Skräphästar i rörelse

Otroligt vackra skräphästar av Sayaka Ganz.

Konstfack svarar med osammanhängande dravel

"Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack ger sin syn på aktionen och konstens förmåga att beröra i samtiden" står det i DN.  

En korrektare formulering vore "Ledningen för institutionen för Konst på Konstfack visar fullständig brist på verklighetsförankring och illustrerar detta med imbecilla cirkelresonemang som saknar all relevans utanför institutionens fläckiga fikabord". 

Vad det handlar om är ett bus på liknande som radioprogrammet Hassans busringningar där personer i serviceroller tvingas ta sig an påhittade knasiga resonemang. Skämtet sker på de uppringdas bekostnad som har mycket liten möjlighet att fösvara sig då deras arbetsbeskrivning tvingar dem att handskas med knasigheter så länge dessa faller inom verksamhetsområdet. 

När det gäller Hassans busringningar räddas resultatet av en fingertoppskänslig och mänsklig humor samt detta grundläggande kriterium att ingen faktisk skada är skedd.

Anna Odells bus har potentiellt riskerat människoliv eller i alla fall mänskligt lidande eftersom personal och resurser har prioriterats från faktiskt behövande till en egoistisk självupptagen uppblåst konstfacksbrud. 

Handlandet är kort sagt fullständigt ansvarslöst och helt oförsvarbart på ett rent personligt plan. I bästa fall kan det förklaras av att Anna Odell helt enkelt är lite blåst.

Att det försvaras av institutionsledningen gör dock det hela en väldigt oroväckande. Vad kommer dessa framstående vidsinnade pedagoger stödja härnäst? Bankrån, mordbrand, incest, barnporr? Oj, just det sista har ju redan skrivits in i läroplanen.

Det jag hoppas sker nu är att Stockholms Läns Landsting väljer att utföra lite konst på Anna Odell och Institutionsledningen varje gång de söker vård.
Kanske vägras de hjälp? Kanske ges de fel vård? Kanske spärras de alla in bland liknande samhällsfientliga individer? 

Då skulle historien möjligen resultera i ett skämt som skulle platsa i Hassan.

Målningen är Han van Meegerens förfalskning av Vermeers Lärjungarna. 

90 minuter Zidane på Magasin3

Douglas Gordon and Philippe Parreno fångar 90 minuter massiv koncentration av det gröna fältets shackmästare.

From the press release: The work focuses on French football player Zinédine Zidane, one of the greatest athletes of our time. During a game between his team at the time, Real Madrid, and Villareal on April 23, 2005, Zidane was monitored by 17 cameras registering his every step, movement and facial expression. Acting on behalf of the artists, the camera crew was guided by the renowned cinematographer Darius Khondji, famous for his work with "Delicatessen" (1991) and "Se7en" (1995). The soundtrack to the film was made specially by the Scottish band Mogwai.

Två bra

Dagens Lokko tipsar om två bra saker:

1. The Office-pop

2. Figurativ porr

Procedural kärlek

Eskil Steenberg gör ett spel som heter Love.

I Love skapas miljöerna av en smart algoritm som utifrån förutbestämda kriterier genererar komplexitet som ska vara tilltalande och underhållande. Och dessutom väldigt vackert.

I sin blogg delar Eskil även med sig av intressanta funderingar om spelmediets möjligheter och begränsningar
som medium att förmedla upplevelser långt utöver förströelse.

I en galax långt långt bort

En Photoshoptävling samlar klassisk konst som transplanterats med Star Wars-referenser.

Det mest fulländade konstverket någonsin

Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.

Walle-E är fulländad på alla punkter: den berättar en själfull historia, den refererar skickligt till alla tiders klassiker, den bryter ny teknisk mark, den förenar otroligt försiktigt minimalt historieberättande med actionslapstick, den roar för stunden, den väcker tankar, den berör på lång sikt och sist men inte minst så är den så fantastiskt skickligt förenar konstnärligheten med tillgänglighet att den kan helt lugnt ses i ett hav av fyraåriga kissnödiga ungar som kommer vara lika förtrollade som alla andra.

