Kryperi och servilitet

Ricky Gervais i Guardian.

Postbloggandets förkämpe

Bike Snob NYC är bland det roligaste som finns att läsa på internet. 

I grunden vass verbal kritik av cyklandet som popkulturellt fenomen men samtidigt en väldigt lyckad parodi på bloggandet som individuellt beteende och mediakanal (för att inte nämna tomt urskillningslöst tyckande/hatande)

Och som  sagt väldigt roligt. Som i den här fina postningen som kastrerar en meningslös livsstilsartikel i New York Times för att den saknar verklighetsförankring samtidigt som den kastar några välriktade ruttna ägg på pinsamma infantila uttryck hos en sannolikt imbecill hardcorecyklist. 

Med stora bröst kommer stort (pedagogiskt) ansvar

...om man parafraserar Stan Lees Spindelmannen.

Marina Orlova tar sig an den dumdristigt ambitiösa uppgiften att lära ut språkvetenskap till de obildade och perverterade massorna på YouTube. Hon ser dock till att använda precis allt som står till hennes förfogande och lyckas tack vare sina ansenliga kvinnliga behag (utöver sina dubbla examen) locka miljoner tittare att se och höra henne härleda ordstammar från indoeuropeiska urspråk.

Om all vetenskap presenterades på det här sättet skulle vi inte ha problem med världsledare som ifrågasätter evolutionen.

Vektordrömmar

Data video Rapture
Uploaded by naiverecords

John McCains cameo på Mad Men

Det kan knappast ha varit ett sammanträffande att den, efter en stroke gravt förvirrade och hjärnskadade, fadern till Betty Draper i Mad Men såg ut som en carbonkopia på den grånade republikanske presidentkandidaten.

Pojke möter flicka och ljuv kommersiell, men relevant, musik uppstår

Ända sen jag blev kär i Jack White har jag hoppats att hans framgångar på något sätt är en symbol för att något står rätt till i världen. Att en stor begåvning med avsevärd integritet och en kompromisslös estetik har kunnat få så stora framgångar borde ju liksom betyda något.

Huruvida världen faktiskt mår bättre i och med Jack är väl inte helt klart. Klart är däremot att jag absolut inte vill se någon annan vid kontrollerna för ljudspåren till världens största varumärken.

Jag ser ingen annan som skulle lyckas subvertera en Coca-cola snutt till en hoppfull påminnelse om acceptans. Eller som i det här fallet skapar ett machomjukt ljudspår till Daniel Craigs James Bond, den västerländska manlighetens tydligaste ideal.

James Bond förtjänar fö en helt egen reflektion som outsinlig källa till manliga komplex men det får bli en annan gång.

New York om New York i New York Magazine

En vacker dag kommer vi tröttna på den New Yorkska lokalpatriotismen. En vacker dag, men inte riktigt än.

Avstånd i universum

xkcd är en geekig men mycket smart webserie som den här gången prydligt ch i logarutmisk skala illustrerar avstånden i vårt universum genom fina strecktecknade figurer.

HBO Noir?

HBO ska tydligen, via Tom Hanks produktionsbolag, ta sig an James Ellroy genom att dramatisera den, ännu oavslutade, American Underworld trilogin.

Mina förväntningar är helt orimligt höga.

Vi är alla PC

Microsofts nya, Seinfeldskapade, kampanj är ju faktiskt riktigt bra. Som Cult of Mac konstaterar så frångår den Apples numera väldigt trötta elitistmanér till förmån för ett betydligt bredare och mänskligare anslag.

Märkligt nog är det ju helt tvärtom när det gäller företagens respektive produktfilosofier.

Inkompetens och oärlighet

Joseph Stiglitz är väldigt disktinkt i sin kritik av det amerkanska ekonomiväsendet och den rådande ekonomiska politiken i en kommentar i Guardian.

"We had become accustomed to the hypocrisy. The banks reject any suggestion they should face regulation, rebuff any move towards anti-trust measures - yet when trouble strikes, all of a sudden they demand state intervention: they must be bailed out; they are too big, too important to be allowed to fail."

