90 minuter Zidane på Magasin3

Douglas Gordon and Philippe Parreno fångar 90 minuter massiv koncentration av det gröna fältets shackmästare.

From the press release: The work focuses on French football player Zinédine Zidane, one of the greatest athletes of our time. During a game between his team at the time, Real Madrid, and Villareal on April 23, 2005, Zidane was monitored by 17 cameras registering his every step, movement and facial expression. Acting on behalf of the artists, the camera crew was guided by the renowned cinematographer Darius Khondji, famous for his work with "Delicatessen" (1991) and "Se7en" (1995). The soundtrack to the film was made specially by the Scottish band Mogwai.

Apokalyps Albano

Den här skapelsen påträffades igår under en promenad efter en god men högljudd brunch på Haga Forum.
På väg mot mot KTH:s funkisflaggskepp Albanova var vi tvugna att traversera ett ödesmättat landskap som tydligt visar att Stockholm inte alltid är den civiliserade huvudstaden det utger sig för att vara.

Jag har sett framtiden

Den finns att beskåda på Magasin 3 i frihamnen på supercharmiga utställningen To be continued....

James Turell har fångat den i ett oerhört välregisserat rumsbygge som elegant nollställer sinnena och sedan låter dem långsamt försöka fånga vad som först verkar vara en dörr till himmelriket, sedan en oändlig frid men slutligen visar sig vara en portal som leder in i vår framtid.

SvD intervjuar männen bakom konsthallen (som fö är ett av de bättre argumenten för ett Stockholmsliv) medan DN hyllar med en invecklad recension, men låt inte det avskräcka.

Bilden föreställer inte framtiden utan kommer från James Turells tidigare verk, Knowing Light

08 i Yves Klein blå

Bon har en fin sajt med catwalks från Stockholms pågående fashionvecka.
Det finns massor att säga om snitt och silhouetter men jag noterar bara att nästa sommar till stor del går i Yves Klein blått.

Edit: Ville bara lägga till att filmsnutten från Fifth Svenue Shoe Repair definitvt är värd sina fem minuter. Lika modig som drömsk som framåtblickande.

Anemi som filosofi

Sveriges internationella profil som en nytänkande och modern nation återspeglas knappast i huvudstadens arkitektur. I vår Bullerby till huvudstad har det ju inte fått hända något intressant sen, jag vet inte, fuktskadorna på Moderna?
Högkonjunkturen till trots verkar ju alla samtal om Slussen, Norra Stations-området inte resultera i en enda lyftkran på vår skyline.
Nyfunkisen i Hammarby Sjöstad och Fredhäll är tydligen allt vi får i form av nytänkande.
För att någon utveckling ska ske krävs det att någon är tillräckligt visionär och modig för att formulera ett tydligt mål. Så, när de sk progressiva krafterna uttrycker sig om planerade påbyggnader i Klara-kvarteren enligt citatet i DN-artikeln : "En central målsättning har varit, och är, att ge liv och attraktivitet åt det offentliga, gemensamma rummet, heter det i ett tjänsteutlåtande från stadsbyggnadskontoret." blir den anemiska utvecklingen väldigt begriplig.

