Paprazzivillebråd fuckar med mina minnen

Den här skivan är mycket märklig. Att se en Scarlett växa upp från sötkomplicerade tonåringen i Ghost World till actionobjektet i The Island var en sak men att sedan hitta henne granne med Tom Waits långt in i min egna (numera virtuella) skivhylla är väldigt märkligt.

Vad gör hon där? Där, bland mina de superspeciella uttryck jag valt att identifiera mig med och som blivit ljudspåret till mina mest personliga tankar och minnen?

Märkligt men definitivt väldigt intressant.

Flygplatsmusik

Titillation för fred?

Scarlett Johansson kommer underhålla amerikanska trupper i Irak. I och med det håller hon igång den stolta amerikanska traditionen av att låta Hollywoods yppigare ungmöer motivera unga män att dö för sitt lands mer eller mindre kontroversiella utrikespolitik.
Företeelsen startade 1941 i och med bildandet av USO Camp Shows som under efterkrigstiden skeppade celebriteter mellan amerikanska konflikter. James Cagney, Bing Crosby, Marlene Dietrich och Fred Astaire besökte amerikanska förband under andra världskriget medan Jayne Mansfield (på bilden) och Marilyn Monroe motiverade männen som stred i Korea.
Det är väldigt sorgligt att världen inte har utvecklats längre än att de väpnade konflikternas realiteter kan maskeras med bröd och skådespel och tits och ass. Och att man alltid kan förlita sig på att den politiskt dominerande drivkraften strålar från ett manligt libido.