Över till CERN

I skrivande stund återskapar tappra fysiker Big Bang.
Sjukt tufft.

180 sekunder distraktion

Justice får mig mest att längta tillbaka till Daft Punks Discovery men den här videon har ett litet eget rengbågskimrande liv.

Pojkrumsdrömmar för pojkrumsdrömmare

Wired har ett galleri med löjliga och löjligt realistiska fordonskoncept tillverkade av fiktiva Cosmic Motors. Fordonen och har skapats av en designer som heter David Simon som helt uppenbart inte haft några problem med att inte växa upp.

Historien är tydligen väääldigt lång

Ovan en lus, nogrannt nedtecknad av renässansmannen Robert Hooke.

Illustrationen härstammar från Micrographia som publicerades 1664 i vilken Hooke myntade begreppet cell som del av en organisk organism.

Hooke förekommer i romanerna i Neal Stephensons Baroque Cycle vars 8 delar hittills effektivt avskräckt från alla ansatser att ta sig an arbetet att (i det här fallet ganska bokstavligt) ta sig igenom historien. Måhända kan hans aktuella bok Anathem vara mera lättläst men dess 960 sidor antyder att inte heller den är någon picknick.

Måste smart verkligen vara lika med långrandigt?

Under den vissna årstiden

Det kräver en övermänsklig vilja att inte jämrande klaga på den senaste årstiden.

Övermänsklig vilja och hård kompakt kultur Bloc Partys Intimacy som är precis den diamantkompakta föreningen av den första och den andra skivan. Det enda jag kan komma på som matchar är The Dark Knight (som i Växjö efter en typo på bioprogrammet är mera känd som är mera känd som The Dark Night).

Heath Ledgers arv blir därmed sannolikt (och förtjänar att vara) lika monumentalt och monumentalt sorgligt som Kurt Cobains.

Efyterkrigsoptimism i stål och krom

New York Times sammanställer en del fina bildserier för de som någonstans innombords när ett motorintresse.

Den här handlar om när Detroit några år efter andra värdskriget drömde ljuvligt om en skinande konsumerismstisk framtid. Drömmarna fick form i vackra konceptbilar som placerades i lika vackra som bombastiska motortempel som hyllade den heliga handlingen av att köpa en ny bil.
En ny bil för dig, och en ny bil för Amerika.

På bilden, en 1938 Buick Y-Job.

Belka och Strelka

Till skillnad från Laika fick rymdhundarna Belka och Strelka återvända från sin rymdresa 1960. Den lyckliga historien slutar inte vid landningen då Strelka dessutom senare fick hundvärldens första kändisvalpar varav en fick ett hem hos en viss varmt ihågkommen humanist som ofta kallades JFK.

2003

Tidspatrullen

Kode9 i djup koncetration.

Oljeberoende

Fyra minuter och sju sekunder om den annalkande undergången.

Två bra

Dagens Lokko tipsar om två bra saker:

1. The Office-pop

2. Figurativ porr

De olympiska dubaporna är här

Gorillaz Olympiska promosnutt för BBC Sport är förmodligen årets finaste låt och dessutom en vacker fanfar inför 00-talets sannolikt viktigaste politiska händelse sedan 2001

Procedural kärlek

Eskil Steenberg gör ett spel som heter Love.

I Love skapas miljöerna av en smart algoritm som utifrån förutbestämda kriterier genererar komplexitet som ska vara tilltalande och underhållande. Och dessutom väldigt vackert.

I sin blogg delar Eskil även med sig av intressanta funderingar om spelmediets möjligheter och begränsningar
som medium att förmedla upplevelser långt utöver förströelse.

Räds inte döden med lasershow

I en galax långt långt bort

En Photoshoptävling samlar klassisk konst som transplanterats med Star Wars-referenser.

Ångesten är evig

Lyssnade på Nevermind idag .