Mitt herrmodestockholm

En vän bad mig tipsa om herrmodebutiker i Stockholm.
Min absoluta favorit är Nittygritty. Huvudbutiken har stans bästa urval av europeiskt mode (Paul Smith, Prada, Thomas Burberry, CP Company, Stone Island, Prada, Church etc) och ger tillsammans med grannarna, franska A.P.C., Carhartt och brittmod-Fred Perry samt outleten needy greedy, Stockholms mest kultiverade (om än ofta lite för dyra) modeshopping. Utöver kläder erbjuder NG belevad atmosfär, charmiga och lättsamma butiksbiträden, en och annan söderkändis, se men inte röra-fina retro-tv:s från Brion Vega och sist men inte minst ett utmärkt café.
Nästa nedslag görs lämpligen på Götgatan där man kan besöka Weekday, huvudbutiken för växande Cheap Monday, som fått släpa en tung ände av "nya svenska modeundret"-epitetet. De mycket prisvärda egna jeansen blandas med smart och ofta kul denimmode. Gillar särskilt April 77 jeansen även om de senare modellerna, döpta efter Ramones-Joey, ligger utanför mina kroppsliga begränsningar.
Nyöppnade Monki ligger vägg i vägg och erbjuder vad jag sett ett liknande urval. Förutom att jag smet in på öppningsfesten har jag inte besökt affären och kan inte kommentera mer.
C/O Stockholm ligger mittemot och har sen ett år tillbaka en lite egen profil, dock fortfarande exklusivare casualmode. Raf Simmons, Jil Sander, Costume National osv.
Norrmalmstorg är den tredje stoppet med SOLO, Acne Jeans och lilla Takeushi på Birger Jarlsgatan (hittar ingen länk). Solos huvudbutik har ett fint, om än tryggt, sortiment av svenska och internationella märken men har nog stadens största urval jeans (i bra kombinatione med kompetent personal). Acnebutiken är stilig och skänker kvarteret, tillsammans med Whyred, Hope, Le Shop och Nitty Gritty Shoes (de senare i Birger Jarls-passagen) skänker området lite välbehövlig smartness. Och är man väl i kvarteret så är det förstås lätt att smita in på NK för se vad som händer på Paul & Friends och NK Trend. Och så Tiger förstås, som finns överallt och bidrar med postningens bild.
Slutligen vill jag bara nämna Awesome Rags som i ogästvänliga PUB-huset lyckats skapa en liten trevlig modeoas med stans kanske bästa sortiment Danskt mode.

Stockholm ist sehr minimal, ach ja!

DN skriver om att det inte finns nåt att klaga på vad gäller Stockholms technoscen. Mina klubbhoppingskills är inte helt färska så jag inte personligen rekommendera klubbarna som nämns (med undantag för snortrevliga Bricolage), men av bokningarna att döma har vi ingenting att skämmas för. Michael Mayer, Ricardo Villalobos och stadens egna the Field utgör en klart eklektisk blandning (inom parantes hoppas jag på att Gui Boratto ska dyka upp med sin svenneminimal-hit Beautiful Life). Stockholm är helt enkelt sjukt minimalt .
Spitzenklasse!
Härmed uppmanas alla, inklusive undertecknad, att genast nyttja denna sagolika infrastruktur. Man ska inte tro det blir en bra technosommar om inte nån sätter fart.

Edit: En kommentar gör gällande att Gui spelade i stan för en månad sedan. Sjukt pinsamt. Lägger härmed ner att kommentera klubbscener.

En oas i färdiglunchöknen

Jag äter långt ifrån så hälsosamt som jag önskar (eller för den delen predikar). Särskilt luncherna tenderar att bli väldigt provisoriska och försvinner ibland helt från dagsordningen.
Det är förstås förkastligt men vad gör man när tiden är knapp och handlingshorisonten består av korven på hörnet eller matbutikernas hav av ledsna inplastade ursäkter för en sallad?
Men nu, tack vare mitt lokala Daglivs take away-satsning, finns det äntligen ett anständigt alternativ i form av rätterna från Bosphorus. Företaget producerar matkultur från "östra medelhavet" i form av sallader wraps och annat som hittils varit mycket gott, smakrikt, kryddigt och fräääscht (för använda bimbospråk).
Rekommenderas åt alla desillusionerade stresslunchare i Stockholms innerstad. Och att man dessutom får en välbehövlig påminelse om allt gott som, det envetna mediabruset till trots, kommer från mellanöstern är en härlig bonus.
Bilden föreställer förresten Ezme, en pikant sås som just förgyllde kycklingen i min bulgursallad.