Det finns ett hav av referenser och scener att lyfta ut som kan exemplifiera alla superlativen ovan men det vore orättvist att lyfta ut enskilda sekvenser ur en kontinuitet som så ovanligt demonstrerar styrkorna i filmen som medium.

Folkmassans monstruösa anlete

Alexej Totarenkos projekt City of Shadows åskådliggör hur vidunderliga människor är i större antal men glömmer inte att även lyfta fram de små magiska ögonblick som plötsligt uppenbaras i vardagens flöde.

Via BLDBLOG

Och Gud skapade ASCII

En liten galleri med ASCII konst hos Wired.

Åter bekräftas att det inte finns något så inspirerande som riktigt snäva ramar.

Vitt brus

My Bloody Valentine spelar igen efter 15 års tystnad.

Tydligen låter det lika mäktigt som oförfalskat.

Kanske som You made me realise ovan, live från Amsterdam 1989.

Konstsmugglingens vackraste sida

New York Magazine har en fin historia om hur en soldat räddar konst ur Bagdad.

Bilden är en detalj ur Sat'aar Darweesh "Barndom"

Om dom vi älskar

Wired skriver om en mysig fotosajt som fokuserar på bilder på personer fotografen älskar. Föga överrraskande har upphovsmännen/kvinnorna bakom TheOnesWe Love.org inte råd att driva den vidare.

Vad säger det om vår värld och oss alla?

PS. Bilden föreställer Andrew McComb och har manipulerats för att passa TINW:s bleka färgskala.
PS2. Ursäkta talspråket i rubriken men staccatorytmen i ordföljden blev avsevärt tydligare med den mindre korrekta stavningen.

Dioramadrömmar

Fransmannen Didier Massard ställer ut drömska dioramor ut i Boston.

Via CoolHunting

Jag har sett framtiden

Den finns att beskåda på Magasin 3 i frihamnen på supercharmiga utställningen To be continued....

James Turell har fångat den i ett oerhört välregisserat rumsbygge som elegant nollställer sinnena och sedan låter dem långsamt försöka fånga vad som först verkar vara en dörr till himmelriket, sedan en oändlig frid men slutligen visar sig vara en portal som leder in i vår framtid.

SvD intervjuar männen bakom konsthallen (som fö är ett av de bättre argumenten för ett Stockholmsliv) medan DN hyllar med en invecklad recension, men låt inte det avskräcka.

Bilden föreställer inte framtiden utan kommer från James Turells tidigare verk, Knowing Light

Kulturhöst i Stockholms Chelsea

En artikel i lördagens DN tipsar om kulturhösten Stockholms Chelsea och allt det där.
Det är dock alltid bättre nån annan stans som i New York Magazines genomgång av vad som händer i LES (Lower East Side, gott folk) som är väl NYC:s nya Vanadisplan.
Noterar att illustrationen är gjord av en Jason Lee men anar att det nog inte är den Jason Lee. Kommer ni förresten ihåg när han gjorde svartvitgryniga 360 kickflips i Sonic Youth-videos?
Fotot är snott från top left pixel och taget på Kensington Market i Toronto. Vem kan se skillnaden mellan det ena hipsterghettot och det andra?

Avlyssna mig, tack

Det här med att Echelon lyssnar på allt vi gör på internet är ju en smula obehagligt. Att bleka och lönnfeta amerikanska cia-hackers sitter i nån dåligt ventilerad bunker, sörplar cola och läser våra chattar på MSN, kommentarer i Facebook och lyssnar när vi kör Skype. Jag menar, de har säkert väldigt dålig hy och det där rummet lär lukta som ett riktigt insvettat gymnastikomklädningsum, men nu tappar jag spåret en smula.
Avlyssning dock plötsligt visat sig vara riktigt snyggt och dessutom arty. Wired tipsar om en utställning som vänder på begreppen. Den heter Dark Matters: Artists See the Impossible som visas på Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco.
Under rubriken reality check lyder temat:
-"A group exhibition of hi-tech installations, photography, video and conceptual projects that uncover the unexpected, the invisible and the hidden"
Dark matters inkluderar verket Listening Post av Ben Rubin och Mark Hansen. Listening Post scannar internetforum och chattar och projicerar därefter det som skrivs på 231 prydliga små LCD-skärmar.
Kort paus för fritt tänkande.
Det här vill jag se i Stockholm! Kanske efter Joakim Koester?