Lyssnade och läste recensioner av The Dark Knight.

Hoppas Health Ledgers sista gestaltning lämnar lika kraftfullt avtryck som skivan som så skickligt gömde lika delar nattsvart ångest, konst och galghumor i ilsket rosa Hubba Bubba tuggummi, längst upp på all världens topplistor

Kvicksilver

Bloc Partys nya rytmiska vykort från inspelningen av deras tredje (förhoppningsvis lite mindre överarbetade än den andra) skiva.

Den här bleka texten är att faktiskt föredra framför den hemska officiella videon.

Det mest fulländade konstverket någonsin

Wall-E är det mest perfekta konstverket jag förväntar mig att se på mycket mycket länge. Andrew Stanton, som skrev och regisserade Hitta Nemo, har återigen lyckats skapa ett modernt filmiskt mästerverk som kan uppskattas av alla från fyra år och uppåt.

Walle-E är fulländad på alla punkter: den berättar en själfull historia, den refererar skickligt till alla tiders klassiker, den bryter ny teknisk mark, den förenar otroligt försiktigt minimalt historieberättande med actionslapstick, den roar för stunden, den väcker tankar, den berör på lång sikt och sist men inte minst så är den så fantastiskt skickligt förenar konstnärligheten med tillgänglighet att den kan helt lugnt ses i ett hav av fyraåriga kissnödiga ungar som kommer vara lika förtrollade som alla andra.

Det finns ett hav av referenser och scener att lyfta ut som kan exemplifiera alla superlativen ovan men det vore orättvist att lyfta ut enskilda sekvenser ur en kontinuitet som så ovanligt demonstrerar styrkorna i filmen som medium.

Stormigt väder

av Lena Horne nån gång 1943.

Folkmassans monstruösa anlete

Alexej Totarenkos projekt City of Shadows åskådliggör hur vidunderliga människor är i större antal men glömmer inte att även lyfta fram de små magiska ögonblick som plötsligt uppenbaras i vardagens flöde.

Via BLDBLOG

Knaster

Fint brus av Ryoji Ikeda att rensa öronen efter Allsång på Skansen.

Och Gud skapade ASCII

En liten galleri med ASCII konst hos Wired.

Åter bekräftas att det inte finns något så inspirerande som riktigt snäva ramar.

Vitt brus

My Bloody Valentine spelar igen efter 15 års tystnad.

Tydligen låter det lika mäktigt som oförfalskat.

Kanske som You made me realise ovan, live från Amsterdam 1989.

Fry om framtidens public service-imperialism

Stephen Fry delar med sig av ett mycket långt tal som tydligen skulle handla om BBC:s framtid men istället mestadels innehåller tillbakablickar mot public service imperiets glansdagar.

Tur att Stephen är lika rolig som långrandig, annars hade man aldrig orkat ta sig genom det.

Bilden är fö en gammal BBC-testbild.

Flygskelett

Smithsonian's Air & Space Museum utser 10 flygplanskonstruktioner som förändrade historien.

På första plats: Wright Flyer III från 1905.

Och Wikipedias koncisa flyghistoria finns här.

Maskinhud

BMW:s omdiskuterade chefsdesigner Chris Bangle ifrågasätter om bilar behöver plåt.

GINA-konceptet ersätter karossplåten med tyg och skapar en illusion av att vara något mycket mer levande än en bil. Skelettdelar rör sig under tyget som benknotor under hud och ändrar bilens geometri på ett sätt som känns läskigt anatomiskt korrekt.

Och när bilen öppnar och sluter strålkastarna ser det definitivt ut som en fascinerande ondskefull vuxenversion av Pixars sympatiska bilkaraktärer från Cars.

How to prove the existence of God in 1 minute eller nu är det dags att ge upp

Gårdagens SVT dokumentär om fanatiska amerikanska kristna får en ifrågasätta om det verkligen inte är dags för en undergång. Efter några inblickar i hur man i godhetens namn hjärntvättar hemskolade barn att bibeln innehåller dinosaurier, arrangerar jesusbilträffar, kör genom drive-in kyrkor och bibelinspirerade minigolfbanor finns det liksom överväldigande argument för att kasta in handduken.

