6 minuter sömn

Osofistikerad monotoni i dess allra vackraste form.

Sleeps Dragonaut från debutskivan blev tyvärr höjden på karriären. Bandet fick ett rejält skivkontrakt som medlemmarna blåste på stora Orange-rörförstärkare och Hash. Under inflytandet av dessa investeringar spelade de in nästa skiva som bestod av ett enda riff som sträcktes ut över drygt 60 minuter. Den inofficiella titeln var Dopesmoker.

Skivbolaget ville förstås inte släppa skivan och efter diverse bråk och interna konflikter splittrades medlemmarna ut i diverse andra stonerkonstellationer.

Om är den kanske den intressantaste och består av trummor, bas och oändligt tålmodig metalpsykedelia.

YouTube killed the video star

Eller så kommer YouTube rädda denna döende form av konst/marknadsföring.

Pitchfork listar sitt urval av årets 50 finaste videos. Håller med om Dizzee och Gui men varför saknas Jens fina flygtur på Island?

Fotot föreställer Sonys första Betamax-spelare. Minns nån tiden när Sony gjorde riktigt coola saker? Känns mer och mer som en dröm.

Män gråter i Business Class

...i David Sedaris kortnovell hos New Yorker.
Fotot föreställer en Boeing 747

Warszawa brinner

En liten påminnelse om det mindre vulgära öst.

Montenegrisk booty bass

Goga Sekulics video till turbofolkhitten Seksi biznismen visar att Europa inte har några problem med att ta upp kampen med USA vad gäller smaklös, sexistisk och ultrakommersiell pop.
Move over Lil' Kim och 2 Live Crew, här kommer Goga.

Tipset kom från Den tillfällige diplomaten.

Ett kungarike för en dödskalle

Wired skriver om indisk handel med mänskliga kvarlevor.

Dödskalleteckningen är av Leonardo Davinci (mer känd för sin bok om koder)

Je veux qu elle revienne

Från Fredrik Strages YouTube-lista.

Arrivederci

Chet i Urlatori alla sbarra från 1960

Sexton ton

Devo Corporate Anthem

Det finns inget dåligt väder...

2007

Around the world
around the world

Around the world
around the world

Around the world
around the world

Around the world
around the world

Min idol heter Göran

Catchy rubrik eller hur? Menar dock Göran Everdahl som fullständigt osvikligt levererar initierade, kärnfulla och intressanta betraktelser om film, framtid eller helt enkelt kultur i största allmänhet. Alltid på vacker svenska och med en klädsam och oförfalskad svensk blygsamhet.

Funderade just på om det är just den här med/omedvetna motviljan att mot att frusta fram hoppa på de spektakuläraste formuleringarna eller de mest kontroversiella åsikterna som bygger min respekt. Eller att jag aldrig tvingas rida med i Görans privatliv när jag är intresserad av vad han tycker om någon ny film. Att jag inte tvingas hålla reda på om han bor i London, eller på landet, vad hans fru heter och sysslar med och vilka han umgås med.

Görans artiklar eller framträdanden i radio och tv är nog så bra för att de bara är just det. Välkomponerade följder av ord i text, ljud eller videoform, och kring ett ämne man redan finner relevant eller som man efter ett tag tvingas känna sig berörd av i ljuset av sådana respektfulla framställningar.

Jag misstänker att Göran i själva verket personifierar begreppet Public Service och följer därför honom huvudsakligen via Spanarnas podcasts och filmrecensionerna i SVT Gomorron Sverige och i det fall han får överglänsa de ordinarie programvärdarna i Filmkrönikan.

Långa långa dagar

Spöken i maskineriet

Burial ger inga intervjuer och genererar massor trött hype i musikmedierna.

Viktigast är att musiken är fullständigt fantastisk och isolerar från den vintriga urbana verkligheten lika bra som ett högteknologiskt funktionsplagg i trippel-lagers Gore-Tex och ultramjuk microfleece.

Här förresten en fin poetisk hylling med fraser som "Burial is an elegy for the hardcore continuum" och "...apart from dubstep's emotional autism and austerity".

Väntar runt hörnet

Blommor, insekter och sånt

Med tanke på att jag har flera års biologistudier bakom mig, kan ni helt lita på min innehållsdeklaration för Wireds fina bildgalleri.

Vad kan samhället förlåta?

Diskussionen kring den morddömde medicinstudenten på Karolinska Institutet är oerhört intressant. Den fångar in vilken grundinställning man har till den mänskliga potentialen att förändras, hur brott bör bestraffas och om man någonsin kan undslippa konsekvenserna av sina handlingar.

Jag fortsätter att fundera men tror att en stor vikt i bedömningen ligger just i begreppet förtroende och att förtroendet är något som tyvärr oåterkallerligen förbrukas i resultaten av ens handlingar.

Framtidens mobiler är barnsliga

Google lanserade nyligen sin nya mobila platform med den här supersöta filmen.

"Nya mobila platform" kan betyda vad som helst men jag väljer att tolka det som nåt som gör telefoner bättre än den ergonomiska mardrömmen de är idag.

Bara operatörerna (ondskans hantlangare) inte ställer sig i vägen.

Flygplatsmusik