga versionerna av Corvette samt de fantasieggande prototyperna Mako Shark och Mako Shark II. Ett exmpel på när gårdagens drömmar om framtiden överglänser vad som blev den faktiska framtiden.

Retrotyp

En sida som samlar gamla fina boketiketter. Varje gång jag stöter på så här eleganta exempel på äldre formgivning funderar jag på om väldigt strikta och begränsade ramar egentligen är grundläggande förutsättningar för stor kreativitetet.
Via reklamfeber.

Eggo é a única mini-lavadora

Man kan bli knäpp på att formgivningen av totalt banala vardagsprylar upptar så mycket av vår tid. Varje gång någon nämner ännu en sak som är postmodern och /eller funktionellt går det rysningar genom kroppen.
Jag misstänker nämligen att det är just den fixeringen som kommande generationer kommer håna oss för. Att vi, iklädda japanska designerjeans, shoppade polypropenplast i roliga färger former på Designtorget och investerade i Arne Jacobsen-fåtöljer medan jorden gick under.
Ibland dyker det dock upp prylar som kan vara värda att offra lite av världsaltet för. Som den här fullständigt avväpnande äggformade Brasilianska minitvättmaskinen. Jag menar, hur ska man kunna tycka illa om en pryl som man bara vill krama?
Det är något jag tänker på under denna härligt soliga semesterstartsöndag.
Hittades via Coolhunting