Filmklippet ovan är ett exempel på denna korrumperade kristna retorik som tas upp på fortafarande aktiva Pharyngulabloggen som följer Creationismrörelsens deprimerande framsteg i bland annat skolpolitiken.

En liten tröst är att det i det här sammanhanget ständigt är väldigt nära till skratt.

Heja mainstream!

Weezers nya översympatiska video är helt omöjlig att inte tycka om. Att de dessutom fångar geekrevanschismen på YouTube i sitt traditionella powertwee uttryck gör det så mycket mer intressant än allt annat som kompenserar bristen på innehåll och förankring i samtidskulturen med minimala ambitioner att faktiskt beröra någon.

Heja mainstream!

Moppe fyller 60 miljoner

Honda Super Cub har föddes 1958 och har sedan har sålts i 60 miljoner exemplar och i 160 länder. Det gör den här moppen till det kanske mest demokratiska och icke-exklusiva motorfordonet någonsin.
En tyvärr alltför sällan uppmärksammad bedrift.

som vanligt via Wired

Pappa är borta i Glasgow

Men i "It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry" lyckas Glasvegas vara ännu lite ännu lite självömkande och sorgligara.

Paprazzivillebråd fuckar med mina minnen

Den här skivan är mycket märklig. Att se en Scarlett växa upp från sötkomplicerade tonåringen i Ghost World till actionobjektet i The Island var en sak men att sedan hitta henne granne med Tom Waits långt in i min egna (numera virtuella) skivhylla är väldigt märkligt.

Vad gör hon där? Där, bland mina de superspeciella uttryck jag valt att identifiera mig med och som blivit ljudspåret till mina mest personliga tankar och minnen?

Märkligt men definitivt väldigt intressant.

Konstsmugglingens vackraste sida

New York Magazine har en fin historia om hur en soldat räddar konst ur Bagdad.

Bilden är en detalj ur Sat'aar Darweesh "Barndom"

Rip

Motorcyklofuturism

Ekologiska motorcyklar som den här Suzukin kan få en att se fram emot nästa energikris.

Sexualitet på franska (förstås)

Sebastien Telliers nya skiva handlar, som all fransk popmusik någonsin, om sex.

För ändå att göra det lite extra tydligt har Sebastien döpt den Sexuality samt påpekat ämnet i all amöjliga intervjuer. Det finns nu sålunda väldigt lite att missförstå.

Det är möjligt att denna övertydlighet är ett resultat av att Sebastiens tidigare verk missuppfattats handla om något annat. Som den fina La Ritournelle (ovan) från skivan Universe. Bägge dessa ord är förstås synonyma med sex på franska men har då tydligets misstolkats på den internationella arenan.

Jag har hört att franskan har 4 051 ord för sex. Jämför det med eskimåernas 99 ord för snö.

Pa pa pa, pa mmm

Det här är en väldigt bra dag.

Kejserliga vaktstyrkan tar en rökpaus

Fotografen Cedric Delsaux klipper in vardagen i specialeffekterna.

Knarka smart knark

Wired har en hjärnspecial som innehåller flera intressanta artiklar.
Här en om knark man blir smart av.

Hurra för sönderhypade kriminellt korrupta dystopier

De skotska spelutvecklarna Rockstar har nyligen färdigställt den senaste delen i av Grand Theft Auto.
Eftersom GTA IV att det sannolikt kommer bli årets mest hypade och ekonomiskt mest betydande händelse i den västerländska underhållningsindustrin är det lätt att glömma den otroliga fingertoppskänsla hos dessa spelutvecklare som skapat denna otroligt sofistikerade satiriska skildringen av ett fullständigt moraliskt bankrutt Nordamerika.