Ett matrix av iris

Aperture är ett fint projekt av Frédéric Eyl och Gunnar Green på Die Universität der Künste Berlin.
En vägg perforerad av kamerabländare och ljussensorer bildar ett reaktivt och programerbart iris diaphragm matrix.
Videon är begripligare.
Via cube me

Reklam mot självmord och mot konst

Här blir det intressant. Via reklamfeber hittade jag den här starka bilden som tydligen ingår i en brasiliansk kampanj mot självmord.
Fantastiskt vackert, eller hur?
Komplikationerna finns i att koncepter ligger väldigt nära danske Peter Callesens eleganta papperskonst. Så otroligt nära att det är orimligt att den där kreativa själen på São Paulos Leo Burnett inte snott idén.

- "Är det då ok att stjäla konst till reklam?", undrar läsarna.
- "Nej! Det är fel att stjäla någons idéer och särskilt eftersom det är just dessa idéer konstnärer lever på.", svarar jag bestämt.
- "Men om det handlar om ett icke kommersiellt budskap och syftet är oerhört gott?", envisas några.
- "Definitivt nej igen! Eftersom det inte någonstans anges varifrån idén kommer så handalr det om stöld. Om man tycker att idén är så bra att den verkligen borde användas i kampanjen bör man ta kontakt med konstnären och höra om han är intresserad att delta alternativt tillåta att man anvönder ett uttryck som ligger väldigt nära hans egna. Säger han nej får man vacker hitta på nåt annat och kanske sämre. Och inte stjäla i smyg och sedan få oförtjänt fina priser på nåt brasiliansk Guldäggsjippo som sen leder till väldigt lukrativa uppdrag för McDonalds eller Microsoft.", konsterar jag med en förtroendeingivande och övertygande stämma.
Här är förresten ytterligare ett väldigt snarlikt exempel.

Kollektiv konstruktion, kamrater

Wired har en serie intressanta artiklar om kollektiva försök att skapa arkitektur, konst, foto och litteratur.
Det historiska perspektivet pekar menande på oändliga rader av begåvade, dedikerade, fokuserade och kanske framför allt egensinniga individer.
Bilden är en Sovjetisk affisch från 1931 med titeln "Bekämpa lata arbetare"

New York sätter fart på sommaren

Cool Hunting påminner om att den bästa festen alltid är någon annanstans. New Yorks MoMA:s Tensta Konsthall-variant PS1 förbereder en Summer Warm-Up med DFA, Juan McLean, Dennis Ferrer och andra hipsterakter en genomsnittliga bloggare ääälskar sen deras första blandband (och ofta känner via någons flickväns syrra). Det lär bli alldeles alldeles, alldeles, alldeles underbart...
Inte mycket att göra åt i det här fallet annat än att förbereda sig på olika former av "du skulle varit där". Och låtsas att Accelerator är ett evenemang av internationell rang och inte bara ett betal-Popaganda.
Bilden kommer från ett videoverk av albanske konstnären Adrian Paci som jag såg på PS1 för drygt ett år sedan (när jag skulle se en Pixar-utställning på MoMA). Det består av två skärmar uppställda mittemot varandra. På den ena finns en albansk-amerikanskt barn som sjunger en visa för sina äldre släktingar i Albanien som finns på den andra skärmen. Så fort barnet sjungit en vers svarar släktingarna med sjunga samma bit i kör tills de har kommit igenom hela sången.