Hur vi flyger

Wired berättar och illustrerar.

Morrisseys sju tum

Det är otroligt uppfriskande att se bitterfarfar äntligen bjuda lite på sig själv. Och dessutom sannolikt även ordvitsa lite med de sju tummen som döljer hans hemligaste delar.

Lika trevligt är att Moz ställer upp på småtrevliga och putslustiga intervjuer med Russel Brand.

Det tog visst bara 49 år att lämna tonåren.

120 minuter episkt ingenting

Det finns inga särskilda detaljer eller partier på Stars of the Lid and Their Refinement of the Decline som gör att musiken någonsin känns väldigt angelägen.

Inga stora gester. Inga ekvilibristiska instrumentorgier. Inga manierade känsloyttringar. Inga förbannelser över undermåligt uppfattade förhållanden. Inga tomma jeansmodesponsrade rop på revolution.

Istället finns det oändliga mängder kontemplativt spirande mot nya former av det som varit och det som är.

Sålunda en perfekt allegori över det ständigt flyktigt närvarande nuet.

Ett nu som i det här fallet är klockan 08.31 tisdagen den 21:a Oktober 2008

Det här är marknadsföring

Om man är någorlunda sugen på att förstå hur kamouflerade kommersiella krafter inverkar på utvecklingen av det moderna globala informationssamhället så är det lämpligt att intressera sig för William Gibsons kommande bok, Spook Country.
William Gibson har allt tydligare valt att skifta sitt berättande från spekulativ science fiction till ett häpnadsväckande klarsynt analyserande av det fascinerande fusionen mellan kultur och kommersialism som som för varje dag sluter sig allt tätare kring det vi kallar våra liv.
Jag ser oerhört mycket fram emot att stimulera tanken med den kommande boken och njuter under tiden även av hans PR-turné som redan resulterat i några välformulerade intervjuer, som i Wired , New York Times och New York Magazine .
Bilden föreställer en skiss på den futuristiska Sino Tower som var Paul Rudolphs bidrag till Sino Land Skyscraper competition, 1989

Anemi som filosofi

Sveriges internationella profil som en nytänkande och modern nation återspeglas knappast i huvudstadens arkitektur. I vår Bullerby till huvudstad har det ju inte fått hända något intressant sen, jag vet inte, fuktskadorna på Moderna?
Högkonjunkturen till trots verkar ju alla samtal om Slussen, Norra Stations-området inte resultera i en enda lyftkran på vår skyline.
Nyfunkisen i Hammarby Sjöstad och Fredhäll är tydligen allt vi får i form av nytänkande.
För att någon utveckling ska ske krävs det att någon är tillräckligt visionär och modig för att formulera ett tydligt mål. Så, när de sk progressiva krafterna uttrycker sig om planerade påbyggnader i Klara-kvarteren enligt citatet i DN-artikeln : "En central målsättning har varit, och är, att ge liv och attraktivitet åt det offentliga, gemensamma rummet, heter det i ett tjänsteutlåtande från stadsbyggnadskontoret." blir den anemiska utvecklingen väldigt begriplig.

Ctrl-C Ctrl-V var bättre förr

Det skär i min blinda framtidsoptimism när jag ser sånt här.
Ett tänkvärt test som illustrerar hur våra datorer under de senaste 20 åren blivit sämre och långsammare på att utföra de grundläggande funktionerna vi använder hundratals gånger om dagen.
För, jag menar, om vi inte är på väg framåt, var är vi då på väg?


Edit: Men så dyker Street View upp i Google Maps och allt ljust och fint igen.