Trots att de kriminella miljöerna och den flagranta våldet är en betydande del av spelupplevelsen är det ändå inte dessa medialt sönderanalyserade beståndsdelar som gör upplevelsen av GTA mest minnesvärd. Det är istället den tragikomiska desperationen som förenar seriens lika huvudpersoner där de fångats i en kriminellt korrupt dystopi helt utan möjligheter att göra något annat än att delta i mardrömmen.

GTA är minst lika formmässigt fulländat som The Wire men borde egentligen applåderas ännu mer
för att de når individer som normalt lever helt fria från någon som helst tillgång till intelligent samhällskritisk kultur.

Kanske som om Lars von Trier fick spela in Die Hard 4.0.

Världens bästa band spelade just hemma hos mig

Portishead spelade just hemma hos mig. De framförde sju fina sånger från sin senaste skiva Third som jag har sett fram emot sen ca 1998. Fantastiskt nog kan bandet även framföra samma konsert hemma hos dig.

Klicka bara här för filmiska stämningar som är helt kliniskt rena från allt som kan kallas pop .

Det var verkligen inte bättre förr.

WarszawaPaktPop

The Last Shadow Puppets skänker några underbara Ostalgiögonblick genom att fölägga debutvideon till Mother Russia (låter inte lika bra på svenska) och krydda med manskörer och stridsvagnar.

Hrooouuummmnnnhhh

Så lät Sunn 0))) på Berlin, Volksbühne februari 2006. Ljudet heter drone metal.

Vatikanen: Ett katolskt Disneyland

The Onions världskarta raderar info ur infotainment.

Stoppa det besinningslösa Emovåldet

"Anti-Emo Riots Break Out Across Mexico" Eskalerande Emobashing i Mexico väcker protester och pro-Emo-demonstrationer där ungdomar försvarar sin rätt att vara Emo.

"May you live in interesting times"
lyder ett gammalt kinesiskt ordspråket.

Via Wired.
Pojkpussbilden från Emo-corner.

Kurvig som Mako Shark II

Lawrence Kiyoshi Shinoda gav form åt de klassiska tidiga versionerna av Corvette samt de fantasieggande prototyperna Mako Shark och Mako Shark II. Ett exmpel på när gårdagens drömmar om framtiden överglänser vad som blev den faktiska framtiden.

Ett värdigt virtuellt kyrkogårdsbesök

Skulle kanske passa bättre på Allhelgonahelgen men även påsken för ju tankarna till döden.

The Graveyard är ett stillsamt virtuellt kyrkogårdsbesök som kan betraktas som ett spel men som nog snarare är ett sorts mycket vackert och poetiskt interaktivt virtuellt konstverk.

Det tar bara några minuter att uppleva The Graveyard som kan laddas ner till både Mac och PC från spelets hemsida.

Via Wired

Forskning 2.0

Wired funderar på dem som skulle vilja omdefiniera förutsättningarna för att omdefiniera vårt samhälle.

Persepolis, Persepolis

Marjane Satrapis berättelse har fantastiskt djup och sällsynt lättillgänglighet som både bok och film.

Vad är det han bygger där inne?

Långsam, så långsam rock

Earth gör det långsamt men mycket mycket fint.

Stanley Kubrick, rockvideoregissör

Post Closer

Vem kunde ana att det gick att göra en så oerhört känslig och smakfull tolkning av ett så fruktansvärt smaskigt och överexploaterat material?

Okomplicerad komplicerad fulländning

Steve Reich

Piano Phase

med koreografi.

del 1/2
del 2/2

Polkagrisfoto

White Stripes har precis släppt fina egna varianter, en för Jack och en för Meg, av de sympatiskt undermåliga Lomo-kamerorna, men de verkar redan slut. : (

Här finns dock tröst i massor trevliga Lomografifoton.

Lite skönt svängig död

Sen Entombed började läcka ursrpungsmedlemmar som ett såll har death metal light fans som undertecknad haft lite svårt att hitta skönt dödssväng.

Death Breath är lite för svårtuggat för mina mesiga öron men nya skivan med Disfear träffar mitt i prick med (vad jag precis lärt mig kallas) d-stomp och harcoreferenesi.
Här en livedemonstration.

ToDo:s för vår civilisation

Wired igen... Den här gången tipsar RSS-prenumerationen om en lista på 14 uppgifter som behöver bockas av innan vi kan anse Jorden räddad.

Om jag tar nr 12 fixar ni resten?

Om dom vi älskar

Wired skriver om en mysig fotosajt som fokuserar på bilder på personer fotografen älskar. Föga överrraskande har upphovsmännen/kvinnorna bakom TheOnesWe Love.org inte råd att driva den vidare.

Vad säger det om vår värld och oss alla?

PS. Bilden föreställer Andrew McComb och har manipulerats för att passa TINW:s bleka färgskala.
PS2. Ursäkta talspråket i rubriken men staccatorytmen i ordföljden blev avsevärt tydligare med den mindre korrekta stavningen.

Midnatt i en perfekt värld

Vi minns vårt 90-tal.

Resan är målet

Inledningen från Daft Punks meditativa Electroma.

Bruce Lee på jobbintervju

Den 24 år gamla nyblivna pappan intervjuas inför han första Hollywood-roll som Kato, den slagfärdiga chauffören till den idag bortglömda superhjälten The Green Hornet.

Här är en fin scen som visar Kato i sitt rätta element.

Ett helt vanligt sorgligt slut

Den föredömligt koncisa rättsmedicinska rapporten angående Heath Ledgers dödsorsak gör gällande att han vid tillfället hade en förmodat dödlig blandning av sex receptbelagda antidepressiva, smärtstillande och lugnande läkemedel.

Den dödsbringande ramsan lyder: oxycodone, hydrocodone, diazepam, temazepan, alprazolam och doxylamine.

Världens vackraste slut

Juno slutar helt ofattbart vackert.

Att en Hollywood-produktion både kan vara så varm, ärlig och kan locka så många till biograferna skapar fantastiska förhoppningar på de kommande tusen åren i den här, bitvis väldigt trevliga, civilisationen.

Pojken i bubblan

Ett av Paul Simons kanske vackraste ögonblick. Och en påminnelse om att "nya Graceland" inte är en jämförelse att lättviktigt kast omkring sig apropå aktuella lättviktiga ivy league afropoppare .

Niebo (pl)= himmel (sv)

Polsk hip hop i en av sina trevligaste och mest filmiska uttryck. Emade feat. O.S.T.R. med Niebo.
Emade är oftast ena halvan aw Tworzywo Sztuczne där han skapar väldigt sofistikerade ljudcollage till sin brors, Fisz, vackra beatnikinfluerade poesi.

Föreningen av direktheten i Afroamerikansk gatkultur och det Slaviskt literärt kontemplativa
utgör tydligen än oerhört fruktbar grund.

Sömngångare

Santo och Johnny anno 1959.

Harami Urdu Qawwali Gana

Mysigt mystiska mumlanden

Kode9 har skivbolaget Hyperdub, har upptäckt Burial och har gjort den här fina låten tillsammans med Spaceape som bidrar med sina mysigt mystiska mumlanden.

Innerst inne är vi alla kattanter

Eller hur?

Ursäkta ev felstavning

Om vi sov med varandra

Trodde ärligt talat aldrig att jag, efter 80-talets excesser och Bill Clintons obehagliga framträdande skulle uthärda en saxofon i en poplåt. I det här fallet är det ju omöjligt att vara så ytlig.

Romeo Void måste dessutom vara ett av världens absolut bästa bandnamn.

Dom vill veta i Tensta

Senaste åren har jag ganska aktivt undvikit svensk hip hop. Anledningen att allt jag stött mest låtit som en förolämpning mot allt som gjorde att jag älskade musikstilen under 80- och 90-talet.

Döm så av min förvåning när jag via en Grammis (av alla sätt att hitta musik på) hittar Adam Tensta som lika svängigt som stilsäkert uppdaterar Rebel MC att till garageuppfarterna utanför Stockholms tullar.

Undrar vad jag mer har missat?

Du är oskyldig när du drömmer

Tom Waits framför en fin sång från Franks Wild Years.

3 & 7 & hur man bör objektifiera kvinnor i rockmusik

Queens of the Stone Age ger en relevant uppdatering i hur man bör objektifiera och sexualisera unga kvinnor i rocken. Med referenser till Russ Myers Faster, Pussycat! Kill! Kill! o Quentin Tarantinos Death Proof påminns vi om det eviga sanningen att rockmusikens orubbliga fundament vilar på en härligt oändlig och obotlig dumhet.

Den omvälvande kraften av tio

Den västerländska civilisationen når sin kulmen

Den västerländska kulturen når sitt absoluta kulmen när HBO börjar sända den sista säsongen av världens bästa tv-serie The Wire.

Det är ca 2008 år sen något lika stort hände.

På bilden, Baltimores mest sympatiska crackhuvud, Bubbles.

Ett urgulligt tecknat fadermord

Studio Ghiblis senaste verk är en kontroversiell tolkning av Ursula K Le Guins Övärldstrilogi.

Ursprungligen tänkt att regisseras av det åldrande geniet Hayao Myiazaki som fick författarinnans unika personliga tillstånd att böja till berättelsen efter eget huvud. Hayao tog på sig detta ärofulla uppdrag men projektet kom inte realiseras under pga en redan stor arbetsbörda i kombination med tidskrävande hantverksmetoder och perfektionistiska ambitioner.

Istället klev Hayaos son Goro in i projektet. Trots sin fars uttalade förmaningar och utan någon erfarenhet av film tog sonen ( som dittills verkat som arkitekt) över regissörsrollen.
Faderns farhågor om sonens tillkortakommanden inom filmmediet besannades när slutresultatet, Tales from Earthsea (Gedo Senki på japanska , Legender från Övärlden på svenska) nedgjordes av Japans inhemska kritikerkår som ansåg att Goros försök överhuvudtaget inte kunde mäta sig med faders mästerverk som därmed släpades i smutsen. Filmen valdes till och med till "Worst movie ever" i Bunshun's Raspberry Awards.

Även Ursula K Le Guin har reseverat sig mot filmen via ett diplomatiskt uttalande på sin hemsida som författarinnan kände sig tvungen att publicera efter att Goro, troligen avsiktligt, misstolkat ett neutralt ömdöme om filmen som Ursula kände sig tvungen att uttala i Goros närvaro.

Det verkliga dramat ligger sålunda i relationen mellan Hayao och Goro, och är därför kanske en historia som aldrig kommer berättas men det finns anledning att tro att Goro definitivt inte är helt ok med att ha vuxit upp i sin faderns skugga när han väljer att inleda sin debut med ett från boken fullständigt fristående fadermord.

I ljuset av ovanstående blir det inte särskilt svårt att tolka illustrationen på filmaffischen

Enorm kärlek till och från Hawaii

Israel Kamakawiwoʻole var stor, god och hade en fantastisk röst. Bilderna i videon inkluderar Iz begravning då hans aska ströddes i havet.

Kaliforniadrömmar

Väck mig när verkligheten matchar sången.

Ingen brådska, om det behövs kan jag kan sova i hundra år.

Jag är en cyborg, men det är ok

2007 slutar med en andfådd suck. Hoppas 2008 blir minst lika händelserikt.

framför allt ser jag fram emot ännu fler fantastiska föreingar mellan kultur och teknik. Illustrerar den tanken med en trailer för Park Chan-wooks techno komedi I'm a cyborg but that's ok som jag missade på årets filmfestival.

Vad jag tror jag kommer minnas från 2007 är, Burials fanastiska Untrue, längtan efter iPhone, Johan Klings Darling, Jesper Ganslandts Farväl Falkenberg, Alfonso Cuaróns Children of Men, William Gibsons Spook Country, ANC:s Mad Men, Feist på Cirkus, St Vincents Marry me, Cat Power som ljudspår till Karl Lagerfelds Haute Couture, To be continued... på Magasin 3 och David Harrowers Blackbird på Elverket.

Så det här är det nya emoåret?

Och jag känner inte att något är annorlunda. Ben Gibbard och hans tungsinta medmusikanter påminner om att det alltid finns en baksida. Ifall man hade glömt detta fundamentala axiom.

Själv hoppas jag dock på mindre tonårsangst och mer tonårslust. Dock gärna i widescreen.

Kaleidoskotropolis

Kazuhiko Kawahara eller Palla om han också kallas är från Osaka och gör fantastiska kaleidoskopiska metropolistiska fotografier av landskap ljus, stål och betong. Här berättar han lite mer.
Via Wired

Högtid för frosseri i dödssynder

Snart är det ju faktiskt Jul.
Århundraden av korrumperade religiösa, kommersiella, borgerliga, mångkulturella traditioner smälts ihop till ett Strindbergskt helvete av omöjliga sociala sammanhang.

Mitt recept för att hantera denna vår tids och civilisations största högtid är att sänka förväntningarna. Maximalt. Ett sätt att göra det är att släppa alla onödiga konventioner om rätt och fel, fint och fult, bör och ska, etc och etc. Att bara vara sitt mest basala, icke-reflekterande och njutningsfullt decerebrerade jag.

Det är långt ifrån lätt att släppa bilden av sig själv som lite bättre än vad man faktiskt är. Därför är det viktigt att öva. Min träningsmetod har varit ett tvångsmässigt frosseri i Dexter, den påkostade Showtime-produktionen om en pastellfärgad seriemördare i det evigt svettiga Miami.

Efter 24 timmar (två säsonger) vällustigt förpackade dödssynder är man redo att möta vadsomhelst. Även omänskligheter som julhandel, julbord eller julmys

6 minuter sömn

Osofistikerad monotoni i dess allra vackraste form.

Sleeps Dragonaut från debutskivan blev tyvärr höjden på karriären. Bandet fick ett rejält skivkontrakt som medlemmarna blåste på stora Orange-rörförstärkare och Hash. Under inflytandet av dessa investeringar spelade de in nästa skiva som bestod av ett enda riff som sträcktes ut över drygt 60 minuter. Den inofficiella titeln var Dopesmoker.

Skivbolaget ville förstås inte släppa skivan och efter diverse bråk och interna konflikter splittrades medlemmarna ut i diverse andra stonerkonstellationer.

Om är den kanske den intressantaste och består av trummor, bas och oändligt tålmodig metalpsykedelia.

YouTube killed the video star

Eller så kommer YouTube rädda denna döende form av konst/marknadsföring.

Pitchfork listar sitt urval av årets 50 finaste videos. Håller med om Dizzee och Gui men varför saknas Jens fina flygtur på Island?

Fotot föreställer Sonys första Betamax-spelare. Minns nån tiden när Sony gjorde riktigt coola saker? Känns mer och mer som en dröm.

Män gråter i Business Class

...i David Sedaris kortnovell hos New Yorker.
Fotot föreställer en Boeing 747

Warszawa brinner

En liten påminnelse om det mindre vulgära öst.

Montenegrisk booty bass

Goga Sekulics video till turbofolkhitten Seksi biznismen visar att Europa inte har några problem med att ta upp kampen med USA vad gäller smaklös, sexistisk och ultrakommersiell pop.
Move over Lil' Kim och 2 Live Crew, här kommer Goga.

Tipset kom från Den tillfällige diplomaten.

Ett kungarike för en dödskalle

Wired skriver om indisk handel med mänskliga kvarlevor.

Dödskalleteckningen är av Leonardo Davinci (mer känd för sin bok om koder)

Je veux qu elle revienne

Från Fredrik Strages YouTube-lista.

Arrivederci

Chet i Urlatori alla sbarra från 1960